Kolhydrater, vad ska bort, vilka kan tolereras?

[camoscio]

Till TS, dina värden du angett är ju helt normala, men du angav att du lagt om kosten för att reglera blodtrycket, hur ligger ditt blodtryck nu?
Är det fortfarande högt trots omläggningen av kosten?
Högt BT beror ju ofta på för mycket salt i kosten.

Att skippa produkter med socker och andra snabba kolhydrater är bra, men allt för låga intag av kolhydrater är inte heller bra, att börja oroa sig för att det finns lite kolhydrat i ärtor, bönor, morötter, nötter och liknande är onödig oro.

Alternativa proteinkällor till rött kött är ju bland annat ägg, kyckling, fisk, skaldjur, mejeriprodukter, soyaprodukter, quorn, bönor.
Det finns mycket som innehåller protein, på världsbasis är ju människans största proteinkälla olika korn, alltså säd, ris, majs och liknande.
Även om du inte äter just det får du helt säkert i dig en del protein från källor du inte tänker på.

Jag tror jag får tillräckligt med protein, men man får väl se upp med vad som följer med. Efter träningen har jag tidigare tagit Gainomax och liknande, men det är ju rätt mycket socker i den produkten, så numera tar jag en Batanun-skiva (20 gram) med jordnötssmör (sockerfritt) eller periodvis Bregott och lämplig ost.

Salt tillsätter jag endast till laxfilén, en liten gnutta, jämte vit och svart peppar. Jag köpte ett paket Seltin för drygt tre år sen och det är långt ifrån slut. Så det gäller ju att se upp med det salt som följer med andra produkter. Givetvis saltar jag inte på ägg och av nötter väljer jag alltid osaltade.
De saltfällor jag är medveten om är bröd (20 gram torrt, fett bröd om dagen!), ost och keso. Jag har aldrig räknat på mängden. I helgen har jag ätit kött för första gången på länge, vildsvinsfilé,
riktigt gott, men den var ju marinerad och fan vet vad som finns i marinaden. Grönsaksbuljong - det är väl salt? Förr i tiden åt jag kasseler dagar i sträck, och en skiva ger halva dagsbehovet så det tyckte jag att jag kunde vara utan (att jag uppfyller dagsbehovet ändå betvivlar jag inte en sekund).

Mitt blodtryck har långa tider legat kring 140/80. Jag mäter numera hemma, rätt ofta för att avdramatisera. Det högre kan ibland ligga under, det undre över, dessa värden. Men enstaka
gånger har det legat så högt som 150/90.

Det irriterar mig att man i vården alltid hänvisar till maxvärdena 140/90,
och min ålder. Jag är dock hyfsat aktiv för att vara nära 70, röker inte, dricker nästan aldrig alkohol, är inte överviktig, är normalfet (vilket nog är ovanligt i min ålder!) och har visceralt fett inom rimliga gränser. Jisses, man anger visst också 94 cm som övre gräns för midjemått och redan 80 är för mig en plufsighetsgräns.

Jag dumpade för två år sen, efter en enda träff, en tilltänkt PT som också hänvisade till dessa maxgränser. Jag hade brevledes upplyst om mina höga värden. Hon mätte, det blev 140/87,
och sen skulle jag vara nöjd med det! Inga tips om kost eller träning! Varför mätte hon då?


Jag vill relatera till normalvärdena 120/80. Det lägsta övre tryck jag har haft på senare år är 122, den 1/10 2009, men det var efter narkos ...

Stress? jag slutade arbeta för idag exakt 8 år sen. Jag har alltså inte mycket att stressa upp mig för, men kan bli stressad av t ex andras beteende i trafiken. Vore jag stressad skulle jag rimligen ha hög puls, men min vilopuls är c:a 50, vilket inte är särskilt högt. När jag mäter blodtryck
(sittande) är jag numera så avspänd att pulsen stannar under 60.

Nån antydde här att jag skulle vara stressad av mina matfunderingar. Jag skulle alltså bli stressad av tankeverksamhet, nej, jag tror faktiskt inte det. Det är kul att tänka på mat, det är kul att handla, men tillagningen vill jag har så enkel det går. Steka fisken, koka bönorna, riva och hacka de grönsakar jag råkar ha hemma. Sådant som såser, panader, gratänger har jag aldrig gjort, utom kanske i skolköket för 55 år sen!

