Hälsa / inte hälsa
- Trådstartare stenblock
- Start datum
Känner igen det väl, ju närmare man kommer till större städer ju mindre hälsas det för det mesta.
Äldre människor hälsa lite oftare än de yngre, jag försöker hälsa så ofta det känns passande som det inte alltid gör och inte alltid ja få ett hej tillbaka.
Häromdagen hälsade jag på en gammal dam mitt i Stockholm som gick långsamt förbi porten vid mitt jobb. När jag sa hej sken hon upp som detta hej hade gjort hennes dag. Som att det äntligen var någon som såg henne. Den upplevelsen gjorde även min dag, ska fortsätta att hälsa i stan när det känns rätt
Äldre människor hälsa lite oftare än de yngre, jag försöker hälsa så ofta det känns passande som det inte alltid gör och inte alltid ja få ett hej tillbaka.
Häromdagen hälsade jag på en gammal dam mitt i Stockholm som gick långsamt förbi porten vid mitt jobb. När jag sa hej sken hon upp som detta hej hade gjort hennes dag. Som att det äntligen var någon som såg henne. Den upplevelsen gjorde även min dag, ska fortsätta att hälsa i stan när det känns rätt
Bor själv i glesbygden, men är ursprungligen från gbg. Jag hälsar inte på alla bilar men på de jag känner igen...ibland hälsar man för tidigt och det råkar vara en likadan bil som grannens
Det som är kul är att man hälsar inte bara på okända, exempelvis i affären, utan ibland blir det att man ställer sig och pratar, utan att man känner varandra. Har man barnen med sig då pratar man oftare med okända.
Det bästa (iaf där jag bor) är att jag aldrig blivit utsatt för någon sorts rasism här, trots min taliban-look. I gbg var det vardagsmat att bli negativt särbehandlad pga mitt utseende.
När man är ute och vandrar med barn så stannar nästintill varenda kotte för att kommentera, på gott och ont. Det onda är att man tappar rytmen/flytet som ibland tar tid att få igång.
När jag var liten (80-talet), i Gamlestaden, hälsade alla, även okända, trots att det var Göteborg.
Det som är kul är att man hälsar inte bara på okända, exempelvis i affären, utan ibland blir det att man ställer sig och pratar, utan att man känner varandra. Har man barnen med sig då pratar man oftare med okända.
Det bästa (iaf där jag bor) är att jag aldrig blivit utsatt för någon sorts rasism här, trots min taliban-look. I gbg var det vardagsmat att bli negativt särbehandlad pga mitt utseende.
När man är ute och vandrar med barn så stannar nästintill varenda kotte för att kommentera, på gott och ont. Det onda är att man tappar rytmen/flytet som ibland tar tid att få igång.
När jag var liten (80-talet), i Gamlestaden, hälsade alla, även okända, trots att det var Göteborg.
haha mycket intressant ämne, som jag har tänkte mycket på!
Jag är från landet och hemma i byn/kommunen hälsar man på folk när man möter dem, tycker det tillhör hyfs.
Dock flyttade jag för ett par år sen till stockholm ( när jag va 21). Och av gammal vana så hälsade jag på folk när jag mötte dem. Så klart inte om jag fick på drottninggatan. Men när jag mötte folk på kvällen på någon cykelväg så hälsade jag som vanligt men jag fick aldrig ett hej tillbaka utan bara konstiga blickar haha. Efter ett tag slutade jag hälsa på folk haha.
Och de här med bilar, man hälsar inte på varje bil man möter ( om de inte är på gatorna närmast hemmet ) men man hälsar ju på alla bilar man känner igen
Jag är från landet och hemma i byn/kommunen hälsar man på folk när man möter dem, tycker det tillhör hyfs.
Dock flyttade jag för ett par år sen till stockholm ( när jag va 21). Och av gammal vana så hälsade jag på folk när jag mötte dem. Så klart inte om jag fick på drottninggatan. Men när jag mötte folk på kvällen på någon cykelväg så hälsade jag som vanligt men jag fick aldrig ett hej tillbaka utan bara konstiga blickar haha. Efter ett tag slutade jag hälsa på folk haha.
Och de här med bilar, man hälsar inte på varje bil man möter ( om de inte är på gatorna närmast hemmet ) men man hälsar ju på alla bilar man känner igen
Haha, tack för insiktsfulla (och mindre insiktsfulla) tankar om hälsandet. Har inte tänkt på detta så mycket innan jag läste denna tråd, har dock möts av ett par höjda ögonbryn när jag tydligen sagt hej vid fel tillfälle.
