Hur får man fjällerfarenhet?

[majjen]

edgepal, du skrev bl a

"Vill du framföra en åsikt om fjällsäkerhet – så redovisa din erfarenhet först, då ger du en varningssignal som andra förstår att notera och då tror de inte på vad du säger."

Trots alla dina varningssignaler: Vill DU vara trovärdig så göm dig inte i anonymiteten.

HåkanF

 

[thomalin]

Alla som vandrat lite i fjällen vet att man då och då inför olika val. Att vada eller inte vada, att välja en annan väg för att slippa ett stenigt och brant parti, går det eller går det inte att knalla över just den här glaciären. Etc. Att välja "rätt" i sådana situationer är synnerligen viktigt, jag lovar.
//J

Att göra rätt vägval är lättare när man är lite mer "fjällvan" och för att inte tala om glaciärer snöbroar... osv...

Tror att en kombination av teori, praktik och som Martin skriver, sunt förnuft räcker ganska långt.... att vara van eller duktig är inte heller en garanti för att det går bäst... jag har under mina vandringar varit med om erfarna som tar risker, för att de är så "säkra"... och att nybörjare gjort likadant, för att de inte vet bättre, båda kanske med brist på sunt förnuft?.... i några fall med dödsolyckor som resultat...

Instämmer fö i Majjen´s kritik...

Thomas

 

[edgepal]

Jag heter Thomas, det är mitt riktiga namn, mitt efternamn är privat på Internet.
Min fjällerfarenhet tror jag nog att jag redovisat ganska tydligt samt att jag började fjällvandra i början på 60-talet.
Det är, enligt min åsikt, det viktigaste som berör detta ämne.

Förhoppningsvis så kan en nybörjare som läser just dessa data förstå att även om jag skulle vara rätt korkad, så bör jag, under så lång tid, inte kunnat undgå att lära mig i alla fall någonting om fjällen.

Jag tycker alltså att jag lever som jag lär.

Tycker du att jag varnar för fjällen – i så fall har jag misslyckats med att framför min åsikt. Jag tycker att jag varit klar, = har man en vettig packning och sunt förnuft så behöver man inte vara rädd för att fjällvandra. Kan det bli mycket klarare?

Vad jag beskrev senast är att det i fjällen, som på alla andra plaster i världen, finns en baksida som normala turister inte ser så mycket av. Den baksidan är farlig, rent av dödlig ibland.
Är man medveten om att faror finns så tas dom med i det sunda förnuftets bedömningar och man får en härlig, förhoppningsvis skadefri, fjällvandring. Det var det jag ville få fram.

Vet ,man inte att faror finns och lite om hur farorna ser ut och uppstår – ja, hur skall då det sunda förnuftet kunna göra en bedömning? Det sunda förnuftet kan bara arbeta med de data det känner till.

Vad jag inte gillar är att man invaggar människor i falsk trygghet eftersom det gör dem sårbara.

Thomas

 

[millimeter]

Jag tycker att jag varit klar, = har man en vettig packning och sunt förnuft så behöver man inte vara rädd för att fjällvandra. Kan det bli mycket klarare?

Tipset att "ha sunt förnuft och vettig packning" är alldeles för generellt för att vara till verklig nytta för en nybörjare.

Vad är "sunt förnuft"?

Vad är "vettig packning"?

För att på ett säket sätt uppfylla de kriterierna måste man ju redan ha fjällvana.

 

[edgepal]

Millimeter, packningslistor finns det många av, se bara på detta forum, jag tror knappast att det är ett problem för en nybörjare.

Vilka packningslistor som är vettiga måste det sunda förnuftet avgöra.

Thomas

 

[millimeter]

Millimeter, packningslistor finns det många av, se bara på detta forum, jag tror knappast att det är ett problem för en nybörjare.

Vilka packningslistor som är vettiga måste det sunda förnuftet avgöra.

Thomas

Okej, du lyckas iaf reducera två flyktiga hållpunkter till en enda, men "sunt förnuft" är liksom "fjällvana" något som bara kommer med tid och erfarenhet.

Bara det faktum att det är över en mil kvar när man först ser Sylstationen tydligt får lätt nybörjare att tänka "detta går fort", för sunda förnuftet hos många säger att det man ser tydligt ligger nära. När det sedan tar fyra, fem timmar att ta sig dit så blir man trött.

Många situationer i fjällen är så olika allt man möter på hemmaplan (väderomslag, avstånd, höjdskillnader, tältvistelse) som du ju själv skriver, så sunt förnuft hos en nybörjare låter nästan som en självmotsägelse.

