Ja, så är det. Tassemark var som förste inne på rätt spår men sen blev det lite fel.
Som kuriositet gick jag vid tidpunkten för bilden (september 1988) på dapson och hög dos prednison för att motverka en numera försvunnen autoimmunitet som gav inflammationer i fotleder och knän. Var tydligen tillräckligt fjällbesatt för att ändå ge mig ut på en veckolång solotur. Den här dagen hade jag tältet vid platsen för militärens gamla vindskydd vid Vuolep Turas i Håikanvagge. Det som lockade var att undersöka klättermöjligheterna på den branta västkammen på Vassipadatjåkka västtopp (1542). Men det var skräpklippa; lös mossbeväxt skiffer. Namnen enligt Nya Fjällkartan, upplaga 1970; vad annars.
Skräpklippan lockar kanske inte till några klätterbravader
Det här var en av de mest intressanta klurigheterna, sjöarna i olika toner från blått till smutsbrunt var intressant att försöka klura ut vilken sjö på kartan som tog emot glaciärslam.
Tänk att det såg så lika ut Sulitelmafjällen. Var intressant att se sjön 1279 - extremt belägen!
