Kängor eller lågskor?

[grodanbolle]

Ok, då står det 1-1 i denna vetenskapliga strid, eftersom jag inte upplevt någon skillnad i termer av vriststöd vare sig med höga, halvhöga eller låga skor. Jag kan därmed, för att låna Malindos uttryck, empiriskt visa att åtminstone i mitt fall så är vriststödet en myt.

Jämför en låg skidpjäxa med en hög. Sedan är det förenklat styvheten på sulan och skaftet som avgör.

Sunda argument. Men jag vill bara nyansera ekonomi-delen något. Ett par Meindl Island Pro kostar 3 000 kronor. Ett par Merrell Gauley (de jag använder) kostar 800 kronor. Jag byter sko efter var tredje vandring och jag vandrar längre turer två gånger per år. Det innebär att jag kan vandra 11.25 ggr innan jag kommer upp i kostnaden för ett per Meindl. Det motsvarar 5,5 år.

Frälst eller inte, men jag kan passa på att lista mina argument för att inte byta tillbaka till kängor:
1. Jag vill att mina fötter ska få svalka sig emellanåt och inte stängas in i ett vattentätt fodral. De mår bra av det.
2. Jag behöver inte det stöd för vristen som kängor påstås ha
3. Jag vill kunna vada utan att byta skor.
4. Jag vill ha så lätta skor som möjligt på fötterna.
5. Jag får ett naturligare steg och blir mindre trött av mindre styva skor
6. Jag får aldrig ett skavsår i mesh-skor.

Men det är mina subjektiva argument och jag har inget principiellt mot att gå i kängor. Jag listar dem här för att ge lite balans.

Det finns kängor som kostar några hundra sek så då var även det argumentet sågat.

 

[Cremytos]

Det finns kängor som kostar några hundra sek så då var även det argumentet sågat.

Det finns skor som kostar 50 kr så skillnaden står sig fortfarande, och därmed argumentet.

 

[JMel]

Vad menas?

2. Jag behöver inte det stöd för vristen som kängor påstås ha
.

Menar du att påståendet att kängor ger vriststöd är felaktigt?

 

[dave1]

När det gäller ekonomin så skulle en övergång till meshskor för vandring för mig inte innebära ett byte, utan snarare en komplettering och ytterligare utgifter. Jag behöver kängor och använder mina ett par gånger i veckan på kortare turer i skog och mark, för fiske- och fototurer, för bärplockning, vintertid till jobbet, när jag går ut och skottar snö eller går ner till sjön längs den vår-leriga traktorvägen, när jag åker till skidbacken när det snöat 30 cm etc. Och såklart när jag behöver stegjärnsfasta doningar på fjällturerna också.

Mina senaste fjällturer har karakteriserats av relativt korta dagsetapper på i snitt kanske 1-1,5 mil/dag och istället har jag lagt vikt på topp- och glaciärturer, fotografi etc. Det gör att den tid jag spenderar under "regelrätt" vandring är förhållandevis liten, kanske 4-6 timmar/per dag undantaget vissa transportsträckor.

Incitamentet för att välja en lågsko har bland annat varit energiförbrukning, men för mig blir besparingen närmast försumbar. Dessutom har jag ett fungerande system av kängor och strumpor som fungerar för mig; det var mycket, mycket länge sen jag fick skavsår och jag känner mig ofta torr och bekväm om fötterna även om jag går i membrankängor.

I september gick jag dock i lågskor i Keb (ett par låga Bestard approach vikt ca 900g). Det fungerade för det mesta bra, men på snöbelagt stenskravel, med stegjärn (det var på gränsen att det fungerade), på skrå på snö etc så hade kängor varit betydligt bättre. Jag kan dock inte påstå att det kändes så revolutionerande lätt mot att gå i kängor.

Vad jag åter vill komma fram till är att valet av vad man tar på sig på fötterna har många dimensioner och det finns för- och nackdelar med både och. Man kan endast gå till sig själv och utifrån vad man själv prioriterar göra sina val.

 

[grodanbolle]

Det finns skor som kostar 50 kr så skillnaden står sig fortfarande, och därmed argumentet.

Knappast då du inte ens förstod det.

Tänk om tänk rätt.

 

[tbergman]

Menar du att påståendet att kängor ger vriststöd är felaktigt?

Nej, det menar jag inte. Det är rätt klarlagt att kängor av vissa modeller erbjuder vriststöd. Vad jag menar är att jag inte är i behov av det. Jag har inga problem med stukningar då jag vandrar med lågskor. Kan tänka mig att andra har det dock. Men det finns lösningar för det om man fortsatt vill vandra med lågskor. I annat fall kanske en känga kan vara passande.

 

[tbergman]

Jämför en låg skidpjäxa med en hög. Sedan är det förenklat styvheten på sulan och skaftet som avgör.



Det finns kängor som kostar några hundra sek så då var även det argumentet sågat.

Man kan till och med tillverka sina kängor hemma med lite läder, lim och ett glatt humör om man vill.

Men jag argumenterade inte. Det var mer en illustration av hur en vanlig lågsko-lösning finansieras. Denna illustration kontrasterades sedan mot ekonomin bakom en vanlig känglösning.

 

[tbergman]

[...] I september gick jag dock i lågskor i Keb (ett par låga Bestard approach vikt ca 900g). Det fungerade för det mesta bra, men på snöbelagt stenskravel, med stegjärn (det var på gränsen att det fungerade), på skrå på snö etc så hade kängor varit betydligt bättre. Jag kan dock inte påstå att det kändes så revolutionerande lätt mot att gå i kängor.

