iakttagelse och undran..

[AnnaKarin]

Re: Re: knäskydd, but why?

Det är inga större problem att slå i knäna, trots skridskorna utstick. Antingen så gör man det med spetsarna i isen, vilket då garanterar en synnerligen otrevling vinkel då knät möter isen. Eller så gör man det genom att vika tårna och skridskospetsen inåt eller utåt så att knä och delvis underben kan nå isen vid ett fall. [/QUOTE]

Jag är fortfarande inte övertygad, att få spetsarna i isen låter inte som någon vanligt förekommande fallolycka och om man faller med skridskon åt någon sida så borde man inte kunna slå i knäna i en sån vinkel så ett stötskydd hjälper, det blir snarare en vridning som inte såna skydd hjälper mot.

Jag kan köpa att det är mycket möjligt att slå knäna i isen som nån sa när den brast när ni skulle gå iland. Men det låter ändå som att man har större nytta av knäskydd vid en promenad eller cykeltur till jobbet, och hur många har det?

 

[AnnaKarin]

Kan vi komma överens om att knäskydd är bra och börja diskutera vilka olika modeller som finns!? Vad jag vet finns de hårda med plastbula på knät (inlinesskydd) och de mjuka i liggunderlagsmaterial. Sen finns det väl även vissa skalbyxor med fickor på knäna att stoppa mjuka skydd i vid tex telisåkning. Vilka skydd tycker ni funkar bäst till olika aktiviteter?

/Andreas

Då är vi överrens! ;-)

Nej vi är inte överens om knäskyddens förträfflighet när det gäller skridskor. Starta en ny tråd för det. Jag tycker fortfarande att det inte kan vara så stor risk att slå i knäna så det motiverar ett knäskydd. Hjälm borde definitivt komma före och visst, det är MÖJLIGT att slå knäna, men mindre sannolikt än vid andra sporter då ingen bär knäskydd.

 

[Staffan Andersson]

Mmmm men nu är behovet skapat och det kan ingen ändra på

 

[cykelstina]

Jag hänger inte med på ditt resonemang: man kan slå sig mer och oftare på knäna i andra sporter men knäskydd används inte så därför behövs de inte i l-skridskoåkning heller?

Jag har skydd för att om olyckan är framme så kan det bli skador som tar tid att läka eller ger mig men för livet, det har inget med frekvens att göra.

Fall där knäskålen eller sidan på knäskålen (där det sitter muskelfästen och annat) får sig en smäll ser jag nästan en gång per säsong, skridskorna hakar i överis, sprickor eller knölig is. Åker man bara på "bra" is blir risken mindre. Knäskydden är också bra för värmen, som nämnts, och när man ska ta av och på skridskorna. Man slipper sätta ner knät i hård och kanske blöt is, bekvämt.

 

[utter]

Nej vi är inte överens om knäskyddens förträfflighet när det gäller skridskor. Starta en ny tråd för det. Jag tycker fortfarande att det inte kan vara så stor risk att slå i knäna så det motiverar ett knäskydd. Hjälm borde definitivt komma före och visst, det är MÖJLIGT att slå knäna, men mindre sannolikt än vid andra sporter då ingen bär knäskydd.

Jag använder förvisso inte knäskydd när jag åker skridsko. Men det har hänt mig några gånger och det gör otroligt ont att slå knät. Och långt efteråt dessutom. Sannolikheten att slå knät är dock väldigt liten på bra is. Det är ju när man kommer på sämre is eller fastnar i en spricka som det blir problem.

Att slå i knät när man går på eller av isen är ju större, men strandis eller svallis är ju långt ifrån lika hård iofs. Men visst gör det duktigt ont också.

Att hastighetsåkare inte har skydd beror ju på deras skicklighet och att isen är perfekt. Short track har mycket större sannolikhet, men de är ju otroligt skickliga på skridskorna och att ramla rätt. Även de har ju perfekt is.

 

[Staffan Andersson]

Att hastighetsåkare inte har skydd beror ju på deras skicklighet och att isen är perfekt. Short track har mycket större sannolikhet, men de är ju otroligt skickliga på skridskorna och att ramla rätt. Även de har ju perfekt is.

Att hastighet/shorttrackare inte har skydd beror väl snarare på att de vill vara så vindoptimala som möjligt. Ett knäskydd, om än så litet, kan väl betyda den där hundradels sekunden för mkt kanske?

 

[torpet]

Re: knäskydd, but why?

Aj,aj så in i ……..
Snabb åkning över en vattenbegjuten Garnsvik och jag njuter av varje skär. Plötsligt tar något ett bergfast tag om min ena fot. Jag vrids ifallet ooch slår ena knät i isen med våldsam kraft. Jag ligger i blötan och vrider mig i smärta. Så småningom förmår jag resa mig och stakåker till bilen. Väl hemma kan jag knappt ta mig ur bilen eftersom jag har en jättesvullnad ovanför vänster knä. Vad var det som hände?

Jag fastnade med foten i ett osynligt slukhål och min linjära framfart i 25 km/tim omvandlades till en kort kvartscirkelbåge rätt ner i isen. Snacka om whiplash!

