En skicklig fotbollsspelare visar upp sin skicklighet och bedöms av andra spelare, sin tränare och sin publik och bedöms ibland efter det antal mål han gör. Det finns alltså någon form av måttstock eller mätskala.
Fjällvana är ju någonting som inte går att mäta eftersom det inte finns någon mätskala.
Därför är det alltså lätt för människor att betrakta sig som fjällvana – allt efter egen bedömning, allt från att ha läst en bok om fjällen - till när man utfört 10 fjällvandringar om ca 15 mil vardera, alltså, efter 150 mil med packning på ryggen = ca 100 dygn i fjällen. Milen som sådana räknas inte in egentligen, men förhoppningsvis har man under sina 10 vandringar drabbats av sådant som ger erfarenhet, som till exempel: varierande väder och vind, varierande vattenflöden, dimma, sjukdom / skador, o.s.v.
Jag tror att fjällvana kommer från just detta, alltså; teori om hur man löser olika situationer + erfarenhet av olika situationer, + sunt förnuft så att man kan handskas med dessa situationer. Det är min tro.
Alla har vi varit nybörjare. Mycket tror jag beror på den inställning man hade när man gjorde sin första fjällvandring. Tog man till sig det som hände under själva vandringen? Lärde man sig verkligen någonting - eller, gör man samma vandring varje gång man fjällvandrar?
Det finns ju människor som aldrig lär sig någonting, de upprepar alltid samma misstag, gång på gång. Om en sådan människa fjällvandrar så kommer ju alla fjällvandringar att vara en upprepning av den första fjällvandringen de gjorde. Alltså, fick man skavsår på den första fjällvandringen - så kommer de att få skavsår alla fjällvandringar de gör resten av livet – de är oförmögna att ta till sig erfarenheten och se till att de inte får skavsår i framtiden.
När jag läser att ”fjällvana får man snabbt” så reagerar jag negativt. Det är lite märkligt att just de saker som saknar mätskala är just de saker som en del tror att man lär sig snabbt?
En varningsklocka borde ju ringa högt, saker som saknar mätskala saknar ju detta beroende på att det är ytterst svårt att mäta komplexa saker…?
Det finns en del tankar med tyngd:
Claes skrev; En del kan så mycket att de vet hur pass lite de kan - andra kan så lite att de tror att de kan allt!
Det ligger mycket i detta enligt min uppfattning.
”Gut feeling” tror jag på eftersom den kommer från erfarenhet, = stick medan du kan, kan du inte, ligg lågt och ligg still. Tack J.
Gunnar skrev; Fjällvana er lidt mere, Man kan sige, det er summen af de erfarenheter man har gjort. Psykiske, fysiske og intellektuelle.
Det ligger mycket i detta.
Peter P skriver; Erfarenhet, oavsett vilket område det gäller (bridge, fotboll, relationer, liv, yrke, fjällvandring) är till stor del en förskönande omskrivning för att ha man har gjort många misstag. Det är lika mycket en fråga om att veta hur man inte ska göra som att vet hur man skall göra.
Samt: Om en fjällräv skrattar åt dig för att du inte kan göra upp eld och en annan fjällräv på ett vänligt sätt visar hur du gör, vem blir du mest impad av?
Jag tycker att Peter har tänkt igenom det hela.
Den andra (kanske lika stor) delen av erfarenhet bygger på att man råkat ut för svårigheter. Man kanske bemästrade den och lärde sig av det, eller så gick det inte vägen och man lärde sig något som man har nytta av nästa gång man befinner sig i samma situation.
Absolut tänkvärt Peter.
Ulrika skrev: För det handlar väl om att känna sig trygg i fjällen, och att kunna lita på sin förmåga att hantera de situationer som kan uppstå?
Tänkvärt.
Sen finns det fjäderlätta tankar också. Men dom hoppar jag över.
Thomas
Fjällvana är ju någonting som inte går att mäta eftersom det inte finns någon mätskala.
Därför är det alltså lätt för människor att betrakta sig som fjällvana – allt efter egen bedömning, allt från att ha läst en bok om fjällen - till när man utfört 10 fjällvandringar om ca 15 mil vardera, alltså, efter 150 mil med packning på ryggen = ca 100 dygn i fjällen. Milen som sådana räknas inte in egentligen, men förhoppningsvis har man under sina 10 vandringar drabbats av sådant som ger erfarenhet, som till exempel: varierande väder och vind, varierande vattenflöden, dimma, sjukdom / skador, o.s.v.
Jag tror att fjällvana kommer från just detta, alltså; teori om hur man löser olika situationer + erfarenhet av olika situationer, + sunt förnuft så att man kan handskas med dessa situationer. Det är min tro.
Alla har vi varit nybörjare. Mycket tror jag beror på den inställning man hade när man gjorde sin första fjällvandring. Tog man till sig det som hände under själva vandringen? Lärde man sig verkligen någonting - eller, gör man samma vandring varje gång man fjällvandrar?
Det finns ju människor som aldrig lär sig någonting, de upprepar alltid samma misstag, gång på gång. Om en sådan människa fjällvandrar så kommer ju alla fjällvandringar att vara en upprepning av den första fjällvandringen de gjorde. Alltså, fick man skavsår på den första fjällvandringen - så kommer de att få skavsår alla fjällvandringar de gör resten av livet – de är oförmögna att ta till sig erfarenheten och se till att de inte får skavsår i framtiden.
När jag läser att ”fjällvana får man snabbt” så reagerar jag negativt. Det är lite märkligt att just de saker som saknar mätskala är just de saker som en del tror att man lär sig snabbt?
En varningsklocka borde ju ringa högt, saker som saknar mätskala saknar ju detta beroende på att det är ytterst svårt att mäta komplexa saker…?
Det finns en del tankar med tyngd:
Claes skrev; En del kan så mycket att de vet hur pass lite de kan - andra kan så lite att de tror att de kan allt!
Det ligger mycket i detta enligt min uppfattning.
”Gut feeling” tror jag på eftersom den kommer från erfarenhet, = stick medan du kan, kan du inte, ligg lågt och ligg still. Tack J.
Gunnar skrev; Fjällvana er lidt mere, Man kan sige, det er summen af de erfarenheter man har gjort. Psykiske, fysiske og intellektuelle.
Det ligger mycket i detta.
Peter P skriver; Erfarenhet, oavsett vilket område det gäller (bridge, fotboll, relationer, liv, yrke, fjällvandring) är till stor del en förskönande omskrivning för att ha man har gjort många misstag. Det är lika mycket en fråga om att veta hur man inte ska göra som att vet hur man skall göra.
Samt: Om en fjällräv skrattar åt dig för att du inte kan göra upp eld och en annan fjällräv på ett vänligt sätt visar hur du gör, vem blir du mest impad av?
Jag tycker att Peter har tänkt igenom det hela.
Den andra (kanske lika stor) delen av erfarenhet bygger på att man råkat ut för svårigheter. Man kanske bemästrade den och lärde sig av det, eller så gick det inte vägen och man lärde sig något som man har nytta av nästa gång man befinner sig i samma situation.
Absolut tänkvärt Peter.
Ulrika skrev: För det handlar väl om att känna sig trygg i fjällen, och att kunna lita på sin förmåga att hantera de situationer som kan uppstå?
Tänkvärt.
Sen finns det fjäderlätta tankar också. Men dom hoppar jag över.
Thomas
...