 

[joanna]

Ägg, keso m.m. är förstås inte alternativ till kött eftersom jag alltid har med sådant i min kost.
Så jag tror att jag med gott samvete kan fortsätta med bönor och linser.

Tror jag med

Mikro äger jag ingen och husets ugn har jag aldrig använt. Steka laxfilé är inte precis betungande däremot.

Det är betydligt snällare mot de fina fiskfetterna att bli tillagade i micro eller ugn, än stekta i en panna . Samt mindre passningsjobb och lägre risk att fisken blir seg/tråkig.
Men man behöver ju inte steka på spisen heller - pröva att koka fisksoppa, eller att ångkoka fiskbiten, invirad i ett paket av alu-folie tillsammans med lite grönsaker efter smak, mycket svartpeppar och en aning smör (jag gillar själv tärnad tomat och strimlad purjo, de blir bara lättkokta och smakerna gifter sig fint).
På den tiden jag ännu kokte potatis och ris, klämde jag helt enkelt fast ett sådant foliepaket under kastrullocket (en ånginsats underlättar).

När det gäller makrill verkar butikerna här bara ha rökt sådan, som tydligen ska ätas kall (eller värmas i obefintlig mikro), lägga i stekpannan avråder de från. Varför kan man inte få makrillfilé lika oförstörd som lax?

Rökt fisk mår bäst av att inte upphettas, den är redan tillagad. Kan ätas kall, men fet fisk smakar ju mer/bättre om den inte är kylskåpskall.

Återstår punkten "frutti di mare" -. Bra proteinkälla, där man verkligen kan tala om att "slippa laga mat". Behöver bara värmas lite försiktigt (blir tvärtom sega och trista av kokning). Fryst är bäst, räkor i lag tycker jag är väldigt trista och sladdriga.

I ett annat inlägg föreslogs nåt slags torskgratäng. Men torsk är ju mager fisk.

Man kan ju tillaga den med något annat, som står för fettinnehållet. Jag brukar tycka att det är gott att blanda feta och magra fisksorter i en fisksoppa.

 

[kjpil]

Det irriterar mig att man i vården alltid hänvisar till maxvärdena 140/90,
och min ålder.

Vad borde man hänvisa till? Vården bör väl hänvisa till konsensus inom vetenskapen.

Jisses, man anger visst också 94 cm som övre gräns för midjemått och redan 80 är för mig en plufsighetsgräns.

Övre gränsen baseras på vad man i vetenskapliga studier ser ger en ökad risk för metabol sjukdom, på gruppnivå. Vad menar du med plufsighetsgräns, handlar det om dina normer kring utseende?

När jag läser om högt blodtryck på 1177 förstår jag att det också kan bero på andra saker än livsstil exempelvis arv, eller vara sekundärt till andra sjukdomar.

Om man har ett hälsoproblem som kanske kan påverkas med livsstilsförändring, så är det en balansgång. Det är meningslöst att lägga massa energi på att försöka påverka något som man inte kan påverka. Då är det bättre att lägga den energin på något annat som ger utdelning. Hur det ligger till i den frågan för TS kan inte jag uttala mig om.

 

[LightDan]

Jag tror jag får tillräckligt med protein, men man får väl se upp med vad som följer med. Efter träningen har jag tidigare tagit Gainomax och liknande, men det är ju rätt mycket socker i den produkten, så numera tar jag en Batanun-skiva (20 gram) med jordnötssmör (sockerfritt) eller periodvis Bregott och lämplig ost.

Salt tillsätter jag endast till laxfilén, en liten gnutta, jämte vit och svart peppar. Jag köpte ett paket Seltin för drygt tre år sen och det är långt ifrån slut. Så det gäller ju att se upp med det salt som följer med andra produkter. Givetvis saltar jag inte på ägg och av nötter väljer jag alltid osaltade.
De saltfällor jag är medveten om är bröd (20 gram torrt, fett bröd om dagen!), ost och keso. Jag har aldrig räknat på mängden. I helgen har jag ätit kött för första gången på länge, vildsvinsfilé,
riktigt gott, men den var ju marinerad och fan vet vad som finns i marinaden. Grönsaksbuljong - det är väl salt? Förr i tiden åt jag kasseler dagar i sträck, och en skiva ger halva dagsbehovet så det tyckte jag att jag kunde vara utan (att jag uppfyller dagsbehovet ändå betvivlar jag inte en sekund).

