Kan man lära sig uppskatta vandra ensam?

Fritt spelrum för oro tomhetskänslor och dåliga minnen tänker jag! Om man går så man inte träffar en människa eller säger ett ord till nån på dagar. Blir det inte stök i känslor och tankar?

Kan tycka att det är det här som är lite poängen med att tillbringa tid helt utan annat folk. Tycker att jag kommit underfund med saker om vad jag vill med livet, vad som egentligen är viktigt, hur problem kan lösas etc varje gång jag inte sett en annan människa på mer än ett dygn.

Visst kan det vara lite stök i känslorna, men då är det ju för att man har saker som behöver redas ut för att må bra i övriga livet.

Sedan är det ju lite vanesak också. För mig har det i alla fall blivit mer och mer naturligt att vara själv längre perioder, inklusive då att det känns mindre jobbigt att faktiskt tänka igenom saker riktigt ordentligt och sedan kunna släppa det.
 
Jag tror absolut att man kan lära sig att uppskatta att vara själv i naturen genom att bara vara själv i naturen.
Tror att det verkar värre än vad det faktiskt är för många. Jag har inte hunnit ha tråkigt. Och att öva sig lite på att styra sina tankar är ju inte fel heller.
 
Jag har gått från att trivas med att vara själv till att bli aningen stressad av det. Alltså, jag gillar forfarande både att gå i skogen och cykla själv. Bor ensam och trivs med det, inga problem att göra saker i allmänhet på egen hand. Men rasterna, dötiden, det är det som har ändrats. Förr kunde jag sitta i en glänta eller backe med min tekopp och min macka, kisa mot solen och bara njuta och drömma, för det mesta alldeles för länge. Nu blir jag nojig. Äter fort och vill bara iväg igen. Möjligtvis beror det på att jag numera mest cyklar, kanske hamnar kroppen på en högre stressnivå på något sätt.

Det gör mig lite orolig för min planerade långtur på cykel i sommar (lång som i många dagar, inte nödvändigtvis så himla många mil, har inte den kapaciteten). Blir många timmar att slå ihjäl plus att man så klart orkar bättre om man tar ordenliga raster. Får väl utnyttja de stackars människor jag träffar efter vägen och förspilla lite tid på så sätt. Har rätt lätt att slå mig i slang med folk.Men den lösningen funkar ju inte så bra i mer öde områden som fjällen.

Det där låter mer som nervproblem. Har du ont i ryggen ofta?
Dricker du ofta te och vilken sort är din favorit?

OnT:
Människan är inte utvecklad att vara helt ensam. Vi har byggt trygghet och funktion genom att vara tillsammans med andra liksinnade. Dessutom är social stimulans ibland väldigt skönt och avkopplande, andra gånger inte så mycket. Men det är underhållning och två hjärnor tänker mer än en.

Mitt råd är att vara ensam kortare turer, men längre turer bör man vara minst två, eller åtminstone ha kontakt med en grupp via komlänk/flöde.

Jag räknar hund som 1,5 eftersom en hund inte har stor möjlighet att hämta hjälp. Däremot är hund 2.5 mot en björn eller annat vilddjur, då det fixerar det så att du kan stöta ditt spjut/bearspray mot dess känsliga sida ( exempel bara ). Vilddjur anfaller sällan en hel grupp människor, så att vara två är ett bra skydd mot sådant.

Är man två och du blir sjuk, så är du betydligt säkrare än om du varit själv och blir sjuk. En vanlig influensa kan däcka en person såpass att man fryser ihjäl ensam i ödemarken.

(Sen vill man ju inte heller hamna i Bergtaget tillstånd, som kan vara riktigt illa).
 
Senast ändrad:
Det där låter mer som nervproblem. Har du ont i ryggen ofta?
Dricker du ofta te och vilken sort är din favorit?

