Många intressanta tankar i den här tråden...
Personligen tänker jag att:
Gruvdrift i grunden är kortsiktigt, eftersom det 1. Alltid är miljöproblematiskt (grundvatten etc), 2. Enbart genererar jobb/inkomster så länge malmen finns kvar.
I Kallak, liksom på andra håll i Sverige i dag, är problematiken accentuerad av höga naturvärden, rennäring samt det faktum att profiten tillfaller en tredje part. Summa sumarum: I det längre perspektivet är det enda är det som kommer finnas kvar i regionen är nedsatta naturvärden och en stor sannolikhet för uppfuckad milö i övrigt. Ska man bryta malm ska det vara 'jävligt motiverat'.
Så vad göra? Är det omoraliskt att protestera/hindra denna verksamhet?
För det första, lagligt är inte lika med moraliskt (olagligt är inte lika med moraliskt, heller, för den som trodde det). För det andra,
Varje sund demokrati kräver utomparlamentarisk aktion. Notera skillnaden mellan utomparlamentarisk ( tex civil olydnad) och antiparlamentarisk ( tex nazism). Om man tänker efter inser man att utomparlamentarisk verksamhet är grunden för demokrati: alla demokratier skapas ju ur ickeparlamentariska förutsättningar. Historiskt är det även utomparlamentarism som varit grunden för många av de rättigheter som vi idag anser självklara.
Så, vad gäller då i praktiken?
Eftersom kortsiktighet nästan alltid står motsats till miljötänk, och eftersom kortsiktighet går hand i hand med konjunkturdriven parlamentarism, hamnar man ofta i samma problematik. Lösningen blir då enkel: man måste helt enkelt försöka förhindra tex gruvdrift i Kallak med utomparlamentariska medel!
Vad dessa metoder innefattar faller inom ett brett spektrum, från författandet av artiklar, bildandet av föreningar, till sabotage etc.... Hur man väljer metod är en svår fråga. Min syn är dock det att det ibland generella fördömmandet av 'aktivister' som man ibland stöter på i grunden är odemokratiskt och ogenomtänkt.