Mitt blodtryck har långa tider legat kring 140/80. Jag mäter numera hemma, rätt ofta för att avdramatisera. Det högre kan ibland ligga under, det undre över, dessa värden. Men enstaka
gånger har det legat så högt som 150/90.

Det irriterar mig att man i vården alltid hänvisar till maxvärdena 140/90,
och min ålder. Jag är dock hyfsat aktiv för att vara nära 70, röker inte, dricker nästan aldrig alkohol, är inte överviktig, är normalfet (vilket nog är ovanligt i min ålder!) och har visceralt fett inom rimliga gränser. Jisses, man anger visst också 94 cm som övre gräns för midjemått och redan 80 är för mig en plufsighetsgräns.

Jag dumpade för två år sen, efter en enda träff, en tilltänkt PT som också hänvisade till dessa maxgränser. Jag hade brevledes upplyst om mina höga värden. Hon mätte, det blev 140/87,
och sen skulle jag vara nöjd med det! Inga tips om kost eller träning! Varför mätte hon då?


Jag vill relatera till normalvärdena 120/80. Det lägsta övre tryck jag har haft på senare år är 122, den 1/10 2009, men det var efter narkos ...

Stress? jag slutade arbeta för idag exakt 8 år sen. Jag har alltså inte mycket att stressa upp mig för, men kan bli stressad av t ex andras beteende i trafiken. Vore jag stressad skulle jag rimligen ha hög puls, men min vilopuls är c:a 50, vilket inte är särskilt högt. När jag mäter blodtryck
(sittande) är jag numera så avspänd att pulsen stannar under 60.

Nån antydde här att jag skulle vara stressad av mina matfunderingar. Jag skulle alltså bli stressad av tankeverksamhet, nej, jag tror faktiskt inte det. Det är kul att tänka på mat, det är kul att handla, men tillagningen vill jag har så enkel det går. Steka fisken, koka bönorna, riva och hacka de grönsakar jag råkar ha hemma. Sådant som såser, panader, gratänger har jag aldrig gjort, utom kanske i skolköket för 55 år sen!

Gainomax är ju mycket riktigt en sockerbomb, de alternativen du listat ger ju en del proteiner och lite mindre kolhydrater. Skulle du någon gång vilja byta till proteintillskott så kika på proteinpulver, det finns dem med endast ett eller ett par gram kolhydrater per portion.

Vad gäller salt ser det också fint ut.

Blodtryck på eller just under 140 systoliskt och 80 eller just över ligger ju fortsatt under riskgränsen.
Anledningen att man hänvisar till dessa värden, som är WHO:s rekommendationer är att i studie efter studie har det visats på signifikant ökning av åderförkalkning när man kommer över 140/90, eller endera av värdena över tid.
Enstaka mätningar över dessa värden är ofarliga och alla ligger över dem flera gånger per dag, vid aktivitet, oro, upphetsning mm.

Jag ska definitivt inte svara för besluten hos din tilltänkta PT, dina värden låg ju på ok nivå, men i närheten av risknivån och du önskade tips om att sänka blodtrycket, jag tycker det verkade rätt oproffesionellt jobbat.

Vad jag kan se utifrån vad du skrivit här så gör du allt riktigt med tanke på blodtryck, med matvanor och motion.
Ditt blodtryck ligger ju också på en acceptabel nivå.

Ärftlighet spelar en roll i sammanhanget, det är inte säkert att du kommer ner lägre i blodtryck utan medicinering, men det är inte aktuellt så länge du ligger under gränsen.

Vad gäller riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdomar, stroke och liknande så ger flera riskfaktorer en exponentiell ökning i risk, men du ligger ju bra till på andra faktorer, normal vikt, god kondition, ingen diabetes, inte röker du och känner dig inte speciellt stressad, rätta mig gärna om jag misstolkat något här.
Alltså är risk för att du får stroke, hjärtinfarkt eller liknande minimal även om du skulle få ett blodtryck något över gränsen.

