Jag tror inte det är så svårt när ni väl kommit i gång med det hela och är uppe på fjället och ser att det fungerar. Är ni vana känner sig hundarna trygga. Det är ömsesidigt.
Svårigheten är ofta transporten upp till Lappland om man åker tåg eller kör bil. Det blir trångt. Bil är svårt eftersom om man själv kör så måste man ju återvända till parkeringen. Ens vandring begränsas av det. Åker du tåg måste du själv sitta hela tiden i djurkupé, vilket är påfrestande.
Bäst är om man själv bor nära eller har någon kompis i trakterna som man kan bo hos. Jag använder mig oftast av sådant på mina fjällvandringar.
Jag var nu i påskas uppe i Kiruna och fiskade och åkte skoter med hunden. Man får då möjlighet för samtal med bofasta, roliga idéer och sällskap, tips och sådant som man tycker är vettigt. Jag skulle ha svårt att sitta här vid datorn och lösa problem eller diskutera sådant via internet. Jag är inte för sådant.
Gällande foder:
Det finns ju en gräns för vad du själv & hund kan bära. Det är den viktgränsen som bestämmer tiden, dvs. åtgången och hur lång vandringen blir, utan onödig‘nyproviantering‘. Äter hunden mycket, tarvar det på det beräknade mängden. Alltså: dela upp hundfodret i dagsetapper och lär hunden äta detta. En tio dagars vandring, exempelvis Abisko Vakkotavare (Kungsleden) klarar du galant med klövjeväska och egen proviant. Du behöver heller då inte gå längs leden utan kan hitta ditt eget alternativ.
Vad dina hundar äter är ju individuellt. Många hundar vill ju ha samma foder som dom alltid äter. Men som sagt i dag säljs ju inte torrfoder längre på STF platserna, vilket kan komplicera saken en del.
Hur långt man vill gå är en smakfråga. Själv går jag sällan mer än som mest två mil på en dag. En hund går ju troligtvis tills den stupar. Jag går alltid ett par dagar i sträck. Två, tre... sedan ligger jag still. Gör en topptur, badar eller sover. Vill jag göra något själv så lämnar jag hunden, vid tältet. Här kommer ju lydnad in. en klok hund vaktar och vet vad som väntar. En hund blir otroligt självständig, vaktig och annorlunda av en vandring.
Bor du i stuga är det anvisat hundrum som gäller. Under säsong träffar du då på andra hundar och får umgås, tips och fina pratstunder. Det är lite det som är vitsen. En fjällvandring är något väldigt socialt, både nyttigt för dig och hunden. Även hunden upplever detta som positivt. Den träffar hundar att leka med och utvecklas och trivs.
En hunds upplevelse av fjällvandring är precis som för oss människor något outsägligt skönt, avslappande och spännande. Det finns dessutom dimensioner i hunden som du aldrig kanske sett och som gör vandringen mycket, mycket mer innehållsrik än att gå med en människa.
Jag är inne på min tredje hund nu och jag anser att vandra utan hund är ungefär som att titta på svartvit teve. Men med hund är det full kulör och HD kvalitet.
Eftersom jag tidigare skrev lite om vandra runt Öland, till några andra här, så är här, bild ifrån detta i början av nittiotalet.
Idén med hund och din vandring är att det ska bli bra. Jag tror nog det kommer bli så. Tänk positivt och njut av det oerhörda privilegiet att ha hund med på din vandring.
mvh. Anders