Hur signalerar man med en pannlampa att allt är OK?

[nermander]

Dina scenarion utgår ifrån att personen i fråga har full förmåga att kunna kommunicera sina behov om hjälp. Själv kan jag tänka mig situationer då det inte alltid är så.

Om personen inte är förmögen att kommunicera sina behov av hjälp så spelar det ju ingen roll om man frågar? Eller menar du att personen plötsligt blir förmögen att kommunicera om man frågar?

Olle däremot, han stannar, går fram och frågar Pelle om han drukit för mycket. Pelle klarar av att långsamt skaka på huvudet. Olle frågar då om han behöver hjälp. Pelle lyckas nicka.

Och om Pelle INTE lyckas nicka så går Olle bara därifrån?

Och ja, Olle kunde frågat "behöver du en ambulans?" istället för "behöver du hjälp?", så för förtydligandets skull så tillägger jag att jag anser att det är samma sak i detta fall.

Grundfrågan här var ju hur man på långt håll kan signalera att läget är ok och att man inte behöver hjälp, för att sen komma in på om det finns nåt sätt att på motsvarande sätt FRÅGA om nån behöver hjälp.

Om vi nu ska kunna fråga "Behöver du ambulans?", "Behöver du hjälp att resa dig upp?", "Behöver du komma in i värmen?" etc så får vi nog lov att gå över till semaforering.

 

[GustavOh]

Vilken situation är det som jag har missat där det är så himla viktigt att kunna fråga om personen behöver hjälp och där det inte räcker med att uppmärksamma personen på att man är i närheten?

Jag kan tänka mig rätt många scenarier där det är viktigt att få svar på frågan.

Det är när det skulle vara förknippat med risk och/eller väsentligt obehag att hjälpa den eventuellt nödställde.

En kajak går runt i besvärlig sjö, en skridskoåkare går igenom isen och det är suspekt is mellan er, en skidåkare på andra sidan ett lavinfarligt parti verkar skadad, en klättrare tycks ha problem på en lös klippa.

Gemensamt för de situationerna är att en räddningsinsats riskerar att förvärra situationen och skapa fler olyckor.
Behöver någon hjälp på riktigt är det en sak, men så länge personen kan reda ut läget själv är det bäst att andra håller sig borta.

 

[Mike C]

Och om Pelle INTE lyckas nicka så går Olle bara därifrån?

Fråga Olle.

Grundfrågan här var ju hur man på långt håll kan signalera att läget är ok och att man inte behöver hjälp, för att sen komma in på om det finns nåt sätt att på motsvarande sätt FRÅGA om nån behöver hjälp.

Ja, det var grundfrågan. Sen började du dra exempel på folk som ramlar, åker båt och tar middagslurer... men det passar inte längre så vi är tillbaka på grundfrågan? Återvändsgränd och letar annan väg?

Behöver du hjälp?

 

[nermander]

Jag kan tänka mig rätt många scenarier där det är viktigt att få svar på frågan.

Nåt annat jag jag inte sagt. Det jag har ifrågasatt är om det finns så många scenarier där det är viktigt att kunna ställa frågan.

Jag anser att om en person behöver hjälp så får man lätt reda på det utan att uttryckligen behöva fråga det.

En kajak går runt i besvärlig sjö, en skridskoåkare går igenom isen och det är suspekt is mellan er, en skidåkare på andra sidan ett lavinfarligt parti verkar skadad, en klättrare tycks ha problem på en lös klippa.

Och du menar att i dessa situationer så kommer inte personen i hjälpbehov att indikera det om man inte uttryckligen frågar "Behöver du hjälp?"?

Min ståndpunkt är ju att i dessa situationer så kommer personen i hjälpbehov att indikera det utan att man har frågat om det.

 

[nermander]

Ja, det var grundfrågan. Sen började du dra exempel på folk som ramlar, åker båt och tar middagslurer... men det passar inte längre så vi är tillbaka på grundfrågan? Återvändsgränd och letar annan väg?

Jag dristade mig att ta till det pedagogiska knepet "vardagsmässiga liknelser", men det hjälpte tydligen inte.