Skulle du börja stiga i blodtryck tror jag nog att i ditt fall så är det medicinering som är aktuellt.
Ca 85-90 % av alla som lider av högt blodtryck har primär hypertention, dvs ingen påvisbar patologisk orsak. 10-15 % är sekundära, dvs på grund av sjukdomar, t.ex njursjukdomar, ämnesomsättningssjukdomar mm. Oftast ger dock dessa en snabb stigning i blodtryck till väldigt höga nivåer.
Du har säkert varit hos läkare någon gång och fått detta kontrollerat?
Så länge det inte blir snabba ändringar så är det helt säkert inget nytt som hänt, dvs inga sjukdomar som uppstått.

Min rekommendation är att fortsätta med den motion och kosthåll du har, fortsätt kontrollera blodtrycket regelbundet och börjar det stiga, så besök läkaren.
Lycka till!

 

[camoscio]

Vad borde man hänvisa till? Vården bör väl hänvisa till konsensus inom vetenskapen.


Övre gränsen baseras på vad man i vetenskapliga studier ser ger en ökad risk för metabol sjukdom, på gruppnivå. Vad menar du med plufsighetsgräns, handlar det om dina normer kring utseende?

När jag läser om högt blodtryck på 1177 förstår jag att det också kan bero på andra saker än livsstil exempelvis arv, eller vara sekundärt till andra sjukdomar.

Om man har ett hälsoproblem som kanske kan påverkas med livsstilsförändring, så är det en balansgång. Det är meningslöst att lägga massa energi på att försöka påverka något som man inte kan påverka. Då är det bättre att lägga den energin på något annat som ger utdelning. Hur det ligger till i den frågan för TS kan inte jag uttala mig om.

Det irriterar mig att man refererar till maxvärden, inte till normalvärden, i första hand.
Ska jag vara nöjd med att vara på gränsen till vårdfall? Är det verkligen rätt att säga att svårigheter med viktskontroll hör åldern till, när det tydligen finns rätt enkla lösnignar?

För fem år sen gjorde jag nåt som kallas för en Body Age Test på ett gym. Till detta fanns ett omfattande dokument. Mina värden den gången var 135/83 och av dokumentet framgick att detta uppfattades som väl höga värden och att de borde gå att sänka. Min förra PT, som testade mig på längden och tvären två år senare,
kunde inte begripa att jag ofta hade så högt som 140 när jag nämnde det för henne.
Hon ansåg att jag var vältränad.

Jag lägger inte speciellt mycket energi på saken, men jag håller ögon och öron öppna för idéer om hälsosammare kost, lämpliga kryddor, intressanta grönsaker. Det har blivit roligare att handla mat sen jag la om för tre år sen.
Men det ska som sagt vara enkelt att tillaga den.

Senast jag mätte, igår, hade jag 134/79. Och jag mäter bara när det faller mig in, men tillräckligt ofta för att inte jaga upp mig.

 

[LightDan]

Det irriterar mig att man refererar till maxvärden, inte till normalvärden, i första hand.
Ska jag vara nöjd med att vara på gränsen till vårdfall? Är det verkligen rätt att säga att svårigheter med viktskontroll hör åldern till, när det tydligen finns rätt enkla lösnignar?

I stort sett är alla så kallade normalvärden i vården ändå bara ett genomsnitt på hur sjuka vi egentligen är, på en människa helt utan åderförkalkning, oavsett ålder ligger blodtrycket på ca 90/70, allt annat är utanför det normala, men ca 120/70 som anges som normalvärde ger väldigt liten risk för komplikationer.
Hos naturfolk som lever på stenåldersvis och därmed ett värde som människokroppen är anpassad för har t.ex kolesterolvärde för totalkolesterol på under 2, medan normalvärde ska ligga under 5 enligt rekommendationerna.
Med vår livsstil (globalt) kan vi som bäst leva med symtomfri patologi.
Med din livsstil har du bara blodtrycket som ligger upp mot gränsen för risk, så du ligger väldigt bra till att klara dig symtomfri genom livet, dvs utan kärlkramp, hjärtinfarkt eller stroke.

