Hur signalerar man med en pannlampa att allt är OK?

[nermander]

Stormen uppe på Stetind. Om vi inte svarade, hur troligt är det att vi tog en middagslur där uppe?

Och du menar då att det hade varit väldigt viktigt att de andra hade kunnat fråga "Behöver ni hjälp?"?

Om de hade ropat "Hej, vi är ok" så hade ni suttit knäpptysta och låtsats att ni inte hörde dem?

Det är ju det här med sund förnuft. Får man inget svar, hur jobbigt är det att då ta reda på det?

Men måste man fråga "Behöver ni hjälp?" för att kolla om man får svar? Går det inte lika bra med "Hur mycket är klockan?" eller "Hör ni oss?" eller nåt annat?

Behöver man hjälp så försöker man väl få det oavsett hur man uppmärksammar den potentiella hjälpen?

Och får man inget svar från nån som är 100 meter upp på en isvägg så är det rätt jobbigt att ta reda på varför man inte får svar. Men å andra sidan så om man ser att personen där rör på sig så borde man ju kunna utesluta medvetslösheten?

 

[Mike C]

Men måste man fråga "Behöver ni hjälp?" för att kolla om man får svar? Går det inte lika bra med "Hur mycket är klockan?" eller "Hör ni oss?" eller nåt annat?

Nä, det är ju klart, hör man bara några röster och man behöver hjälp så ropar man väll efter det. Men om man ändå gör sig uppmärksammad för att kolla om de vill ha hjälp så känns det för min del att man lika gärna kan fråga just om de behöver hjälp istället för att fråga om de vet vad klockan är.

Men ok, det finns inga rutiner för det, så råkar vi ut för det så frågar jag om de vill ha hjälp medans du frågar om de vet vad klockan är. Är det så att de verkligen behöver hjälp så blir nog resultatet den samma.

 

[nermander]

Jag frågar antagligen ingenting, eftersom jag är döv och ändå antagligen inte kommer att uppfatta vad de svarar.

Och tvärtom, jag kommer inte att höra om nån frågar om jag behöver hjälp, alltså kommer jag inte att svara varken på frågan "Behöver du hjälp?" eller "Vad är klockan?".

 

[erephus]

Ok, jag försöker med ett par exempel:

Pelle är ute i skogen. Pelle behöver hjälp. Sitter Pelle och väntar på att nån ska fråga om han behöver hjälp eller försöker han påkalla hjälp ändå?

Olle och Pelle är ute och klättrar. Pelle ramlar och bryter benet. Försöker Pelle påkalla hjälp från Olle eller väntar han på att Olle ska fråga om han behöver hjälp?

Olle är ute och åker båt. Vid varenda kobbe ligger det en båt. Åker Olle runt bland båtarna och frågar om de behöver hjälp?

Den enda gången som det möjligen kan vara intressant att fråga är ju om man misstänker att nån är medvetslös, men om man då gör en signal för att fråga om personen behöver hjälp, hur vet man om personen är medvetslös eller om personen bara inte fattar vad man frågar? Eller om personen helt enkelt inte ser signalen (det kanske är nån som tar en middagslur?).

Och den rätta frågan då är kanske inte "Behöver du hjälp?" utan mer "Är du oförmögen att själv kalla på hjälp?". Men är man oförmögen att kalla på hjälp så är man ju antagligen omförmögen att besvara den frågan...

Ja det finns situationer där det rätt så liten chans att det blir missförstånd och situationer där man inte väntar på att någon ska fråga. Men om någon i sällskapet ramlar omkull (även utan att göra illa sig) så är det ganska lika naturligt att antingen så frågar den ena om hjälp behövs eller att den andra frågar efter hjälp. Vem som s.a.s. öppnar munnen först spelar kanske inte sådan stor roll, men chansen är ganska liten att den som inte ramlar bara går vidare medans den andra ligger kvar - Ja, hon ramlade omkull men frågade inte om hjälp så jag gick vidare. Hon var ju inte medvetslös eller så.

Så det finns ju en uppsjö av situationer där det t.ex. inte är en någon risk för "missförstånd". Det blir en lång lista av exempel som vi får beta igenom, om vi ska göra det.

