Hinder för friluftsliv

[Teknikern]

Människan är i grund och botten lat, självisk och obrydd.

Dessutom är människan väldigt duktig på att kritisera andra för att ställa sig själv i lite bättre dager och för vissa blir "jag trampar gärna på andra, bara JAG kommer dit jag vill och får som jag vill i alla lägen" ett självändamål.

 

[luktafotogen]

Dessutom är människan väldigt duktig på att kritisera andra för att ställa sig själv i lite bättre dager och för vissa blir "jag trampar gärna på andra, bara JAG kommer dit jag vill och får som jag vill i alla lägen" ett självändamål.

I mitt fall handlar det om självrannsakan.

 

[kaffenarkomanen]

Det har väl mycket med attityd som allt annat. Det är vad man gör det till och pengar har inte stor del i det och man behöver inte köra de största expeditionerna heller.
De roligaste gångerna jag har haft är när man har tagit med lillkusinerna och åker pulka och grillar korv eller helt enkelt packar en 30 l rygga med lite kläder, kniv och 2 kilo om det går åt helvete ris sen bara dra ut. Ingen plan, inget mål bara se var man hamnar och händer med ett stort leende på läpparna.
Allt behöver inte överanalyseras eller planeras som man vore någon 50 årig tant med grova kontrollbehov. Man ska ge sig ut och ha kul det är hela poängen och de få hinder för det går att övervinna hyffsat lätt.

 

[Osynlig]

luktafotogen har uppenbarligen inte förstått sig på hur systemet fungerar. Att klasskillnader finns är omöjligt att förneka. Leta hos scb och du kommer att finna. Det är enkelt.
I det samhälle vi lever i idag så tjänar vissa på andras producerade mervärde, det är också detta som skapar olika klasser. Därmed är det en inbyggd omöjlighet att alla skulle kunna välja vad man vill och alltså i förlängningen ett klasslöst samhälle. Att då försöka påstå att klasser inte skulle existera visar bara på din okunnighet i ideologi. Däremot så finns det vissa som inte tycker att det är något problem, dessa är oftast liberaler och konservativa.

 

[brigas]

Så olikt det kan vara med våra intressen

Som ensamstående lågavlönad småbarnsmor var ju friluftslivet gratisnöjet som alltid fanns tillhands utanför dörren,alla årstider,alla dagar i någon form.
Enklare vandring,paddling,skidor,tältnätter,skidåkning,,slalom förekom regelbundet.Andra tider i livet har det gått utmärkt att idka allehanda friluftsliv, i eget sällskap och med andra.Precis som nu som drygt 50årig tant.
Tid:är totalt demokratiskt fördelat.
Pengar;höginkomsttagare är ju inget krav
Sällskap:först och främst att det egna sällskapet är gott.
Intresset;det viktigast i dessa frågor.
Om nån frågade mej tex om min teaterkonsumtion skulle ju svaret bli;är väl trevligt,men blir sällan av. Ty jag är inte nog intresserad för att välja detta.(inte "tid,pengar,sällskap")

 

[seobserver]

Väskan är väl civlisationens viktigaste verktyg, den låter den vänliga människan föra med sig mat till dem som är för små eller gamla för att samla in den själva. Tvärtemot tidigare påstående.
Petroliumsångor lär vara destruktiva mot knoppen, stå i lä.

 

[niklaz]

Jag är själv tveksam till att man inte skulle kunna välja vad man själv vill och forma sitt liv i Sverige. Alla kan läsa vad fasen som helst och alla kan få studiemedel. Om det nu är akademiker man vill bli till exempel. Varför kan inte alla välja eller bli vad de vill? Jag är inte ute efter att sätta dit dig men jag gillar inte överklassafaris, klasshat och liknande flum. Jag har stor förståelse för att man kanske kan tycka sig ha fastnat någonstans i livet och inte är helt nöjd. I de lägena ger en del upp och tar på sig offerrollen och börjar klaga på andra. Anser jag som inte är i närheten perfekt.

luktafotogen har uppenbarligen inte förstått sig på hur systemet fungerar. Att klasskillnader finns är omöjligt att förneka. Leta hos scb och du kommer att finna. Det är enkelt.
I det samhälle vi lever i idag så tjänar vissa på andras producerade mervärde, det är också detta som skapar olika klasser. Därmed är det en inbyggd omöjlighet att alla skulle kunna välja vad man vill och alltså i förlängningen ett klasslöst samhälle. Att då försöka påstå att klasser inte skulle existera visar bara på din okunnighet i ideologi. Däremot så finns det vissa som inte tycker att det är något problem, dessa är oftast liberaler och konservativa.