Jag hälsar nästan alltid även om det känns osäkert. Även om jag möter människor på avstånd så vinkar jag. Känns det osäkert om man ska hälsa eller inte så väljer jag att vara den som hälsar, trots att jag är den som gärna drar mig för mig själv. Visst har man mött personer som trots att man har haft ett stort leende runt huvudet och haft ögonkontakt när man hälsat, så har dom inte hälsa tillbaka utan bara fortsatt att gå som om man vore luft eller någon/något dom inte ville spring på. Det är faktiskt oförskämt och sådan vill jag inte bli betraktad som. Jag tycker inte att man ska gå och grubbla på om när det är rätt eller inte. Hälsa på bara, vad kan hända? Förstörde jag någons dag för att jag hälsade? ...dom får hantera det helt enkelt. Jag förstår att yngre människor kan känna sig mer osäkra på hejandet än vad äldre gör men det finns nog undantag i båda läger där.
Banne mig, jag ska göra som Mick Dundee nästa gång jag kommer till storstan!
Banne mig, jag ska göra som Mick Dundee nästa gång jag kommer till storstan!
Jag tycker det är självklart att man måste svara när någon hälsar, en hälsning gör en glad.
Jag hälsar själv hellre för ofta än för sällan, men det krävs ett antal möten innan jag börjar hälsa här hemma i närheten av storstan - glada tillrop och kommentarer förekommer också.
På fjället är det en självklarhet så fort man kommit ifrån värsta dagstursträsket, jag brukar t.o.m. hälsa på skoterförare (de lär också vara människor vilket ju är ett undantag från regeln att man mest hälsar på de som tar sig fram på samma sätt.
Jag hälsar inte på folk som stannat och pausat ett stycke från stigen - de kanske blir störda av mig och får själva ta initiativet till hälsandet.
Jag hälsar själv hellre för ofta än för sällan, men det krävs ett antal möten innan jag börjar hälsa här hemma i närheten av storstan - glada tillrop och kommentarer förekommer också.
På fjället är det en självklarhet så fort man kommit ifrån värsta dagstursträsket, jag brukar t.o.m. hälsa på skoterförare (de lär också vara människor
vilket ju är ett undantag från regeln att man mest hälsar på de som tar sig fram på samma sätt.Jag hälsar inte på folk som stannat och pausat ett stycke från stigen - de kanske blir störda av mig och får själva ta initiativet till hälsandet.
Hur gör vi i stadsbebyggelse?
Jag bor i ett sorts radhusliknnande bostadsrättsområde, mycket stor förening: finns kanske 80-90 hushåll i föreningen. Jag känner igen mina grannar som bor runt mig, kanske 20 pers. Mestadels vet jag inte hur de i föreningen ser ut. Det är ju säkert 250-300 personer.
Jag har som princip att hälsa på alla inom kvarteret där jag bor, vilket motsvarar cirka 100-200 meter i en cirkel runt mitt hus. Oavsett om jag känner igen dem eller ej:
”Hej hej” ”Hej” ”Hejsan”
Sen måste man dra en gräns. När jag går ut ut området slutar jag söka ögonkontakt och hälsningar ur folk jag möter. Jag svarar om någon hälsar men tar inte initiativet.
Lite problematiskt med främlingar man inte känner utan enbart känner till på ”hej hej” -basis inom sin 100-meterssfär från hemmet. När man ser en av dem långt från sitt hem i en större stad, i vimlet. Det brukar nog ofta leda till att vi båda låtsas inte se varandra. Eller på ett gympass. I skogen eller på fjället hade man dock hälsat som om man såg en gammal vän! ”Nämen hej är DU här!”
Jag bor i ett sorts radhusliknnande bostadsrättsområde, mycket stor förening: finns kanske 80-90 hushåll i föreningen. Jag känner igen mina grannar som bor runt mig, kanske 20 pers. Mestadels vet jag inte hur de i föreningen ser ut. Det är ju säkert 250-300 personer.
Jag har som princip att hälsa på alla inom kvarteret där jag bor, vilket motsvarar cirka 100-200 meter i en cirkel runt mitt hus. Oavsett om jag känner igen dem eller ej:
”Hej hej” ”Hej” ”Hejsan”
Sen måste man dra en gräns. När jag går ut ut området slutar jag söka ögonkontakt och hälsningar ur folk jag möter. Jag svarar om någon hälsar men tar inte initiativet.