Hä? Vet inte om du menar neurologiskt eller psykiskt, men båda är nog fel. Förutom att jag behöver ändra inställning på något sätt. Och inte har jag har väl sagt något om ont i ryggen? Inte för jag vet vad det har med saken att göra, men jag dricker varken te eller kaffe, förutom någon enstaka kopp te i sällskap. Folk blir så upprörda när man bara vill ha vatten. ;)
 
Hä? Vet inte om du menar neurologiskt eller psykiskt, men båda är nog fel. Förutom att jag behöver ändra inställning på något sätt. Och inte har jag har väl sagt något om ont i ryggen? Inte för jag vet vad det har med saken att göra, men jag dricker varken te eller kaffe, förutom någon enstaka kopp te i sällskap. Folk blir så upprörda när man bara vill ha vatten. ;)

Ja då är det inga problem. Det är bara att koppla av och försöka byta inställning så som du säger.
Men om det är så att du inte längre känner dig trygg ensam, så kanske du bör ha med dig en kompis. Det är bara bra att ha någon extra trygghet när man är ute ändå. Speciellt när man nått sina bästa år på senhösten i livet.

Ang. te och ryggont: Te kan innehålla saker du inte tål och ryggont kan stressa kroppen lite hela tiden vilket gör att man inte märker att man plötsligt bara vill skynda på allt då kroppen vill in i viloläge för att fly värken. Har man symptom på att oförklarligt vilja skynda på allt så bör man se över dessa två saker först. Det är min personliga åsikt. Även kyla kan göra kroppen irriterad och obekväm och då kan man inte njuta av stillhet och ensamhet i naturen till fullo, utan irriterar sig på saker hela tiden. Dessutom kan man bli lite ilsk eller aggressiv mot sin omgivning. Något så enkelt avhjälpt som halsbränna kan också ha sådana effekter. En matsked äppelcidervinäger tar bort det direkt.
 
Men götapetter... Jag sa ju att jag trivs med att göra saker på egen hand. Jag får väl tråkigt när jag sitter still. Har inget med trygghet att göra.

Innan du får för dig att jag är eremit eller folkskygg är det väl bäst att jag talar om att jag gillar att göra saker ihop med folk också. Men just när det gäller cykling tycker jag är skönt att få köra i min egen takt.
 
Jag tror att man kan känna sig mer eller mindre trygg i sin ensamhet, mer eller mindre tillfreds. Har vuxit upp med tre småsyskon i ett barnrikt område - alltid någon hemma som busade och stojade. Att "dra till skogs" och sitta på en stubbe eller planlöst vandra genom blåbärsriset blev ett sätt att få vara i fred och varva ner. Älskar att ha folk omkring mig men ibland finns ett stort behov att få vara för mig själv. Började fjällvandra med syskon och bästa kompisarna. Kändes optimalt. Syskon kan man både ha nära och en bit ifrån så att säga. Allt efter som vandringsdagarna blev fler (och vi blev äldre) så vandrade vi ibland färre i gruppen, oftast bara två. Så kom en sommar på jobbet när det skulle bli neddragningar/indragningar/begränsningar vilket gjorde att det kändes som att sitta i en torktumlare när man var på jobbet. Själv var jag nog rätt så lugn men alla andras oro tärde på en. Så jag drog till fjälls. Ensam. Bara packade ryggsäcken, köpte en tågbiljet och drog. Gubbarna på båten tittade lite misstroget på mig, att som ung tjej vandra ensam var tydligen udda. Men jag kände mig trygg, i min fjällvana och min ensamhet. Vandrade ett par dagar, gjorde någon toppbestigning...och njöt. Så länge jag var i rörelse. Sen kom kvällen, precis som du beskriver. Många tanker blev det men jag vet inte om de var så sorgliga eller stressande. Jo, kanske lite. Jag tror att min räddning blev en miniradio jag fått med mig. På kvällarna lyssnade jag någon timme på VM i friidrott. Det var något med att höra någon annans röst. Inte en ljudbok utan mer på riktigt om något som faktiskt hände just nu. Jag behövde den där vandringen. Det är nu 14år sedan (jösses...) men jag tänker ändå ofta på den. För att jag vågade åka ensam, för att jag vågade vara själv med mina tankar. Det är bland det starkaste jag gjort. Men det var lite påfrestande att vara själv, när man är van vid att alltid ha folk kring sig. Dag sju fick jag nog och vandrade ned från berget och letade reda på stugvärden till den stuga jag sett i två dagar. Det var härligt att möta en människa igen men ändå kändes det som om det nästan magiska försvann...

