Kalhygge

[stenblock]

Det går utmärkt att njuta av skog som inte är gallrad produktionsskog för friluftsliv.
Några av mina favoritskogar är av typen naturskog
Att påstå att naturskog som inte gallras ät mörk och svårframkomlig är ingen sanning

 

[niking]

Att påstå att naturskog som inte gallras ät mörk och svårframkomlig är ingen sanning

De flesta skogar brukar snart bli både mörk och svårframkomlig om de inte sköts.
/Niklas

 

[seobserver]

Naturskog på näringsrik mark brukar bli besvärlig medan skog på näringsfattiga moar brukar vara lättgången, det har alltså inte med skötselplanen som sådan utan mest med jordmånen att göra.
Att hävda att alla naturskogar är fina vandringsskogar är direkt felaktigt.
go tur

 

[seobserver]

Den som besöker skogen bara då och då kan ju bli förvånad över hur där ser ut emellanåt, men skogen är en åker för träd, de växer långsamt, kräver gallring och när man slutavverkat har man som sagt 3 fulla säsonger på sig att röja, återställa och bereda inför nyplantering. Sen får man ju vänta några årtionden på skörden. Den tillfällige besökaren ser inte mönstret utan bara tillståndet för tillfället.
Men det skall virke till för sågar och träprodukter, pappersmassa mm.
Stormar kan förstöra produktionscyklar och ställa ting på huvudet.
Men så kan även bränder.
go tur

 

[stenblock]

Jag har inte hävdat att alla naturskogar är fina vandringsskogar. Däremot säger jag mot de som i tråden påstår att naturskogar är liktydigt med mörka skogar olämpliga för friluftsliv. Det är ju fel.
Det finns ju gott om fantastiska naturakogar lämpliga för friluftsliv . Jag har många upplevelser av det från ångermanland och norge.

Naturskog är inte trädåkrar.

 

[stenblock]

De flesta skogar brukar snart bli både mörk och svårframkomlig om de inte sköts.
/Niklas

Min upplevelse av skog som stått länge är att de får en naturlig gleshet med tiden. Men det beror kanske på vegetation och var i sverige man är.

Här i skåne är många av de fulaste skogarna granskogsplantager. Mörka och med vegetation fylld av fula spår efter maskiner. En åker av träd i raka rader.
De svårframkomligaste passagerna i skogen är i regel kalhyggen med mark sönderkörd i djupa fåror och rishögar som ligger kvar år efter år.

 

[niking]

Min upplevelse av skog som stått länge är att de får en naturlig gleshet med tiden. Men det beror kanske på vegetation och var i sverige man är.

Här i skåne är många av de fulaste skogarna granskogsplantager. Mörka och med vegetation fylld av fula spår efter maskiner. En åker av träd i raka rader.
De svårframkomligaste passagerna i skogen är i regel kalhyggen med mark sönderkörd i djupa fåror och rishögar som ligger kvar år efter år.

Denna gleshet beror nog på mänsklig skötsel.

Att välslutna granskogar blir mörka - särskilt på bördig mark, kan jag hålla med om.

Att kunna gå på ojämn mark kräver en viss vana, vilket kan vara svårt för s.k. asfaltsbarn.
/Niklas

 

[stenblock]

Denna gleshet beror nog på mänsklig skötsel.

Nej, jag pratar om naturskog. Men som sagt, det beror väl på var i sverige man är. Är det näringsfattig tallmo och eller mycket hällmark och myrar kan naturskog som ej gallras mycket väl vara gles och lättgången

Ditt fåniga lobbyarbete för att påstå att människor enbart kan uppskatta gallrad produktionsskog är så himla genomskinlig,

 

[luktafotogen]

Jag försöker låta bli att bry mig istället. Vissa ger sig inte.

 

[Spikbjörn]

Min upplevelse av skog som stått länge är att de får en naturlig gleshet med tiden. Men det beror kanske på vegetation och var i sverige man är.

Här i skåne är många av de fulaste skogarna granskogsplantager. Mörka och med vegetation fylld av fula spår efter maskiner. En åker av träd i raka rader.
De svårframkomligaste passagerna i skogen är i regel kalhyggen med mark sönderkörd i djupa fåror och rishögar som ligger kvar år efter år.

Det är också min erfarenhet!

Men också kvarlämnat ris i gallringar är trist tycker jag, som ändå som orienterare kan växla från asfalt till snårigt stenskravel utan att klaga på skogsbrukaren om framkomligheten, och jag tycker dessutom att det är en viss tjusning med lite omväxling i skogens naturliga intensitet av det gröna.

Uniformt lika gallrade trädplantager är relativt trista biotoper även om de klassas som välskötta, men det tar ju många hundra år innan de blir trevliga naturliga skogar igen om man låter dom vara, så man skall tänka sig för innan man ställer om storskog och gammelskog till hygge, då är man ju inte längre skogsägare, bara hyggesägande skogsbrukare.

 

[luktafotogen]

Utvinningen av grenar och rötter står i direkt relation till skogens bonitet. De är också bra för den biologiska mångfalden. Trist att snubbla på, det håller jag med om. Ett annat roligt faktum är att mycket av virket man får ut av en kalhuggning är av så dålig kvalitet att man hade tjänat 10000SEK per hektar om man lät den stå kvar.

 

[erephus]

Det går tydligen att tävla i allt. Om nu det här är Norrbottens vackraste hygge, hur ser då det fulaste/sämsta ut? Vilka satt i juryn? skulle inte tro att Lavskrikan eller Tofsmesen var inbjuden.

Det är nog ett av eller kanske rent av det bästa av samtliga kalhyggen som jag sett, även de som varit återplanterade.

Viss är det makabert att tävla i kalhyggen, men energin är nog bättre använd för de som skövlar utan omtanke om eftervärlden. En stor del av pengarna i Sverige växer i träd...

Så här kan det se ut om naturen har tur...

Så här "brukar" det kunna se ut efter tio år...

(Det är ju svårt att avgöra den egentliga statusen på ett kalhygge via bilder.)