 

[Anders V]

Jag är själv tveksam till att man inte skulle kunna välja vad man själv vill och forma sitt liv i Sverige. Alla kan läsa vad fasen som helst och alla kan få studiemedel. Om det nu är akademiker man vill bli till exempel. Varför kan inte alla välja eller bli vad de vill? Jag är inte ute efter att sätta dit dig men jag gillar inte överklassafaris, klasshat och liknande flum. Jag har stor förståelse för att man kanske kan tycka sig ha fastnat någonstans i livet och inte är helt nöjd. I de lägena ger en del upp och tar på sig offerrollen och börjar klaga på andra. Anser jag som inte är i närheten perfekt.

Visst är valmöjligheterna i Sverige stora. Gratis skola för alla. Studielån. Men det finns både en biologisk faktor och en sociokulturell miljöfaktor. Alla kan inte bli allt, bara de rycker upp sig. Biologin sätter någon yttre ram för vad vi kan bli. Den är vid, men inte oändlig. För att ta två biologiska faktorer: Framåtanda/personlighet och intelligens. Dessa är normalfördelade och hälften ligger under medel. Jo, om man bara ligger över säg -1 standardavikelse kan miljön nog stimulera en till att "rycka upp sig", men med lite fler faktorer inräknade kan vi nog räkna med att en 15-20 % inte har biologiska förutsättningar att "bli vad de vill". Det är tyvärr lite tabu att prata om i Sverige där vi gärna vill tro att alla har samma chanser. Det har vi inte, men människovärdet bör inte påverkas av det.

Till det kommer en sociokulturell faktor. Som lärare möter jag barn och föräldrar från de mest skilda miljöer och bakgrunder. Om man ser på de elever som går på fordonsprogrammet går de ofta i föräldrarnas fotspår. Deras livsval och intressesfär verkar ganska utstakad. Även de elever som går teoretiska program är i stor utsträckning barn av de som läst teoretiska program. De är ofta betydligt mer flexibla i sina tankemönster och synen på sina livsval. De är kanske präglade av miljön att välja något inom naturvetenskap-teknik, men vad får man själv ta reda på. De växer upp med betydligt bättre förutsättningar att tänka nytt och hitta en väg att skapa sitt liv. Å andra sidan har de ofta en press hemifrån att de måste ta tag i sina liv och lyckas.

Vi har något som kallas "mindset", hur vi ser på oss själva. Om man frågar folk varför de har en viss egenskap, om det beror på att de är sådana eller blivit sådana av egen kraft, anser 40% att de bara är sådana. Jag märker det tydligt i matematik. En hel del elever (med föräldrar) har bestämt sig för att de inte kan matematik. "Jag förstår att Lisa inte fixar matten, det gjorde inte jag heller när jag gick i skolan. Ja, sådana är vi i familjen." Det är få elever jag mött som verkligen har försökt men ändå inte klarat godkäntgränsen (biologiskt begränsade). Många har redan givit upp i gymnasiet och de flesta av dem är inte biologiskt begränsade att klara godkänt, utan de nyttjar inte sin potential. De begränsas av miljömässiga faktorer och synen på dem själva.

Så oavsett om man vill kalla det klass eller inte så är en del begränsade i sina möjligheter att bli vad de vill i livet. De har inte förmågan att se vägen framåt eller att ta sig dit. Tyvärr.