Testa att vandra själv. Försök att anpassa det så att du kan träffa någon annan om du känner behov av det. Till exempel vandra parallellt med en led där du kan söka dig ner till en stuga när "själv" går mot "ensam".

Och ta med en radio!
 
Jag tror att man kan känna sig mer eller mindre trygg i sin ensamhet, mer eller mindre tillfreds. Har vuxit upp med tre småsyskon i ett barnrikt område - alltid någon hemma som busade och stojade. Att "dra till skogs" och sitta på en stubbe eller planlöst vandra genom blåbärsriset blev ett sätt att få vara i fred och varva ner. Älskar att ha folk omkring mig men ibland finns ett stort behov att få vara för mig själv. Började fjällvandra med syskon och bästa kompisarna. Kändes optimalt. Syskon kan man både ha nära och en bit ifrån så att säga. Allt efter som vandringsdagarna blev fler (och vi blev äldre) så vandrade vi ibland färre i gruppen, oftast bara två. Så kom en sommar på jobbet när det skulle bli neddragningar/indragningar/begränsningar vilket gjorde att det kändes som att sitta i en torktumlare när man var på jobbet. Själv var jag nog rätt så lugn men alla andras oro tärde på en. Så jag drog till fjälls. Ensam. Bara packade ryggsäcken, köpte en tågbiljet och drog. Gubbarna på båten tittade lite misstroget på mig, att som ung tjej vandra ensam var tydligen udda. Men jag kände mig trygg, i min fjällvana och min ensamhet. Vandrade ett par dagar, gjorde någon toppbestigning...och njöt. Så länge jag var i rörelse. Sen kom kvällen, precis som du beskriver. Många tanker blev det men jag vet inte om de var så sorgliga eller stressande. Jo, kanske lite. Jag tror att min räddning blev en miniradio jag fått med mig. På kvällarna lyssnade jag någon timme på VM i friidrott. Det var något med att höra någon annans röst. Inte en ljudbok utan mer på riktigt om något som faktiskt hände just nu. Jag behövde den där vandringen. Det är nu 14år sedan (jösses...) men jag tänker ändå ofta på den. För att jag vågade åka ensam, för att jag vågade vara själv med mina tankar. Det är bland det starkaste jag gjort. Men det var lite påfrestande att vara själv, när man är van vid att alltid ha folk kring sig. Dag sju fick jag nog och vandrade ned från berget och letade reda på stugvärden till den stuga jag sett i två dagar. Det var härligt att möta en människa igen men ändå kändes det som om det nästan magiska försvann...

Testa att vandra själv. Försök att anpassa det så att du kan träffa någon annan om du känner behov av det. Till exempel vandra parallellt med en led där du kan söka dig ner till en stuga när "själv" går mot "ensam".

Och ta med en radio!

Ett väldigt fint och beskrivande inlägg. Det är precis det där som man vill uppnå. Så borta men ändå så nära. En annan värld. Att vara bergtagen ett tag, men komma hem som en ny och bättre människa. Eller åtminstone psykiskt utvilad.
 
Vi är alla olika. Tråden är tänkvärd just för att den visar detta. Du får många olika berättelser. Jag vandrar mycket och länge ensam, behöver det, njuter av det och har inte ens kommit på att det skulle kunna kännas knepigt. Men ett av mina barn får ångest av bara tanken på att slå upp ett tält mitt ute i ett "ingenting".

