Isbedömningen vid Ridö-olyckan

[kr-val]

När det gäller stöpisens tjocklek där jag plurrade så har jag en ganska osäker minnessbild av isflakens tjocklek (där jag plurrade). Min bästa gissning är 4-5cm. Helt säkert mer än 3cm och betydligt mindre än 10cm. Även om min minnesbild stämmer med verkligheten så säger den nog inte så mycket om istjockleken i den övriga delen av isbryggan som brast.

Här skulle det vara mycket intressant att höra andra uppgifter. Om detta var en av de saker där uppgifterna från deltagarna skilde sig åt så skulle det kunna var ett starkt argument för att isen var underfrätt.

Jag kan inte minnas att stöpissträngen hade något speciellt ljud. Kanske var den ganska stum.Tidigare under turen på Prästfjärden hade dock isen haft en hel del ljud för sig som ändrade sig med isens kvalitet.

Kanske är detta det största mysteriet av alla. Hur kan en is inte ge ifrån sig sprickljud och senare, 2-3 minuter efter en plurrning spricka upp över en stor yta?

Från olycksrapporten och diskussionerna i detta forum så kan man nog sluta sig till att den aktuella råken vid Ridö nog inte var ett naturfenomen som bara har uppstått en gång. Skulle man "bevaka" olycksplatsen under någon säsong så skulle man säkert kunna dokumentera råken och analysera den. Då skulle man säkert kunna få svar på flera obesvarde frågor.

Ja, det finns vad jag vet inte så mycket forskning kring råkar och isrörelser i sjöar. Axel Hamberg, en känd svensk glaciärforskare, som bl.a. var mycket verksam i Sarek blev senare i livet sjuk och vårdades på ett sanatorium vid Sommen nära Tranås. Trots sin sjukdom kunde han inte hålla sig från att forska kring is. Han noterade att isen på Sommen rörde sig (p.g.a. temperaturutvidgning). Han slog ner en pålen på isen och mätte upp pålens läge exakt under flera dagar och skrev sedan en rapport på det.

Det vore intressant att göra något liknande i Ridösundet. Kanske kunde man slå ner pålar på båda sidor om det ställe där råken gick under olyckan och sedan mäta in pålarnas position exakt under en längre tid. Anders Henriksson, var detta ditt hemmavatten sa du?

 

[pekvirk]

Jag kan inte minnas att stöpissträngen hade något speciellt ljud. Kanske var den ganska stum.Tidigare under turen på Prästfjärden hade dock isen haft en hel del ljud för sig som ändrade sig med isens kvalitet.

Kanske är detta det största mysteriet av alla. Hur kan en is inte ge ifrån sig sprickljud och senare, 2-3 minuter efter en plurrning spricka upp över en stor yta?

Stöpis kan spricka utan någon ljud, inte så ovanligt.

 

[max.leitgeb]

Anders S,

Jag funderade på vad som hände när du låg på isen över råken. Låg du (mer eller mindre still) eller var du engagerad i ngn räddning med lina (el dyl)? Man skulle ju kunna tänka sig att de som plurrade framför dig skapade sprickor bakåt som gjorde att isen flakade sig där du låg.

Det är ju svårt att tänka sig att isen helt plötsligt slutar att ha bärighet där du tidigare stod, så till den milda grad att den inte bar dig liggande. Isåfall är det en intressant lärdom för mig. Om du på något sätt skapade ett ökat tryck på något sätt (genom linräddning el dyl), så är det lite lättare att förstå.

Jag ber om ursäkt om detta är något som är uppenbart eller har diskuterats tidigare under denna tråd.

/Max

 

[Palle_Z]

Re: Re: Re: Re: Sprött

Citerar mig själv:

Jag var tidigt inne på det spåret men har sedan funderat på vilka faktorer som gör att isvecket smälter bort fortare än omgivande is. Isflaken i råken har en större yta mot vatten men gör det så stor skillnad?

Har fått min beskärda del underfrätning i helgen och måste säga att det är ett intressant och obehagligt fenomen. På Nordre Älvs fjord var det på strömutsatta ställen mycket intressant att observera hur vad som syntes vara vanliga genomgående sprickor på nedströmssidan(?) var mycket tunnare i 10-15 cm jämfört med uppströmssidan (?). Som vanligt glömde jag bort att fotografera detta. Skapas det turbulens vid sprickan som hjälper till att underfräta eller vad kan det vara som åstadkommer detta?

-Palle

 

[kr-val]

Ja, det finns vad jag vet inte så mycket forskning kring råkar och isrörelser i sjöar. Axel Hamberg, en känd svensk glaciärforskare, som bl.a. var mycket verksam i Sarek blev senare i livet sjuk och vårdades på ett sanatorium vid Sommen nära Tranås. Trots sin sjukdom kunde han inte hålla sig från att forska kring is. Han noterade att isen på Sommen rörde sig (p.g.a. temperaturutvidgning). Han slog ner en påle på isen och mätte upp pålens läge exakt under flera dagar och skrev sedan en rapport på det.