 

[camoscio]

I stort sett är alla så kallade normalvärden i vården ändå bara ett genomsnitt på hur sjuka vi egentligen är, på en människa helt utan åderförkalkning, oavsett ålder ligger blodtrycket på ca 90/70, allt annat är utanför det normala, men ca 120/70 som anges som normalvärde ger väldigt liten risk för komplikationer.
Hos naturfolk som lever på stenåldersvis och därmed ett värde som människokroppen är anpassad för har t.ex kolesterolvärde för totalkolesterol på under 2, medan normalvärde ska ligga under 5 enligt rekommendationerna.
Med vår livsstil (globalt) kan vi som bäst leva med symtomfri patologi.
Med din livsstil har du bara blodtrycket som ligger upp mot gränsen för risk, så du ligger väldigt bra till att klara dig symtomfri genom livet, dvs utan kärlkramp, hjärtinfarkt eller stroke.

Förmodligen är det så. Jag har förstås bara tänkt att om jag gör så pass mycket rätt, och ändå har relativt högt tryck så gör jag något annat desto mera fel. Det är därför jag sett över kosten och det har jag ju på andra vis haft glädje av. Om mitt kolesterol vet jag bara att totalvärdet stigit de senaste
åren. 2011, det år jag ändrade mina matvanor, låg det på 4,2. Sen har det stigit, till 4,6 år 2012, 4,7
år 2013. Läkaren säger att de inte bryr sig om att skilja gott och ont kolesterol, när totalen är så låg, men jag hade förstås gärna velat veta vad som stigit.

Nu när jag mäter själv ofta, och ser variationerna, förundrar det mig hur lite man bryr sig om omständigheterna kring en mätning.

2010 hade jag gått till fots till Läkarhuset för min undersökning. Trots att jag var framme i god tid fick jag inte vila, de ryckte iväg mig direkt och mätningen gav 160/90. Läkaren skrev remiss på 24-timmarsundersökning, men istället fick jag tre tillfällen på VC. Det vart helt andra värden, 140/80, 140/75. Sista gången lät sköterskan en telefon stå och ringa med en signal som kunde uppväcka de döda, vad nu denna stress skulle tjäna till. 145/80 och ingen kommentar om att det systoliska låg klart över vårdens maxgräns. Det var då jag mumlade nåt om kosten och viktskontroll och fick "veta" att viktsökning snarast hör till när man blir äldre. Otrevligt svar, men det förändrade mitt liv till det bättre ...

2012, en kall Lucia, tog jag bussen till Läkarhuset och kom en halvtimme före utsatt tid. Ägaren själv tog emot
och tog betalt och jag satte mig att vänta med några tidskrifter. Jag kände mig oerhört lugn och harmonisk, min puls gick direkt ned till min morgonpuls, c:a 48. Mätningen gav 130/80. Året därpå fick jag vänta först tio minuter på ett par som verkade vara där för att snacka. Sen fick någon annan, som kom efter, gå före, för han var så sent ute! När jag äntligen efter en kvart satte mig till ro kom sköterskan och ville dra iväg mig till EKG och blodtryck. Jag blev något irriterad och talade om när utsatt tid var och att jag ville vila en kvart. Av den stressen blev värdena 150/75. Läkaren mätte sen på nytt efter ett avspänt samtal, 140/72.

Hans inställning är förstås att ingen åtgärd ska vidtas utan föregående 24-timmarsmätning. Medicin vill jag själv bara inte höra talas om. Är det nåt som är fel så är det en fråga om livsstil; det kanske finns något kvar att göra.
När det gäller kosten har jag dock gjort som regel att bara diskutera kvalitet, alltså vad jag äter, och det var
också inställningen hos den kostrådgivare jag hittade. Det finns de som begär att man ska väga allt på våg och i detalj redogöra för kost och aktivitet i tre dagar. Jag vägrar och jag har givetvis aldrig räknat kalorier.

 

[camoscio]

Läste Eenfeldts bok

Jag var nyligen och hälsade på min bror och svägerska i Mariefred. Före hemresan köpte jag Andreas Eenfeldts bok i den lilla bokhandeln, och har nu läst den. Den är, som ofta slika skrifter, full med uppreningar och kunde antagligen ha skrivits hälften så lång.