Gaston Rebuffat skrev i någon bok att det växer upp en generation som inte kan tänka själv, och det ligger kanske något i det

 

[seobserver]

Hade en äldre kamrat som arbetade som universitetslärare i historia. En optimist i sällskapet slängde ur sig att dylikt löser studenter med gott omdöme..som om allt var fixt ocht enkelt.
Min äldre vän samlade sig och sade. Gott omdöme utdelas med apotekarmått, alla får det inte, en del kan lära sig det, den hårda vägen, men långt från alla.
Själv har jag sett när praktiska problem i flera led skall lösas att alla orkar minsann inte bryta ner och bygga upp först, utan börjar med att göra något oklokt som leder dem in i en serie av felaktiga beslut, må det sen vara arbete, privatliv, ekonomi eller friluftsliv. Det är väl så vi får vinnare och förlorare. I dagarna har jag börjat läsa Darwin Awards, där handlar det ju om fränder som fått betala det yttersta priset för sin egen brist på gott omdömme. Låt oss hoppas att dylika fortsätter att vara mindre frekventa uppe i bergen...
//J

 

[camoscio]

Millimeter, packningslistor finns det många av, se bara på detta forum, jag tror knappast att det är ett problem för en nybörjare.

Vilka packningslistor som är vettiga måste det sunda förnuftet avgöra.

Thomas

"I have nothing to say and I am saying it"
-John Cage (1912-1992)

 

[Martin Fjäderlätt]

Friluftsvana!

Alltså: "sunt förnuft"är lika odefinierat och luddigt som "fjällverfarenhet".
Men eftersom man klarar sig ur fler knipor med "sunt förnuft" än "fjällverfarenhet" så är det bättre att sträva efter "sunt förnuft".

Ibland framställs det som om allt i fjällen är svårare och farligare än det är i resten av naturen. Så är det naturligtvis inte.
Ta orienteringen, till exempel. Hand upp alla som brukar röra sig en mil rakt igenom okänd skog utanför stigar med en hundratusendelskarta till hjälp. Fjällterräng är ju rena barnleken! Det finns ju knappt ens nån undervegetation att bröta sig igenom.
Ta myggen! Jämfört med skogslandskap är ju fjället ett myggfritt paradis!
Ta korsandet av vattendrag! I fjällen kan man ju korsa ett flera meter brett vattendrag praktiskt taget torrskodd! Nere i låglandet får man snällt gå omvägar till broar om man inte vill simma, eftersom vattendragen har vuxit sig djupa.

Det finns såklart saker som gör fjällen mer riskabla, till exempel de snabba växlingarna i extremt väder. Men så länge man inte gör saker som man inte heller skulle få för sig att göra i hemmaskogarna behövs kanske inte någon magisk, enskild "fjällverfarenhet".
Om man inte tolkar det som den erfarenhet som till exempel gamla samer besitter. Men det är antagligen en helt annan sak än vad Utsidan-stadsbor snackar om.

Friluftserfarenhet är däremot bra att ha!

 

[edgepal]

Sunt förnuft, det är ett stort ämne och jag tror att vi knappast kan komma fram till vad det är.
Sunt förnuft kan vara enkelt och det är väl det jag försöker prata om. Känner jag mig hungrig så äter jag. Är jag kissnödig så kissar jag, Är jag sömning så sover jag, fryser jag tar jag på mig mera kläder, är jag varm så svalkar jag mig, är jag trött så vilar jag, är jokken djup så letar jag grundare ställen eller väntar tills morgonen, får jag känning i fötterna (varmgång) så plåstrar jag om direkt på platsen, börjar det regna tar jag på regnställ - slutar det regna tar jag av mig regnstället. När jag är trött så tar jag hänsyn till det i mina beslut.
Om någonting ser ut som en gran, luktar som en gran, har barr som en gran – så är det troligtvis en gran. Svårare än så tycker jag inte att det är. I alla fall inte det jag menat när det gäller sunt förnuft.

Enligt min uppfattning gäller tre regler, håll dig varm, håll dig mätt och håll dig torr. Följer man dessa tre regler fullt ut så har man knappast några problem i fjällen.

· Bra omdöme får man av erfarenhet. Erfarenhet får man av dåligt omdöme.

En del av oss lär sig snabbt, andra tar lång tid på sig, några lär sig aldrig, så är det och jag tror att det är en styrka som mänskligheten har, alla olika personligheter behövs och vi kompletterar varandra, tillsammans överlever vi. I alla fall hittills.

Vissa saker går inte att lära ut teoretiskt, avståndsbedömning är en av dessa saker. Där måste man ha erfarenhet av situationen ifråga, alltså, bedöma avståndet fel. Det tror jag att alla fjällvandrare gör i början – liksom att det ”alltid” är en backe till innan man är uppe. Men, sommartid är avståndsbedömningens brister inte farliga, bara lite besvärliga på sin höjd.