Jag har lagt upp Hambergs artikel på http://www.thinkice.com. Än så länge bara textmassan, bilder kommer kanske senare. Direktlänk:
http://www.thinkice.com/glaciology/sv/hambergsommen/hamberg.htm

 

[anders_s]

Anders S,

Jag funderade på vad som hände när du låg på isen över råken. Låg du (mer eller mindre still) eller var du engagerad i ngn räddning med lina (el dyl)? Man skulle ju kunna tänka sig att de som plurrade framför dig skapade sprickor bakåt som gjorde att isen flakade sig där du låg.

Det är ju svårt att tänka sig att isen helt plötsligt slutar att ha bärighet där du tidigare stod, så till den milda grad att den inte bar dig liggande. Isåfall är det en intressant lärdom för mig. Om du på något sätt skapade ett ökat tryck på något sätt (genom linräddning el dyl), så är det lite lättare att förstå.

Jag ber om ursäkt om detta är något som är uppenbart eller har diskuterats tidigare under denna tråd.

/Max

Ett snabbt svar: Jag låg still på isen, när isen under mig till slut sjönk ihop. Jävligt otäckt.
Sprickor som kanske flakade isen kan också ha kommit från plurrande bakåt i ledet (jag tror jag var nr 3-4 från bakifrån räknat). På ett av
fotografierna från olyckan ser det ut som en annan åkare ca 5-10 meter bakom mig gick igenom isen strax innan jag själv plurrade.

/Anders

 

[kr-val]

Stöpisar - en underskattad fara

"Stöpisar - en underskattad fara". Så heter en artikel i senaste Isbiten (SSSK:s medlemstidning) där en av deltagarna i Ridögruppen argumenterar för att stöpisar är farliga för att de kan brytas upp över en stor yta och förvandlas till flak och ge upphov till massplurr. Han tar upp fyra olika plurrningar (varav Ridö är en) där stöpis brast över en stor yta vilket ledde till massplurr.

Kan inte se några större fel på hans resonemang, även om han inte kan förklara varför det är på det sättet som han påstår. Vore intressant att höra andra reaktioner på artikeln.

 

[Brune]

Re: Stöpisar - en underskattad fara

"Stöpisar - en underskattad fara". Så heter en artikel i senaste Isbiten (SSSK:s medlemstidning) där en av deltagarna i Ridögruppen argumenterar för att stöpisar är farliga för att de kan brytas upp över en stor yta och förvandlas till flak och ge upphov till massplurr. Han tar upp fyra olika plurrningar (varav Ridö är en) där stöpis brast över en stor yta vilket ledde till massplurr.

Kan inte se några större fel på hans resonemang, även om han inte kan förklara varför det är på det sättet som han påstår. Vore intressant att höra andra reaktioner på artikeln.

Fram till nr 2005-02 fanns Isbiten som pdf fil på SSSK web-sida så att vi ”icke 08r” men medlemmar i förening tillhörande skridskonätet kunde läsa denna skrift.
Men nu verkar det som om Isbiten inte är tillgäng för icke SSSK:are.

Rätta mig om jag har fel, t.ex om någon länk är ändrad

Per Brune

 

[kr-val]

Motsägande uppgifter i ny artikel

Innehållsförteckningen i SSSK:s årsbok 2006 fick mig att återigen tänka på Ridö och hur tragiskt det var:

Ordförande har ordet .... 4
Dödsolyckan i Ridösundet .... 6
Vi minns NN1 .... 20
Vi minns NN2 .... 21
Mitt liv efter Ridö .... 22
Utfärder säsongen 2005-2006 .... 25
...

Dessutom blev jag varse hur känslig man är för hur olika saker formuleras i rapporter. Nu fick jag en annan bild av det inträffade. Följande saker som stod i artikeln "Dödsolyckan i Ridösundet" slog mig särskilt:

"Ridösundet är inte känt som extremt problematiskt utan betraktas som sund i allmänhet." Jag fick en annan bild av Ridörapporten, att detta, särskilt för de som bor i närheten, var ett känt riskområde. Kommentarer?

"Under färden på issträngen bedömde både ledaren och deltagarna att man befann sig på säker is. Gruppen från Friluftsfrämjandet som åkte i spåren gjorde uppenbarligen samma bedömning." Jag fäste mig vid att det i Ridörapporten stod att några personer i kön på SSSK-gruppen pikade i isen utanför strängen och fann den dålig. Detta tycker jag var en viktig observation och skulle understryka att man skulle engagera gruppen mer isbedömningen. Jag har även fått för mig att Friluftsfrämjargruppen efteråt har sagt att de inte kunde förstå varför de följde efter när isen var dålig. Hur var det med detta egentligen?

 

[thureb]

Olika

åkare och olika ledare har bedömt isarna olika. Man har också åkt in mot det svaga området väster om Ridösundet från olika håll.

Se bilden med färdspår i rapporten..

Det är svårt för en person som inte var på platsen att sammansmälta alla olika bedömningar till en klar bild av hur situationen var och utvecklades.

Texten i årsboken är skriven av Bo Gahm som var på plats själv. Det är lite enklare att läsa och få en egen bild via hans text än via Ridörapporten kanske för att han gjort en syntes av egna observationer och rapporten. Man får lite olika bild av helheten via Ridörapporten respektive Bosses text. Jag tycker att det är värdefullt att läsa bägge.

Thure