Och vi möter ju människor de allra flesta dagar och frågar sällan om de behöver hjälp.

Vi kan ju gå ett steg längre i resonemanget och dra det ytterligare till sin spets. Jag får ofta frågan i en butik om jag behöver hjälp, säger sällan ja utan säger nej. Alltså kommer jag aldrig behöva hjälp och säger jag ja till butiksbiträdet så kommer ambulansen.

Jag tycker att MikeC situation är ett någorlunda bra exempel att fråga utifrån.

 

[Mike C]

Jag frågar antagligen ingenting, eftersom jag är döv och ändå antagligen inte kommer att uppfatta vad de svarar.

Och tvärtom, jag kommer inte att höra om nån frågar om jag behöver hjälp, alltså kommer jag inte att svara varken på frågan "Behöver du hjälp?" eller "Vad är klockan?".

Då borde jag alltså använt Olle och Pelle i mina exempel istället. Ursäkta.

 

[nermander]

Vem som s.a.s. öppnar munnen först spelar kanske inte sådan stor roll, men chansen är ganska liten att den som inte ramlar bara går vidare medans den andra ligger kvar -

Ja, men poängen här är ju att där har du en indikation på att personen kan behöva hjälp.

Om en person ramlar, reser sig upp och sen kommer du förbi, då gur du inte fram och frågar "Behöver du hjälp?".

Inte heller om en person som är ute och går drabbas av yrsel och sätter sig på en parkbänk så är det särskilt troligt att nån kommer att fråga "Behöver du hjälp?", eftersom att sitta på en parkbänk anses ju vara fullt normalt.

Ser man däremot att personen har problem med att resa sig så kanske man frågar om hjälp.


Så en indikation på att nån behöver hjälp kan vara:

1. Personen påkallar hjälp
2. Man observerar att personer har problem
3. Man observerar att personen råkar ut för nån form av incident

Men att fråga en person som beter sig helt normalt om denne behöver hjälp känns i alla fall i mina ögon väldigt främmande.


Sen är det ju också en viss skillnad på om nån "behöver hjälp" eller "vill ha hjälp". Nån som ramlat kanske inte vill ha hjälp även om man erbjuder sig och även om det skulle underlätta.

(Att personal i en butik frågar om man vill ha hjälp beror ju på att de är intresserade av att sälja, det är ju inte fråga om "hjälp" i samma bemärkelse som hjälp i en nödsituation.)

 

[erephus]

Ja, men poängen här är ju att där har du en indikation på att personen kan behöva hjälp.

Om en person ramlar, reser sig upp och sen kommer du förbi, då gur du inte fram och frågar "Behöver du hjälp?".

Inte heller om en person som är ute och går drabbas av yrsel och sätter sig på en parkbänk så är det särskilt troligt att nån kommer att fråga "Behöver du hjälp?", eftersom att sitta på en parkbänk anses ju vara fullt normalt.

Ser man däremot att personen har problem med att resa sig så kanske man frågar om hjälp.


Så en indikation på att nån behöver hjälp kan vara:

1. Personen påkallar hjälp
2. Man observerar att personer har problem
3. Man observerar att personen råkar ut för nån form av incident

Men att fråga en person som beter sig helt normalt om denne behöver hjälp känns i alla fall i mina ögon väldigt främmande.


Sen är det ju också en viss skillnad på om nån "behöver hjälp" eller "vill ha hjälp". Nån som ramlat kanske inte vill ha hjälp även om man erbjuder sig och även om det skulle underlätta.

(Att personal i en butik frågar om man vill ha hjälp beror ju på att de är intresserade av att sälja, det är ju inte fråga om "hjälp" i samma bemärkelse som hjälp i en nödsituation.)

Du ser en skillnad i min frågeställning och din hoppas jag. Jag är alltså inte ute efter hur man frågar någon om hjälp som man kan se att inte behöver hjälp och inte hur man frågar någon som i samma sällskap och i ens närhet.

Inte heller så finns det i frågeställning att man aktivt ska söka för att kunna fråga (i en vardaglig situation) eller att den som behöver hjälp inte själv om det går ska söka efter hjälp.