Lite problematiskt med främlingar man inte känner utan enbart känner till på ”hej hej” -basis inom sin 100-meterssfär från hemmet. När man ser en av dem långt från sitt hem i en större stad, i vimlet. Det brukar nog ofta leda till att vi båda låtsas inte se varandra. Eller på ett gympass. I skogen eller på fjället hade man dock hälsat som om man såg en gammal vän! ”Nämen hej är DU här!”
Vi som bor på landet hälsar och det är gott. På terrängtur hälsar jag på alla. Storstadsborna vet inte hur de skall reagera.
I Ystad hälsar alla äldre på varandra, det är trevligt.
go tur
I Ystad hälsar alla äldre på varandra, det är trevligt.
go tur
Kul tråd. Ja, man kan ju börja med att fråga sig varför man ska hälsa. Vet man det så kan det kanske bli lite lättare att göra ett aktivt val att hälsa, eller inte, utan att det ska behöva kännas som en "jobbig situation".
När jag bodde kvar i min uppväxtort var hälsande för mig en artighet utan större syfte. Nu, när jag bott i andra länder i 11 år förstår jag själv hur stor roll sådana små saker kan spela i inklusion i samhället. Enkelt och till synes obetydligt - men det är aldrig obetydligt att bli sedd om det ligger ens den allra minsta omtanke bakom. När mina grannar sen 6 år började hälsa hjärtligt på mig (och det tog några år…) så kände jag mig accepterad, som en del av "deras" samhälle snarare än en "alien". Det betydde oväntat mycket för mig. Nu hälsar även jag på alla, så gott jag kan.
Håller även med om att det särskilt i friluftsliv kan finnas fler fördelar med hälsande än bara gemenskap och allmän trevlighet. Även om man själv inte har något behov av informationsutbyte (t ex för att man redan är på väg ner från berget) så kanske den mötande parten har det.
När jag bodde kvar i min uppväxtort var hälsande för mig en artighet utan större syfte. Nu, när jag bott i andra länder i 11 år förstår jag själv hur stor roll sådana små saker kan spela i inklusion i samhället. Enkelt och till synes obetydligt - men det är aldrig obetydligt att bli sedd om det ligger ens den allra minsta omtanke bakom. När mina grannar sen 6 år började hälsa hjärtligt på mig (och det tog några år…) så kände jag mig accepterad, som en del av "deras" samhälle snarare än en "alien". Det betydde oväntat mycket för mig. Nu hälsar även jag på alla, så gott jag kan.
Håller även med om att det särskilt i friluftsliv kan finnas fler fördelar med hälsande än bara gemenskap och allmän trevlighet. Även om man själv inte har något behov av informationsutbyte (t ex för att man redan är på väg ner från berget) så kanske den mötande parten har det.
Gick ut på en promenad här i skogarna, utanför byn jag bor i. Mötte då en äldre dam på skidor som jag aldrig sett, hon stannade och pratade med mig om skidor och vädret, sen efter ett tag mötte jag en gubbe som ville prata om djur och vädret.
Folk blir mer sociala när dom ser att jag har med mig kamera och stativ på axeln, lättare att få igång ett samtal med mig då, "är du ute och fotar? sett nå djur?" e.t.c. Men ja jag hejar ofta på folk jag inte känner. Senast var idag, gick in på tobaks butiken och skulle ha snus, en gubbe som nyligen kommit ur från toan står och ser över vilka som är i butiken ser det ut som, får ögonkontakt och säger hej.
Folk blir mer sociala när dom ser att jag har med mig kamera och stativ på axeln, lättare att få igång ett samtal med mig då, "är du ute och fotar? sett nå djur?" e.t.c. Men ja jag hejar ofta på folk jag inte känner. Senast var idag, gick in på tobaks butiken och skulle ha snus, en gubbe som nyligen kommit ur från toan står och ser över vilka som är i butiken ser det ut som, får ögonkontakt och säger hej.
Min bostadsrättsförening i Lund har nog ca 300 hushåll. Alla hälsar inte men en del gör det alltid, vare sig man känner igen varandra eller inte. Detta förvånade mig när jag var nyinflyttad men nu gör även jag så och tycker det är mycket bra. Det är även bra för säkerheten i området.
Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!
Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.
Få Utsidans nyhetsbrev
- Redaktionens lästips
- Populära trådar
- Aktuella pristävlingar
- Direkt i din inkorg