Du kan få lite råd och tips om diverse praktiska knep, men jag tror inte du kan bli särskilt mycket klokare på hur just du kommer att reagera i skarpt läge.

Du kommer inte runt att få testa själv. Se till att göra det under kontrollerade former, med någon att ringa till och/eller en planerad reträttväg om det skulle kännas för konstigt. Vidga gränserna för din personliga komfortzon steg för steg.
 
Bok som du var inne på är nog bra. Eller ännu bättre läsplatta, så kan du ha ett helt bibliotek med dig. Radio som någon skrev om tror jag också på, om det finns mottagning. Vill man köra strömsnålt kan en mp3-spelare med radio kanske vara ett bättre val än en transistor.

Vet inte om du öht testat att tälta ensam? Om inte tycker jag du ska börja hemmavid. Gå rakt in i skogen nånstans bara och övernatta så du vet hur det känns.
 
Så olika vi är!

Jag går gärna ut ensam på en veckotur, oftast där inga andra vandrar. (Säkerheten är löst med tekniska hjälpmedel även där mobiltäckning saknas.) Underbart att få gå i egen takt, ibland är en dagsetapp 3 km och ibland 20 km allt beroende på hur omgivningen och vädret är.

En kväll med mig själv kan vara bra för att komma till ro med dagen och livet.

Sedan går jag också gärna i sällskap med någon/några andra om det faller sig så. Då skapar man ju litet djupare relationer till varandra och kan tala om upplevelserna på kvällarna.

Det är alltså inte "antingen eller" utan "både och". Kanske är det så för dom flesta!
 
Det där låter mer som nervproblem. Har du ont i ryggen ofta?
Dricker du ofta te och vilken sort är din favorit?

OnT:
Människan är inte utvecklad att vara helt ensam. Vi har byggt trygghet och funktion genom att vara tillsammans med andra liksinnade. Dessutom är social stimulans ibland väldigt skönt och avkopplande, andra gånger inte så mycket. Men det är underhållning och två hjärnor tänker mer än en.

Mitt råd är att vara ensam kortare turer, men längre turer bör man vara minst två, eller åtminstone ha kontakt med en grupp via komlänk/flöde.

Jag räknar hund som 1,5 eftersom en hund inte har stor möjlighet att hämta hjälp. Däremot är hund 2.5 mot en björn eller annat vilddjur, då det fixerar det så att du kan stöta ditt spjut/bearspray mot dess känsliga sida ( exempel bara ). Vilddjur anfaller sällan en hel grupp människor, så att vara två är ett bra skydd mot sådant.

Är man två och du blir sjuk, så är du betydligt säkrare än om du varit själv och blir sjuk. En vanlig influensa kan däcka en person såpass att man fryser ihjäl ensam i ödemarken.

(Sen vill man ju inte heller hamna i Bergtaget tillstånd, som kan vara riktigt illa).
Vilda djur anfaller sällan en ensam människa också i Sverige.
 