Det är olika situationer och förutsättningar och även om man skulle sig fram och fråga om allt är ok, eller om någon behöver hjälp så finns det givetvis situationer där det inte finns någon risk att det blir missförstånd, jag skulle påstå att de allra flesta situationer i vardagen så kan man kommunicera utan missförstånd (förutom på internetforum då...).

Ja, att gå fram till någon som ramlat, eller att fråga någon som sätter sig ned på en parkbänk om hur det är eller om det fick bra eller om man behöver hjälp. Där är det en blandning av olika personligheter och hur man vill bemöta andra. Men det är långt ifrån den situationen som TS beskriver och som jag tar en annan frågeställning utifrån.
Framförallt för att det är en situation där det om man frågar är lätt att kommunicera.

Skickat från min D5803 via Tapatalk

 

[seobserver]

Denhär trådens längd påminner mig om historien med den törstige mannen som går in på krogen och beställer en öl.
Krögaren har två tre dagens lunch och än fler a la carte kvar så sevitrisen får order att kittla kunden.
Avmätt avböjer han.

Krögaren ger sig inte utan skickar ut sonen.
Gästen avböjer och ber att få betala.

Krögaren själv går ut med ett extra glas öl och försöker ånyo.
Gästen blir förbannad och betalar exakt utan dricks och går.

Kommunikation som ämne skildras utmärkt i boken Människor emellan, finns säkert på biblioteken.

Hälsan brukar tiga still.

go tur

 

[nermander]

Om vi börjar med följande kriterier:

1. Personen behöver hjälp
2. Personen är vid medvetande
3. Personen har uppmärksammat att finns andra människor i närheten

Hur sannolikt är det att personen i fråga sitter och väntar på att de som är i närheten ska fråga om hen behöver hjälp?

Är personen medvetslös behöver man heller inte fråga specifikt om personen behöver hjälp. Man kan fråga precis vad som helst, eller ropa eller vissla eller vad man vill. Man får inget svar.

Har personen inte uppmärksammat att det finns andra människor i närheten kanske hen sitter tyst, men då behöver man inte heller fråga specifikt om personen behöver hjälp. Man kan fråga precis vad som helst, eller ropa eller vissla eller vad man vill. När man blir uppmärksammad så lär personen be om hjälp.

Sen har vi ju då situationen där personen i fråga är döv eller sitter med hörlurar på sig. Då behöver man heller inte fråga specifikt om personen behöver hjälp. Man kan fråga precis vad som helst, eller ropa eller vissla eller vad man vill. Man får inget svar.


Vilken situation är det som jag har missat där det är så himla viktigt att kunna fråga om personen behöver hjälp och där det inte räcker med att uppmärksamma personen på att man är i närheten?

 

[Mike C]

Vilken situation är det som jag har missat där det är så himla viktigt att kunna fråga om personen behöver hjälp och där det inte räcker med att uppmärksamma personen på att man är i närheten?

Dina scenarion utgår ifrån att personen i fråga har full förmåga att kunna kommunicera sina behov om hjälp. Själv kan jag tänka mig situationer då det inte alltid är så.

Pelle har drabbats av ett akut medicinskt tillstånd som gör att han ligger på trottoaren, yrar, är inte särskild mobil och försöker påkalla hjälp. Den ena och den andra går omvägar runt Pelle då de uppfattar honom som ett fyllo som drukit för mycket eller är narkotika påverkad. Olle däremot, han stannar, går fram och frågar Pelle om han drukit för mycket. Pelle klarar av att långsamt skaka på huvudet. Olle frågar då om han behöver hjälp. Pelle lyckas nicka.

Om det nu var så att Pelle vara var full och inte ville ha hjälp så skulle han kunnat nicka på första frågan och skaka huvudet på den andra. Olle skulle inte veta om han inte frågat.

Sjukvårdspersonal går genom utbildningar för att kunna tolka beteende hos människor som uppträder på liknande sätt som Pelle. Det är väll bara att fråga en om det alltid är så att de som behöver hjälp klarar av att få fram budskapet utan att missuppfattas, t ex som fyllo eller narkoman. Jag vill minnas att jag läst om flera tillfällen då människor som behövt akut hjälp på allmänna platser inte fått det då de uppfattats som just fyllo eller narkotika påverkad.

