Hur får man fjällerfarenhet?

[haraldn]

För säkerhets skull slog jag upp "erfarenhet" i Nationalencyklpedin och fick då veta att det är ett "filosofiskt begrepp med skiftande innehåll". I vardagligt tal betyder det ungefär "på regelmässig verksamhet eller sinnesiakttagelse byggande kunskap eller färdighet" står det vidare. Således får man fjällerfarenhet genom att regelmässigt vistas i fjällen. Krångligare än så behöver vi väl inte göra det.

 

[Martin Fjäderlätt]

Seriöst, finns det inte en miljard trådar om detta redan?

Ja, fjällvan är man när man har läst och svarat på en miljard såna här trådar.

Mitt svar (den här gången):
Alla är fjällvana, men olika mycket och olika vanor.

 

[Martensen]

Är det antal mil man har gått?
Hur många gånger man fjällvandrat?
Beror det på vilka fjäll man gått i – eller hur många?
Eller hur högt man varit? Eller lågt?
Beror det på den utrustning man har – eller inte har?
Om man sover i tält eller stugor?
Om man går i stövlar eller kängor?
Om man går med stav eller utan?
Om man fått skavsår eller inte på hälarna?
Hur djupt man har vadat – eller hur många gånger? – eller var man vadat?
Beror det på det väder man varit utsatt för?
Eller hur många cm snö man vandrat i?
eller hur många sekundmeters motvind man haft?
Eller hur tjock dimma man drabbades av på kalfjället?
Eller vem man fjällvandrade tillsammans med?
Eller hur många björnar man sett eller mött?

Ja, det er det - også.

Fjällvana er lidt mere, Man kan sige, det er summen af de erfarenheter man har gjort.
Psykiske, fysiske og intellektuelle.

Jeg tror godt man kan läse sig til visse erfarenheter.


Gunnar

 

[joru]

Jag glömmer aldrig ett litet föredrag om fjällvana som en av guiderna på museet i Tärnaby höll. Ett samiskt par från Tärnaby hade varit på bröllop till Påsk i Norge. På hemvägen kom en vårstorm, man fann dem hand i hand efter snösmältningen.
Har själv varit med om både apelsinväder och storm, men fjällvan på riktigt, seriöst, blir man någonsin det, fullt ut? Man lär väl varje gång något nytt. En normal dag minst en grej och en bra dag minst två...
//J

En amerikans klättrare (minns inte hans namn) brukade säga att nybörjare ofta gjorde fel prioriteringar - massa onödig och komplicerad utrustning, men kunde glömma en sådan enkel sak som att se till att skosnörena inte gick upp och trasslade in sig i stegjärnen. Eller att ha en ordentlig pannlampa och ett tält som står pall för hårdväder.

Hans råd var att lita på "gut feeling" - om du känner att du inte borde vara på en viss plats eller i en viss situation så är det förmodligen korrekt och därför läge att backa...

Som allt annat, man skaffar sig erfarehet genom att göra misstag - dock helst inte genom att göra katastrofala sådana. Sen kan man ha otur och vara på fel plats vid fel tillfälle...

//J

 

[Bulingen]

Jag glömmer aldrig ett litet föredrag om fjällvana som en av guiderna på museet i Tärnaby höll. Ett samiskt par från Tärnaby hade varit på bröllop till Påsk i Norge. På hemvägen kom en vårstorm, man fann dem hand i hand efter snösmältningen.
Har själv varit med om både apelsinväder och storm, men fjällvan på riktigt, seriöst, blir man någonsin det, fullt ut? Man lär väl varje gång något nytt. En normal dag minst en grej och en bra dag minst två...
//J

Jag anser att fjällvan blir man nog relativt snabbt ändå, men fullärd blir man aldrig.

/Lars

 

[cnygardh]

Jag anser att fjällvan blir man nog relativt snabbt ändå, men fullärd blir man aldrig.
/Lars

Så sant!
En del kan så mycket att de vet hur pass lite de kan - andra kan så lite att de tror att de kan allt!

///Claes

ps. När ja ändå är i farten med att kräkas ur mig ordspråk så bjuder jag på ett till som med all tydlighet handlar om fjällvandring:
Jag sade inte att det skulle vara lätt, jag sade bara att det skulle vara värt det

///ds.

 

[seobserver]

Övning och prövning gör mästaren sägs ju....Turmomentet saknas och i verkligheten är det nog så viktigt, så att man slipper vara på fel plats vid fel tidpunkt...
//J

PS jo jag har lärt mig den hårda vägen att knyta skosnörena dubbelt, bl a.

 

[majjen]

Om man ser fjällvanan som "tomrummet" i ett "o", och medvetandet om sina brister som periferin i detta "o", så ökar alltså medvetandet om dina "okunskaper" i samma takt som din fjällvana ökar. Se bara vad som händer om jag kan så här mycket: "O".
Öööhh... bidrog det här till något alls...?
HåkanF

 

[thomalin]

Fel! Fjällvan kan bara den vara som lärt sig att vara i fjällen när det är knottfritt!
//J

... eller tvärtom.

 

[janstj]

Fjällvana är för mig när ödemarkens trygghet överskuggar rädslan att sakna samhällets alla bekvämligheter.

/Janne

 

[thomalin]

En amerikans klättrare (minns inte hans namn) brukade säga att nybörjare ofta gjorde fel prioriteringar - massa onödig och komplicerad utrustning,
//J

Så sant, så sant... been there... många "bra att ha" grejjer blir det...

Jag skulle nog inte kalla mig så där jättefjällvan trots att jag tillbringat tid i fjällen sen barnsben... jag har insupit mycket teori, bl a på utsidan, men långt i från praktiserat alla i skarpa lägen...

Först när jag praktiserat teori, i verkliga fall flera gånger, tycker jag att jag kan säga att jag är van.

Glömmer aldrig hur orolig jag var inför min första vandring kring det här med vadning... det var mycket teori inhämtning inför det, och nu har jag ju vadat ganska många gånger i flera olika typer av vattenflöden... och fått bekräftat hur teorin funkar, jag känner mig trygg, jag kan vada.

Sen finns det ju massor av lägen som jag inte råkat ut för, men som jag teoretiskt är förberedd på...

Thomas, som fortfarande är ganska ovan...

 

[Martin Fjäderlätt]

Sen kan man ju fråga sig varför just fjällerfarenhet skulle vara så jäkla viktigt.
Visst, på vinterfjället kan det hända riktigt farliga grejer om man gör fel val, men sommarfjället är ju relativt riskfritt (även om det mesta ju blir mer njutbart med erfarenhet).

Antagligen skulle fler av oss leva längre om vi istället diskuterade trafikerfarenhet eller "ät-rätt-och-rör-på-dig"-erfarenhet.