Vad jag åter vill komma fram till är att valet av vad man tar på sig på fötterna har många dimensioner och det finns för- och nackdelar med både och. Man kan endast gå till sig själv och utifrån vad man själv prioriterar göra sina val.

Vad roligt att höra att lågsko-lösningen var kompatibel med stegjärn (om än på gränsen). Jag tänker mig att det i första hand är vridstyvheten är avgörande.

Jag tycker att din argumentation är sund, David, och jag tror att vi har samma inställning till vikten av att betona att det mesta av vad som sägs här baseras på subjektiva upplevelser. Sedan verkar jag ha lidit mer i känga än vad du gör och trivs bättre i lågsko.

En reflektion: Då jag vandrar med min bror korsas de olika utrustningsfilosofierna som nu låst hornen mot varandra. Han är officer med bakgrund på I22, med allt vad det innebär av kärlek till kängor och rekorderliga (tunga) prylar. Han startar med en Berghaus Vulkan och ett par Meindl Professional. Jag kommer med en Vapor Trail och ett par mesh-skor. Men vi trivs bra ihop på fjället ändå, tro det eller ej.

 

[Malindo]

Hallâ där Thomas,

du verkar ju vara en man med sunt förnuft och med kapacitet att kunna föra en normal dialog, och tom ändra uppfattning om de argument som anförs övertygar dig. Trevligt!

Vad avser kostnad för en kánga och en lâgsko tycker jag 800 lâter rimligt, även om det ligger i det undre pris-segmentet. 3.000 för en känga är dock ganska mycket pengar, och ett pris jag personligen aldrig skulle betala. Dock bor jag inte i Sverige, utan i ett land dár priserna ligger runt 80-120 Euro för lâgskor och 90-180 Euro för vandringskängor.

Om man tittar pâ dess siffor sâ ser man att det ligger mer ekonomi i att köpa ett nàgot dyrare skodon som i regel hàller mycket lángre.

Jag tror dock att Dave1 även var inne pà lite mer djupare livsâskàdningsfràgor vad gáller hur hur pass acceptabelt var och en anser det vara att medvetet köpa och anvánda sig av produkter som man vet inte kommer att hàlla mer än en eller tvâ säsonger. Rätt mig om jag har fel.

 

[Malindo]

Vad roligt att höra att lågsko-lösningen var kompatibel med stegjärn (om än på gränsen). Jag tänker mig att det i första hand är vridstyvheten är avgörande.

Den sko Dave1 använder är en ganska styv och stadig approach-sko som inte har mycket att göra med de mer "sladdriga" mesh/aqua-skor som brukar rekomenderas i detta forum.

 

[tbergman]

Hallâ där Thomas,

du verkar ju vara en man med sunt förnuft och med kapacitet att kunna föra en normal dialog, och tom ändra uppfattning om de argument som anförs övertygar dig. Trevligt!

Vad avser kostnad för en kánga och en lâgsko tycker jag 800 lâter rimligt, även om det ligger i det undre pris-segmentet. 3.000 för en känga är dock ganska mycket pengar, och ett pris jag personligen aldrig skulle betala. Dock bor jag inte i Sverige, utan i ett land dár priserna ligger runt 80-120 Euro för lâgskor och 90-180 Euro för vandringskängor.

Om man tittar pâ dess siffor sâ ser man att det ligger mer ekonomi i att köpa ett nàgot dyrare skodon som i regel hàller mycket lángre.

Jag tror dock att Dave1 även var inne pà lite mer djupare livsâskàdningsfràgor vad gáller hur hur pass acceptabelt var och en anser det vara att medvetet köpa och anvánda sig av produkter som man vet inte kommer att hàlla mer än en eller tvâ säsonger. Rätt mig om jag har fel.

Tack! Jag får väl passa på att berömma dig för samma sans och reson.

Fascinerande prisskillnad på kängor mellan ditt land (Spanien?) och Sverige. Om marknaden var mer konkurrensutsatt (jag antar att det är där det brister) i Sverige skulle alltså en känga av typ Meindl Island kosta mellan 1500 och 2000 kronor?

Ja, Dave1 kanske var på exkursion i ontologins och metafysikens utmarker. Personligen har jag dock inga problem med att slita på skodon. Jag köper ett till två par nya sneakers/basketskor per år och byter löparpjuck varje sommar.

 

[Martin Fjäderlätt]

Jag behöver kängor och använder mina ett par gånger i veckan på kortare turer i skog och mark, för fiske- och fototurer, för bärplockning, vintertid till jobbet, när jag går ut och skottar snö eller går ner till sjön längs den vår-leriga traktorvägen, när jag åker till skidbacken när det snöat 30 cm etc.

Bra! Det där tycker jag är en central diskussion som man inte får missa. Det är ju ens totala skobehov som avgör vad som är bra köp eller inte. Och bra köp kan till och med jag tycka är viktigare än låg vikt (låg vikt är en faktor).
För egen del har jag till exempel insett att ett par rejäla vandrarkängor för 2000-4000 kr inte är ett bra köp jämfört med lättare skor för 500-1000 kr, helt enkelt för de lättare skorna kommer att användas till vardags och därför ge större nytta även om de är slut efter ett par år. Så även om mina gamla Lundhags och Hanwag står och samlar damm så kan jag med gott samvete köpa nya vandringsskor eftersom det helt enkelt är nya vardagsskor jag köper.

Om man kan frilufta i sina vardagsgrejor så är det definitivt ett bra köp. Oavsett skotyp.