Och ja, Olle kunde frågat "behöver du en ambulans?" istället för "behöver du hjälp?", så för förtydligandets skull så tillägger jag att jag anser att det är samma sak i detta fall.

Denhär trådens längd påminner mig om historien med den törstige mannen som går in på krogen och beställer en öl.

Ja, tänka sig. En diskussion på ett diskussions forum. Udda!

Lite av en tråd urspårning, men det gör inget, det är rätt dött här emallanåt.

 

[erephus]

Om vi börjar med följande kriterier:

1. Personen behöver hjälp
2. Personen är vid medvetande
3. Personen har uppmärksammat att finns andra människor i närheten

Hur sannolikt är det att personen i fråga sitter och väntar på att de som är i närheten ska fråga om hen behöver hjälp?

Är personen medvetslös behöver man heller inte fråga specifikt om personen behöver hjälp. Man kan fråga precis vad som helst, eller ropa eller vissla eller vad man vill. Man får inget svar.

Har personen inte uppmärksammat att det finns andra människor i närheten kanske hen sitter tyst, men då behöver man inte heller fråga specifikt om personen behöver hjälp. Man kan fråga precis vad som helst, eller ropa eller vissla eller vad man vill. När man blir uppmärksammad så lär personen be om hjälp.

Sen har vi ju då situationen där personen i fråga är döv eller sitter med hörlurar på sig. Då behöver man heller inte fråga specifikt om personen behöver hjälp. Man kan fråga precis vad som helst, eller ropa eller vissla eller vad man vill. Man får inget svar.


Vilken situation är det som jag har missat där det är så himla viktigt att kunna fråga om personen behöver hjälp och där det inte räcker med att uppmärksamma personen på att man är i närheten?

Jag ser faktiskt inte vad du vill komma fram till.

Varför ska man bena ut vilka situationer som det är "så himla viktigt" att kunna fråga en person om den behöver hjälp? Det har mer med att göra hur man är som person och vilken uppfattningsförmåga som man har. Även fast det inte är "så himla viktigt" att fråga om någon behöver hjälp så kan man göra det i alla fall, utan att sätta upp en lista av kriterier.

Och jag ser inte heller något motsatsförhållande i att fråga efter hjälp eller att andra frågor om hjälp behövs.

Inget av det påverkar ju sättet att kunna meddela sig utan att bli missförståddi t.ex. den situation som TS beskriver.

Min fundering är ju om det verkligen behövs ett sätt att fråga om nån behöver hjälp?

Den som behöver hjälp kommer väl att försöka signalera det, oavsett om man frågat eller inte? Det borde räcka med att ge sig tillkänna och och se om man får en nödsignal i retur.

Det finns väl ingen som sitter utmattad på en parkbänk och sänder nödsignaler? ... så därför finns det inget behov att att kunna kommunicera en fråga.

-Är allt ok?
-Ja
-Behöver du hjälp?
-Nej

Då vet du så slipper du gissa, det är en enkel och tydlig kommunikation. Och det skadar inte att när du nästa gång ser en äldre person sätta sig ned på en bänk att gå fram och initiera en konversation. -Goddag, hur står det till?

 

[erephus]

-Goddag, hur står det till?

-Goddag, hur står det till?
-Jovars, börjar bli lite trött så jag satt mig ned och vilade en stund.
-Ok, ja det var fint väder idag.

Jag går iväg...

En tydligare fråga...

-Goddag! Hur står det till kan jag hjälpa till med något.
-Ja, jag börjar bli lite trött så jag satt mig ned och vilade, skulle behöva åka hem, men jag har glömt mobiltelefonen så jag kan inte kontakta mitt barnbarn. Har du en telefon som jag kan låna för ett samtal?
-Javisst.

Jag har alltså inlett konversationen med en vardaglig hälsningsfras och gett ett direkt intryck att jag kan hjälpa till med något om så behövs. I det första så vill mannen inte verka påflugen eftersom min fråga om hjälp missuppfattades som att bara vara en vardaglig hälsningsfras och situationen var inte värre än att "det går över".