 

[tompa_m]

Jag håller med om att det är begränsande faktorer för människor som inte utövar friluftsliv men gärna skulle vilja. Jag tror att friluftsliv behöver avdramatiseras kraftigt i Sverige. Hur många trådar har vi inte sett här på utsidan som börjar i stil med "Hej, vi är två nybörjare helt utan erfarenhet och nu tänkte vi bestiga Kebnekaise, vad behöver vi veta?" Hur många är det som ska ut och "överleva" i en månad, ett halvår eller ett år utan tidigare erfarenheter?
Jämför sedan med hur många trådar som startas med ett inlägg i stil med "Hej, jag är ny på det här och undrar om det finns några trevliga skogspromenader på ett par timmar i min hemstad?" Eller "Finns det någon bra plats för mig att pröva att tälta en natt på i närheten och vad behöver jag tänka på?"

Nej, idag ska allt gå så fort, zero to hero och "extrema" saker från och med dag ett.

 

[glenn o.c.]

Jag har inte läst vart enda bidrag i denna tråd men de flesta. Men jag kan säga varför jag en gång
la av med paddling och sportfiske som är/var mitt allt.
När jag var 19 år fick jag epilepsi, en förbannat dålig kombination med vatten och eld.
Att medicinering funkar vet man ju inte förrän efter flera år. Nu är jag över 50 och har sedan ett par
år tagit upp allt igen. Under tiden har jag kört friluft extra "light", campat på tomten med barnen osv.
Jag vet också att jag är inte ensam om min situation.
Anledningarna till att lägga av kan vara många och alla måste accepteras.

Mvh Glenn

 

[Cremytos]

Det är alltid en brist på tid och pengar beroende på var ambitionerna är. Hade jag haft mer tid och pengar hade jag varit ute i skogen mer. Ofta är det också en kombination av det hela vilket gör att man kan vara beredd att lägga tid om det inte kostar pengar och tvärtom.

Militären bjuder mig på många trevliga friluftsupplevelser gratis bara jag donerar min tid. Var uppe i Jämtlands skogar en vecka i höstas och skall upp dit igen vecka 11. Det är alltid trevligt.

"Friluftsliv" utomlands som när jag skall ner till Chamonix i sommar blir det flyg och lite mer pengar eftersom det tar bort flera dagar på tiden och därmed blir värt det.

Ibland när det är fint väder här hemma smyger jag ut ett par timmar i skogen och tänder en brasa med mitt eldstål, funderar en stund och kommer sedan hem igen när mörkret har lagt sig. Tack och lov bor jag i ett sådant läge i Göteborg att jag kan göra det.

Och som tur är är min familj inte som Jenny så de vågar släppa iväg mig med andra både kvinnor och män, även om jag mestadels trots allt går ensam.

Pengabrist kan också hindra en att prova på nya saker. Jag köpte en tävlingscykel för några år sedan, deltog i en SM-tävling i Triathlon men tyvärr inte utvecklat mig vidare i sporten. Dock har jag den senaste tiden istället funderat på kajak men ingångssumman för att börja med det är alldeles för dyr. Att pröva på nya sporter är kanske där tid och pengar ställer till mest begränsningar, det blir lätt att man fortsätter med det man redan har lagt ner mycket tid på att lära sig och pengar på att köpa grejer.

 

[Osynlig]

Helt klart är, efter att fler än dem vanliga ångvältarna skrivit, att det inte är så vitt och svart som vissa förespråkar. Därmed har jag väl också fått fram det som jag tidigare var ute efter.

Jag kan bara fylla på med vad andra skrivit. Jag själv har 8000kr i månaden att leva på, det blir inte så mycket över. Det tar ganska lång tid att få ihop den utrustning man behöver för att kunna ge sig iväg under mer än en dag. Jag har dessutom inte någon bil och inte tillräckligt bra cykel för att kunna packa den, cykla med ryggsäck fungerar tyvärr bara kortare sträckor. Det gör att det är svårt för mig att komma utanför stan för att frilufsa. Visst fungerar det att ta bussen en bit och sen försöka gå till något naturskönt, men det är såklart en faktor som gör allt lite jobbigare. Jag försöker dock så gott det går.