Om man är Same eller inte har inte med fjällerfarenhet att göra egentligen eftersom största tätheten av Samer finns i Stockholm. Enligt min åsikt handlar det om den tid man varit i fjällen och vad man varit med om.
En renskötande Same har självklart en rejäl fjällerfarenhet både av sommarfjäll och vinterfjäll, men det är inte medfött, han har fått sin erfarenhet genom att vistas i fjällen samt genom den grundteori han fått från andra inom samma yrke.
Äldre renskötande Samer har en enorm erfarenhet av fjällen, dess djurliv och växtlighet = fjällerfarenhet får man med åren.

Jag fick en fråga en gång från en stationsvandrare om namnet på en blomma, jag hade inte en aning om vad den hette. Han sken upp och sa att det bevisar att jag saknade fjällerfarenhet. Jag sa att jag inte vet namnet - men jag kan visa dig var den växer, beskriva för dig vilken miljö den växer i och vilka förutsättningar den behöver för att växa - samt var han kan finna olika hybrider av just den växten. Jag tror att praktik är viktigare än teori – utan att se ned på teorin.

Jag vet platser där det växer över 60 olika arter inom några få kvadratmeter – men jag har ingen aning om vad dom heter, några få kan jag naturligtvis - men långt ifrån alla. (Det är därför en färdledare alltid går först, han måste ju trampa sönder alla blommor han inte kan namnet på).

Thomas

 

[GustavOh]

Sunt förnuft, det är ett stort ämne och jag tror att vi knappast kan komma fram till vad det är.
Sunt förnuft kan vara enkelt och det är väl det jag försöker prata om. Känner jag mig hungrig så äter jag. Är jag kissnödig så kissar jag, Är jag sömning så sover jag, fryser jag tar jag på mig mera kläder, är jag varm så svalkar jag mig, är jag trött så vilar jag, är jokken djup så letar jag grundare ställen eller väntar tills morgonen, får jag känning i fötterna (varmgång) så plåstrar jag om direkt på platsen, börjar det regna tar jag på regnställ - slutar det regna tar jag av mig regnstället. När jag är trött så tar jag hänsyn till det i mina beslut.
Om någonting ser ut som en gran, luktar som en gran, har barr som en gran – så är det troligtvis en gran. Svårare än så tycker jag inte att det är. I alla fall inte det jag menat när det gäller sunt förnuft.

Enligt min uppfattning gäller tre regler, håll dig varm, håll dig mätt och håll dig torr. Följer man dessa tre regler fullt ut så har man knappast några problem i fjällen.

Får en betydligt mindre fjällerfaren protestera lite mot ditt enkla "sunda förnuft"?

Känner jag mig hungrig så äter jag
Hand upp de som själva misstolkat, eller upplevt hur någon annan i sällskapet misstolkat kroppens signaler så att ni/de inte känt att det är energibristen som är problemet?
Jag funkar själv så att jag blir mer introvert och får lite tunnelseende när blodsockret sjunker. Att det är en matbit av något slag som behövs i det läget är något jag fått lära mig. Mitt annars så sunda förnuft säger nämligen något helt annat i det läget. (Det vill att jag ska få dagsetappen eller sträckan fram till det tänkta lunchstoppet avklarad så fort som möjligt, inte "i onödan")

Är jag sömning så sover jag
Jo fast det kan ju vara rent livsfarligt att somna om du är utmattad, nedkyld och utan ordentligt skydd.

fryser jag tar jag på mig mera kläder, är jag varm så svalkar jag mig
Inte om jag fryser för att jag suttit still, och precis skall börja röra mig igen. Eller om jag är varm efter att ha gått en sträcka och precis tar paus... Det sunda förnuftet (utan erfarenhet) lurar oss att gå efter hur kroppen känner sig NU, och glömma vad som händer sen.

håll dig varm, håll dig mätt och håll dig torr
Bra grundregler! Men personligen anser jag att det är mycket viktigare att kunna bli varm, mätt och torr än att vara det i stunden. (med undantag för mätt då... se ovan)

Går jag i fuktiga kläder och småfryser men har en varm torr tröja i ryggsäcken så är det oändligt mycket mer värt att den är varm och torr när jag slagit läger, än att den kan värma mig i stunden. (För blöter jag ned den också så har jag inget kvar som kan värma mig när det verkligen behövs)


Jag vill inte skriva dig såna självklarheter på näsan, Thomas. Bara påpeka att det är just erfarenheten som får det sunda förnuftet att funka.
Inget är nämligen så lätt att lura som "sunt förnuft".

 

[mipert]

· Bra omdöme får man av erfarenhet. Erfarenhet får man av dåligt omdöme.

Det skall jag ha på min T-shirt...