fembarnsmorsa här...
....och...jag skulle inte ha ett enda barn när jag var ung eftersom världen ändå skulle gå under......att du har en man...som du har anpassat dig till...betyder ju att du inte är en eremit...säg att han lämnar dig...för att han vill ha barn och inte du...hur känns det då...eller...säg att ni får barn...och då drar han...hur skulle det kännas då? min farmors syster sa så klokt...om jag hade vetat hur det var att bli gammal hade jag aldrig vågat...men då tänker jag på gud och moses...gud sa till moses att gå iväg...moses tvekade och sa...men vad väntar mig? det säger jag inte sa gud...men jag är med dig...och...sa min farmors syster...det är så det är att åldras...jag vet inte vad som väntar på min väg...men gud är med mig...själv kan jag säga att jag bara älskar att ha barn...så är det...MEN jag tänkte inte...för hade jag funderat...hade jag aldrig vågat...jag bara blev på smällen helt enkelt...och det var fantastiskt...jag skulle kunna föda barn jämt...för det är så häftigt...men men...man måste kunna ta hand om dem också...och jag tycker det är en otrolig gåva att ha dem helt enkelt...min väninna var en sån där som tyckte jobb och karriär och bekvämlighet och allt...var viktigast...och...det var helt enkelt stört omöjligt att tänka sig att hon skulle kunna ställa om sig och få barn...men visst gjorde hon det...och sen vet jag ett par som valt att inte ha barn...och ibland är hennes längtan efter barn fruktansvärd...man kan ångra att man fick barn...kevins mamma gjorde det...hon skrev en bok...han blev massmördare...man kan ångra att man inte fick barn...det är nog vanligare...men det är bara du som kan välja din väg och ditt liv...ingen kan säga åt en annan indian hur han ska leva sitt liv förrän han gått i hans skor...men...för att uppleva något i livet så måste man våga saker...våga att inte få barn...eller våga att få barn...att våga är att förlora fotfästet en smula...att inte våga är att förlora sig själv...sök inom dig...och våga hitta din egen åsikt...och våga stå för den...det är ok...vad du än väljer...lycka till! och...jag känner de som inte känt sig mogna...och faktiskt fått första barnet när de varit 42...och...ibland har det med partnern att göra också...med den ena vill man absolut inte...med den andra finns det inget större...
/anna
....och...jag skulle inte ha ett enda barn när jag var ung eftersom världen ändå skulle gå under......att du har en man...som du har anpassat dig till...betyder ju att du inte är en eremit...säg att han lämnar dig...för att han vill ha barn och inte du...hur känns det då...eller...säg att ni får barn...och då drar han...hur skulle det kännas då? min farmors syster sa så klokt...om jag hade vetat hur det var att bli gammal hade jag aldrig vågat...men då tänker jag på gud och moses...gud sa till moses att gå iväg...moses tvekade och sa...men vad väntar mig? det säger jag inte sa gud...men jag är med dig...och...sa min farmors syster...det är så det är att åldras...jag vet inte vad som väntar på min väg...men gud är med mig...själv kan jag säga att jag bara älskar att ha barn...så är det...MEN jag tänkte inte...för hade jag funderat...hade jag aldrig vågat...jag bara blev på smällen helt enkelt...och det var fantastiskt...jag skulle kunna föda barn jämt...för det är så häftigt...men men...man måste kunna ta hand om dem också...och jag tycker det är en otrolig gåva att ha dem helt enkelt...min väninna var en sån där som tyckte jobb och karriär och bekvämlighet och allt...var viktigast...och...det var helt enkelt stört omöjligt att tänka sig att hon skulle kunna ställa om sig och få barn...men visst gjorde hon det...och sen vet jag ett par som valt att inte ha barn...och ibland är hennes längtan efter barn fruktansvärd...man kan ångra att man fick barn...kevins mamma gjorde det...hon skrev en bok...han blev massmördare...man kan ångra att man inte fick barn...det är nog vanligare...men det är bara du som kan välja din väg och ditt liv...ingen kan säga åt en annan indian hur han ska leva sitt liv förrän han gått i hans skor...men...för att uppleva något i livet så måste man våga saker...våga att inte få barn...eller våga att få barn...att våga är att förlora fotfästet en smula...att inte våga är att förlora sig själv...sök inom dig...och våga hitta din egen åsikt...och våga stå för den...det är ok...vad du än väljer...lycka till! och...jag känner de som inte känt sig mogna...och faktiskt fått första barnet när de varit 42...och...ibland har det med partnern att göra också...med den ena vill man absolut inte...med den andra finns det inget större...
/anna