Kan tycka att det är det här som är lite poängen med att tillbringa tid helt utan annat folk. Tycker att jag kommit underfund med saker om vad jag vill med livet, vad som egentligen är viktigt, hur problem kan lösas etc varje gång jag inte sett en annan människa på mer än ett dygn.
Visst kan det vara lite stök i känslorna, men då är det ju för att man har saker som behöver redas ut för att må bra i övriga livet.
Sedan är det ju lite vanesak också. För mig har det i alla fall blivit mer och mer naturligt att vara själv längre perioder, inklusive då att det känns mindre jobbigt att faktiskt tänka igenom saker riktigt ordentligt och sedan kunna släppa det.