Jag får helt enkelt konstatera att min pedagogik inte räcker till för att förklara för dig vad jag menar.

 

[Mike C]

Jag dristade mig att ta till det pedagogiska knepet "vardagsmässiga liknelser", men det hjälpte tydligen inte.

Vilket var precis det jag gjorde, men nu är det alltså grundfrågan igen.

Vad gäller själva grundfrågan har jag ju redan skrivit att jag håller med om att själva frågan om hjälp är kanske inte nödvändig (inlägg #38). Det är just dina vardagsmässiga liknelser i inlägg #42 och #45 som jag svarade på. Eftersom vi är tillbaka på grundfrågan så kan man bara konstatera att vardagsmässiga liknelser inte går att applicera på den.

 

[Ayrin]

Apropå värdet att fråga/svara att allt är OK så sysslar ju dykningen ganska mycket med det. Här handlar det om att:

1. En person som kan uppfatta och svara på om den är OK är det sannolikt, du kan inte garantera att en person med exempelvis djupberusning ska ha vett att fråga om hjälp. Någon som har problem med sin utrustning och exempelvis håller på att sjunka utan luft efter att ha hoppat i från båten kanske inte *kan* ropa på hjälp, osv.

2. Indikerar att parkamrat/divemaster har koll på varandra/gruppen. En "ping", if you like.

3. Om nån frågar om en är OK tänker de flesta till lite... *Är* jag OK? Ont i öronen? Ont om luft? ...osv

Här är premissen hela tiden att om du inte svarar "Ja, jag är OK" så är det någonting som är åt helvete. Samma torde väl gälla någon som hänger på en klippvägg nära nog för att man ska kunna få kontakt med dem, alternativt ligger på trottoaren.

Vad ni lite glömmer i sammanhanget (tror jag, har inte riktigt orkat lusläsa alla inlägg) är att om man frågar om någon är OK, så erbjuder man sig lite implicit att hjälpa en person som inte är det, vilket kan vara nog så viktigt, någon som mår dåligt kanske inte orkar försöka ta kontakt.
Man kontrollerar också om personen är kapabel att överhuvudtaget kommunicera.

 

[erephus]

Nåt annat jag jag inte sagt. Det jag har ifrågasatt är om det finns så många scenarier där det är viktigt att kunna ställa frågan.

Jag anser att om en person behöver hjälp så får man lätt reda på det utan att uttryckligen behöva fråga det.


Och du menar att i dessa situationer så kommer inte personen i hjälpbehov att indikera det om man inte uttryckligen frågar "Behöver du hjälp?"?

Min ståndpunkt är ju att i dessa situationer så kommer personen i hjälpbehov att indikera det utan att man har frågat om det.

Många? Kan du länka var någonstans i diskussionen det kändes relevant att ifrågasätta?

Som jag skrev, vi kan göra en lång lista för att gå igenom där där inte behövs. Men diskussionen utgår från TS exempel och det ligger väl nära tillhands att det inte är vardaglig situation eller att liknelser bör ha något av de parametrarna med. Där har ju linjen lite förenklat varit att om du inte behöver fråga mannen på bänken så behöver du inte fråga någon annan. (Ja, om inte mannen på bänken skickar iväg ett nödbloss då.)

Det är ju inte som om att man börjar gestikulera, använder handsignaler eller blinkar morsekoder till varandra om man sitter bredvid sin kamrat på gärdet i Stockholm.


Skickat från min D5803 via Tapatalk

 

[erephus]

Vad ni lite glömmer i sammanhanget (tror jag, har inte riktigt orkat lusläsa alla inlägg) är att om man frågar om någon är OK, så erbjuder man sig lite implicit att hjälpa en person som inte är det, vilket kan vara nog så viktigt, någon som mår dåligt kanske inte orkar försöka ta kontakt.
Man kontrollerar också om personen är kapabel att överhuvudtaget kommunicera.

Ja. Det är just det som är nog så viktigt. Det kan också vara så illa att en i chock inte har sinnesnärvaro nog att ens ringa nödnumret.

(I en krissituation så börjar många försöka göra det de är bra på och kan göra utan att behöva tänka.)

Skickat från min D5803 via Tapatalk