Dagen efter tömmer man ett par deci blod ur muskeln på vårdcentralen. Sedan följer en smärtfylld och oviss sommar. I september får jag veta att jag slagit bort en rejäl bit ledbrosk på knäskålens insida. Detta är en skada man kan ådra sig vid bilkrockar men knappast vid skridskoåkning hävdar man! Om man glömmer knäskydden hemma så kan det alltså betyda livslång invaliditet. Jag kan inte springa, gå normalt i trappor eller köra bil med manuell växellåda. Men jag kan åka skridsko nästan som förr och cykla om jag drar (via clips) i stället för trycker med vänsterbenet. Detta är betydligt mer än vad läkaren vågade utlova efter titthålsingreppet. Det enda han kunde göra var att snygga till menisken (resultatet av för mycket och för snabb skravelisåkning).

Jag skulle gärna ha den färden ogjord. Kärleken har ibland ett väl högt pris. Ett extremfall kanske någon tycker men hur kan man undvika att slå knäna i isen när man vurpar i fart! Ingen har tur jämt. Jag har uppskattningvis ett 50-tal ’knävurpor’ bakom mig. Däremot har jag haft turen (?) att under 30 år inte klappa huvudet i isen.

Jag tycker fortfarande om att gasa på men ser mig för numera eftersom det kostar på för en veteran att vurpa. Jag har klarat knälandningar efter den STORA vurpan tack vare robusta knäskydd. Hårdplastskål (från numera vuxna ungars hockeyskydd) med ilimmade ’jobbarknäskydd’ av cellplast och däremellan ett 6 mm skumgummiskikt. Har jag lyckats övertyga någon om att alltid bära knäskydd? Jag hoppas det.
T
]

 

[usilfver]

Att hastighetsåkare inte har skydd beror ju på deras skicklighet och att isen är perfekt.

Dessutom ingår det i grundträningen att lära sig falla! Men fall är förvånansvärt sällsynta, även i de lägre åldersklasserna.

US, skridskopappa

 

[pekvirk]

BTW shorttrackare har knäskyddar.

 

[Staffan Andersson]

BTW shorttrackare har knäskyddar.

Aah se där, de har de kanske

 

[thureb]

Knäskador är vanliga

Se http://www.sssk.se/skador/plurrning.htm för lite statistik över hur vanliga knäskador är för långfärdsåkare.

Det är alltså vanligt att man slår i knäna. Ansiktsskador är också relativt vanliga liksom hjärnskakningar. Invalidiserande skador är ovanliga. Skador med bestånde men som den som Torbjörn redovisat ovan förekommer men jag kan inte uttala mig om hur vanliga de är.

Jag menar att hjälm är ett mer vitalt skydd än knäskydd för både cyklister, inlinesåkare och långfärdsskridskoåkare. Men knäskydd är vanligare än hjälm på långfärdskridskoåkare. Personligen så använder jag alltid hjälm vid Inlinesåkning och cykling samt handledsskydd vid inlinesåkning.

På långfärdsskridskor har jag alltid läder/skinnhandskar på händerna för att undvika invalidiserande skärskador.

Hjälm vid långfärdsskridskoåkning börjar jag nog med men jag vet inte när. Hjälmanvändat ökar nu konstant bland mina skridskokamrater.

Thure

 

[Karin H.]

Att förstå risker

Hej Anna-Karin!

Om man resonerar som Du kan vi genast lägga av med säkerhetsbälte, hjälm då vi cyklar, skydd vid maskiner och hjälm vid byggarbete. I förhållande till användningsfrekvensen är det oerhört sällan som säkerhetsutrustningen kommer till nytta. Och tack och lov för det! För att förstå nyttan med säkerhetsutrustning måste man skala upp olycksfallsfrekvensen till att gälla inte bara den egna privata erfarenheten. Dom allra flesta har inte någon egen erfarenhet av allvarliga olycksfall och det är då förledande lätt att tro att risken är minimal eller inte finns. Skalar man upp och ser på olycksfallsfrekvensen i en hel bransch eller en hel idrottsgren förstår man snart att vinsterna med att använda skydd är större än att avstå. Det gäller såväl för det personliga lidandet (se Tobjörn Peters inlägg) som kostnaderna för den skadade och för samhället.
Att det skulle vara lika riskabelt (för knäna) att promenera som att åka långfärdsskridsko kan bara gälla om promenaderna sker på is, hala berghällar, sluttande landkallar och isiga skogsstigar.
Det finns en undersökning från 1977 (litet gammal – men ändå tänkvärd) då en förfrågan om olycksfall gick ut till SSSK’s samtliga c:a 4000 medlemmar. 3502 personer svarade och så här fördelade sig skadorna för de nedre extremiteterna.

Benskador
Collum-fraktur 12
Knä-fraktur 5
Underbensfraktur 8
Fotledsfraktur 7
Fotfraktur 2
Knä-distorsion 42
Fotleds-distorsion 16
Sårskada (därav 29 på underben) 39
Kontusion (Knä=178, höft=60) 280
Tendinit 16
Muskelbristning 16
Hälsenebristning 1
Parestesi i fot 5
Summa 449

Du kan läsa hela rapporten här http://www.sssk.se/skador/erikssonetal.htm

Mycket är åtgärdat av det som rekommenderas i rapporten. Tyvärr är hjälmar ännu alltför sällsynta!

Karin Hedén