Hinder för friluftsliv

[K9FORCE]

Vilket gnäll!

OK. Alla har inte lika mycket pengar vilket kan begränsa utbudet. Men som NODH påpekat så behöver man inte alltid ha allra-senaste-hightech-titan-dun-kolfiber-fina-märket-prylar.
Men alla har faktiskt lika mycket tid! Sen är det upp till var och en att fördela den tiden som man själv vill. Det kallas prioritering.
Skulle man sen upptäcka att man hamnat i en situation man inte trivs riktigt i men inte kan ta sig ur så är det väl som så att i 9 fall av 10 så är det en tidigare prioritering gjord av en själv som satt en i den situationen. Då är det bara att acceptera, göra det bästa av situationen och gå vidare i jakten på en lösning. Det kallas att ta ansvar för sina handlingar!


/Ola.

 

[Excellent]

Men i det stora hela tror jag att det är fullt möjligt för två av olika kön bedriva friluftsliv som vänner. Givetvis en fråga om tillit.

Självklart är det så. Och frågeställningen är inte svart eller vit. Jag har manliga vänner och min man har kvinnliga vänner. Det är dock en viss skillnad att umgås med sådana man känt länge (kanske till och med sedan tiden innan man träffade sin partner) och att göra som någon föreslog här på forumet att t ex göra ett inlägg på "friluftskompisar sökes" och börja tälta med en helt ny bekantskap av motsatta könet (om brist på friluftskompisar var anledningen till att man inte tog sig ut). Jag vet att min man inte skulle gilla ett sådant förfarande och det är helt okej med mig. Jag skulle inte gilla det omvända heller. Jag har hittills klarat mig bra på egen hand, med de få friluftsmänniskorna jag känner, samt med hunden. Har lärt känna en tjej här på Utsidan också som jag tagit lite vandringar med.

Tror faktiskt inte att jag är särskilt unik i att, såsom varandes i ett förhållande, föredra mitt eget kön vid friluftsliv som bara två (för varandra nya bekantskaper) personer är med och utför.

 

[Osynlig]

Alla har inte samma förutsättningar

Det låter som att de flesta, såklart män, tror att alla har samma förutsättningar till att "välja" och prioritera. Det är ju bara bullshit. Alla har inte samma förutsättningar! Det är, tyvärr, skillnad på vilka förutsättningar man har beroende på en mängd olika faktorer, såsom boendesituation, inkomst m.m. Klassfrågan är givetvis inte separerad från möjligheten till friluftsliv.

 

[niklaz]

Om man ser rent teoretiskt på frågan så är det bara att göra egentligen. Vill man något tillräckligt mycket så går det mesta. Däremot så kan man ju vara tvungen att ta hänsyn till olika saker och har då valt att ge dem högre prioritet. Jag är sugen på att bo fjällnära men gillar mitt jobb och att det finns gott om andra jobb i Stockholmsområdet. Får ta det senare för jag vantrivs ju inte här.

 

[BjörnGBG]

Lev som du vill och inte som du tror att du måste.

Genialt! Den kommer jag sno och göra mitt bästa att leva efter.

 

[Excellent]

Det är, tyvärr, skillnad på vilka förutsättningar man har beroende på en mängd olika faktorer, såsom boendesituation, inkomst m.m. Klassfrågan är givetvis inte separerad från möjligheten till friluftsliv.

Det beror väl också på hur man definierar friluftsliv.... Det torde ju vara betydligt billigare att ta med sig sin knodd ut i naturen och grilla korv, plocka svamp etc (ofta är ju naturen nära när man bor i förorten) än att.... spela wow (förutsätter dator och betalt abonnemang, tror jag) eller fika på stureplan, shoppa eller vad nu folk gör istället. Dock har man ju knappast råd med friluftsliv om det betyder "en vecka med skidkort i Åre"....

 

[luktafotogen]

Det finns inga klasser. Vill man bli miljonär så blir man det. Vill man bli VD så blir man det. Vill man siitta på Saab och gnälla över att cheferna tjänar så mycket gör man det. Visst är det så att det finns många med handikapp och olika förutsättningar men det gnälls otroligt mycket. Det jag hör oftast är "något sånt skulle jag också vilja göra." Det räcker inte. Jag vill göra saker. Man måste vilja. Det jag skulle velat har inte blivit av. Vill man ha kapital skaffar man det. Vill man vara ledig ett år så är man det också. Har man skaffat familj är förutsättningarna annorlunda men jag vet oerhört många som har varit lediga ett år och mer med familjen också. Jag har satsat hela min yrkeskarriär strategiskt och tagit varje chans att utvecklas när andra har tvekat. Det gör att företag ibland säger upp för att anställa mig istället och det har jag inte ett dugg dåligt samvete för. Avskaffa lagen om anställningsskydd, se till att A-kassan blir återbetalningsskyldig så att man kan välja att sitta på baken eller studera så vill jag lova att folk börjar ta tag i sina liv.

 

[seobserver]

Utan lust blir inget till!

 

[MonicaKa]

Lev som du vill och inte som du tror att du måste.

Genialt! Den kommer jag sno och göra mitt bästa att leva efter.

På samma tema, vet inte om den är bra dock. "Lev som du vill och inte som du lärt dig" av
Jeffrey Young och Janet S Klosko:
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9127121097

 

[niklaz]

Jag är också väldigt liberal men alla är inte A-människor med råg i ryggen och världens framåtanda hela tiden. Finns fysiskt och psykiskt sjuka osv. så att avskaffa alla skyddsnät och sparka dem i arslet kanske funkar på en del och på andra går det i motsatt riktning. Det är inte lätt.

 

[seobserver]

Frilufsliv inleddes av de som inte behövde jobba 14 timmar om dagen, eller tog sig jakten som utkomst.
Den som skall sköta barn i förskoleåldern och göra dubbeljobb samtidigt har knappast vare sig lust eller möjligheter till friluftsliv. Livet är inte rättvist.
Sjukdom och handikapp är andra problem oftast för andra. Den gruppen brukar ju med få undantag hålla rätt tyst.
Att som vissa här tro att det är bara att välja och rulla på är nog inte hela sanningen.
Som vanligt brukar den ligga någonstan åt mitten till.
Bara för att A människor är överrepresenterade i friluftslivet betyder inte att alla förblir det livet igenom. Även de kan bli påkörda och sargade.
Men onekligen verkar det som empati och tillåtande är lågprioriterat hos somliga.
Ego har haft fördelen att få arbeta huvudsakligen ute i spenaten. Det har definitvt inte alla.

 

[luktafotogen]

Människan är i grund och botten lat, självisk och obrydd. Det är det det handlar om. Att inte ha hand om behövande är också lathet. Att inte ta tag i sig själv är till viss del och ibland 100% handikapp.