Liknande trådar
Trådstartare Titel Forum Svar Datum
fonkymon Hur når man högfjäll i Sverige? Fjällvandring 13
Tobbe C Försvunnen man Kebnekaise / Nikkaluokta Fjällvandring 16
Consultra Fjällstationsvandring (Helags-Sylarna) i september - vill man ha med tarp? Fjällvandring 16
Christoffer S Regnkläder - Vattenpelare och vad man kan behöva tänka på Fjällvandring 13
Lappkattfot Ställen där man kan hitta någon att vandra med? Fjällvandring 4
packåsna Kan man förlita sig på STFs platsgaranti Fjällvandring 10
H.P Ska man köpa vandringsbyxor? Fjällvandring 17
veni Hjälp, vilka berg ser man? Fjällvandring 3
stormfrog Tandövala, Hur kommer man dit?! Fjällvandring 4
KulvertTur Teusajaure - Vakkotavare, hinner man till bussen? Fjällvandring 2
veni Hur kommer man från Kiruna till Kvikkjokk på en söndag? Fjällvandring 6
ulfbn Låptåvagge - kan man gå på södra sidan? Fjällvandring 6
shiloh Man drunknade i Sarek Fjällvandring 11
Copperhill Vart hittar man dom finaste utsiktspunkterna i Åre? Fjällvandring 5
stenblock Hur ofta är man med om att folk blir sura när de måste dela fjällstuga? Fjällvandring 32
Bikehikehanna Samåkning eller hur man tar sig mellan Duved och Storulvån? Fjällvandring 6
helenab1 Vilken led ska man välja? Fjällvandring 2
mariaa Ett eller två objektiv - vilket ska man välja? Fjällvandring 28
lokatten Padjelanta kan man köpa mat längs vägen? Fjällvandring 3
Sverker G Överraskad av regn, hur gör man/ni/jag då? Fjällvandring 32
uldall Sulitjelma - hur tar man sig dit? Fjällvandring 1
monterey Man fast på glaciär i Abisko Fjällvandring 2
patrikiden Hur mycket T-röd skall man ta med sig för en vecka? Fjällvandring 24
Giant Hur skickar man ryggsäck och annat till vandringsmålet? Fjällvandring 8
Elinpotatis Klövjeväskor till hund - får man vad man betalar för? Fjällvandring 10
Akleja Efterlyser man från Padjelanta/Stalo 1/8 Fjällvandring 0
avslutad150115 Hardangervidda, dagsturer. Vart ska man bo? Fjällvandring 2
adamoscarson Hur långt kan man komma från Luleå på en helg? Fjällvandring 3
Stinats Vart vandrar man 3 dagar i början av maj? Fjällvandring 5
niklaz Man med benbrott fast i fjällen (Vålådalen 23 nov) Fjällvandring 2
Ad.Finem Platser man bör besöka i Sverige Fjällvandring 10
jotho Hur tar man sig lämpligast från Kattuvuoma till Kiruna eller Abisko? Fjällvandring 3
knolpak Butiken i Kebnekaise fjällstation - Kan man lita på att det inte är slut på hyllorna? Fjällvandring 4
markusbacka Smidig lösning för dagsutflykt när man ska spara på vikt Fjällvandring 14
Asessorsson Saker man kan tillverka själv. Fjällvandring 2
nmr när kan man senast vandra nikka - abisko? Fjällvandring 13
MaddeM Något enskilt ställe man kan vandra dagsturer med hund? Fjällvandring 4
desireman Hur ska man tänka vid åska i fjällen, tälta? Fjällvandring 2
TruckerLeffe vilka fjäll tar man sig lättast till från stockholm? Fjällvandring 6
Patrik_L Måste man gå ner i Kårsavagge? Fjällvandring 1
skogsfia Hur tar man sig till Tåssåsen utan bil? Fjällvandring 2
desireman Får man göra upp eld i ex. kebnekaise området eller sarek? Fjällvandring 44
norgeklättraren Kan man dricka vattnet i norge? Fjällvandring 7
Ainon Kan man ta sig mellan pyramiden och knivkammen? Fjällvandring 2
Picea Om man inte har tält och sovsäckar med... Fjällvandring 6
serenade Vad kan man hitta på i Hemavan? Fjällvandring 3
zzeezz Hur sent kan man gå? Fjällvandring 7
Plindgren Hur tar man sig till preikestolen i norge? Fjällvandring 2
barlidenxc När kan man börja vandra i hemavan och norrut. Fjällvandring 1
shadowfire Tips på 4-5 dgr rutt där man kommer tillbaka Fjällvandring 4

Liknande trådar


Njutvandringar att längta till

Platåberget Billingens unika natur och fina vandringsleder lockar vandringsentusiaster året om.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg