Precis. Då är du enig med mig om att dagens rovdjurspolitik måste kraftigt förändras.
Vi har idag ca 400 vargar i mellansverige (den enda del av Sverige som ska hålla landets population) dagligen så observeras vargar inne i villaområden, på skolgårdar osv. Det är verkligen snudd på märkligt många vargar som stryker omkring i samhällen.
Dessa vargar kommer yngla av sig, snabbt. Vi har snart 1000 vargar, eller som vissa vill - flera tusen. Alla dessa vargar kommer sålunda att, som valpar, lära sig av sina föräldrar att det är lika naturligt att vistas i villaområden som i skog. Ingen jakt = människan är ofarlig.
Samtidigt som vargen blir fler så sjunker platserna för revir (vissa forskare menar ju att det redan är fullt) och byten - vargen trycks inte enbart in i samhällen av sin uppfostran, den måste dit för föda.
Detta betyder kaos. Eller ännu värre.
Då står landsorten inför två val:
a) Lösa problemet.
b) Lösa problemet.
Detta är ingen åsikt eller värdering - detta är en konsekvensanalys. Ungefär samma analys som svenska staten gjorde då den bestämde tak på 220 st, samt att de som påverkas av varg skall vara med och fatta besluten.
Så, är du en sann djurvän så skall du kräva att vargen skall leva i vildmarken. Inte i villaområdet. Annars är du bidragande till att massvis med varg kommer att tjuvjagas, med allt vad det innebär.
Då står landsorten inför två val:
a) Lösa problemet.
b) Anpassa sig.
Varför är det alltid landsortsmänniskor som saknar förmåga att anpassa sig?
Om du byter ut ordet Varg mot vilket annat vilt djur som helst så hör du hur löjlig du låter. Den maximala vargstammen är ju avhängig på den maximala mängden föda. Det är där man hittar balansen. Det gäller allt annat i naturen förutom oss människor då vi är de enda som kan tillskansa oss föda på artificiell väg. Om vår stam vore på de 40000- 100000 individer som de ickeartificiella resurserna kan föda: Hur skulle då vargfrågan te sig? Skulle det finnas skolgårdar, villaområden, osv för vargen att stryka runt i? Våra samhällen är natur som alla andra platser. Kanske ska vi acceptera att vi inte alltid står högst i näringskedjan? Det finns väldigt mycket mat till vargen i våra samhällen. De få individer som eventuellt stryker med gör det för den biologiska mångfalden. Det sistnämnda är det finaste som finns. Möjligen med undantag för vissa människor.