Boken har inget att säga till dem som av en eller annan anledning undviker kött (vilket var utgångspunkten för denna tråd). Han varnar för, eller manar till försiktighet med, standardiserad mjölk, fil, yoghurt, etc. (jag äter normalfet fil, men dricker mellanmjölk, för smaken och för D-vitamintillsatsen). Istället rekommenderar han turkyoughurt, 10%, med hänvisning till mjölksockret i standardprodukterna. Men den är minst lika kolhydrathaltig som t ex Extra Krämig Fil. Brodern och svägerskan äter sånt, jag testade, och fann att den borde ätas med kniv och gaffel. Den smakade inget heller.

Ingenstans står det något om kalcium. Jag har skannats (en rutintågärd efter axelluxation och tyåtföljande fraktur i tuberculum majus) och viss osteopeni (men inte osteoporos) konstaterades.
Om jag skulle sluta med mjölk och fil (3 dl om dagen av vardera) - vad är då den effektivaste kalciumkällan?

Samtidigt som man på många håll fortfarande predikar det mättade fettets fördärvlighet hävdar han att detta är skitsnack. Ja, det vill jag tro, ty jag tycker ju verkligen om ost och smör - mitt verkliga problem med de produkterna är bara att jag ofta blir glupsk av dem. Det funkar som socker gör för andra, jag vill bara ha mer. Men nu ska jag (som brollan) testa riktig fet dessertost.

Och ägg, ja även den lovsången lystrar jag till - de tycks ha de mest underbara egenskaper.

Han manar f ö också till försiktighet med rotfrukter - ovanjordsgrönsaker har färre kolhydrater.
Ja, det finns ju hur mycket som helst att välja på, så jag testar att avstå dem ett tag. Enklast tycks vara att hålla sig till djupfryst.

 

[camoscio]

I januari var jag på hälsokontroll. Det visade sig att blodsocker och triglycerider var på klart acceptabla nivåer;
men mitt totala kolesterol hade stigit till 5,7 - en enhet på bara ett år, 1,5 på tre! HDL låg på 1,3, ska ligga över 1 och borde (kunna) vara högre. Blodtrycket hamnade på 153/87 vilket överraskade mig; än mer överraskade mig sköterskans kommentar att det var ju inte så farligt. Två år tidigare hade jag 130/80. Men jag vet ju hur det kan variera med omständigheterna. Läkaren mätte om och det landade då på 140/80.

När jag mätt själv på sistone, vid 18-19-tiden på kvällen, upprepas varje gång samma mönster - båda trycken sjunker över tre mätningar inom några minuter. Det kan börja på 142/83, säg, för att genast sjunka nedåt 132/77. En kväll började jag på 131 och slutade på 124!! Så på den punkten är jag rätt lugn för tillfället. Men jag vet att det är högre mitt på dan, och aningen högre på morgonen.

Min PT är ju också kostrådgivare så han bad mig att bokföra min kost under tre dagar. Hans främsta kritik var att jag äter för lite kolhydrater - efter aktivitet. T ex kunde jag gott ta en banan efter morgonträningen. Nu har jag prövat att direkt efter morgonträningen ta en frukt, dock hellre grapefrukt, och så en eller två mackor på fett torrt fett bröd. Jag brukar äta direkt efter löpningen och då har jag tagit lite fullkornspasta, matvete, mathavre e.d. till, om det är kött eller fisk. Däremot sällan, om det är bönor eller linser (då ska jag ha sprungit riktigt långt).


En stilla undran är om jag inte, som i yngre dar, när jag tränade för halvmaror, borde lassa på med lite kolhydrater
även löpfria dagar, alltså före löppassen. Jag har märkt på sistone att jag blir rätt seg i benen under löpturerna, det verkar som benen (jag har ändå rätt präktiga quadriceps) orkar lite mindre än hjärta och lungor. Jag kommer väl att ställa frågan på nytt när jag ser min PT nästa gång, men jag är nyfiken på andras erfarenheter. Kan ju säga att jag för övrigt trivs med fet kost. Man blir ju mätt.