Gissa position

[arniklasses]

Luohttotjåhkkå sett från Niejdariehpvágge.

 

[Swift]

Helt rätt, Nuukeer, som vanligt. Men bilden kanske inte var så svår? Så här ser i alla fall hela motivet ut.

 

[arniklasses]

Bilden var nog inte så svår. Man kan ju till och med se det alpina Bårdde-massivet bakom.

En ovanligt karg och högbelägen fjällplatå.

 

[arniklasses]

En vy från andra sidan av platån.

 

[LRC]

Sätter några kronor på att du står uppe på Reaiddáčohkkas topplatå, i närheten av 1934. Vyn på den andra bilden visar då topparna norr om Šielmmávággi.

 

[arniklasses]

Kalle kan svaret. I den andra bilden klippte jag bort Čeakčačohkkas karakteristiska topp i hopp om att göra bilden lite svårare.

Jag funderade på att visa denna bild, som är en ungefär 180 graders vridning från första bilden - dock hade detta troligtvis varit ännu enklare.

 

[Tobbe C]

Tjusga bilder, Nuukeer, i synnerhet den sista! Innebär det några svårigheter att ta sig upp på denna platå eller är det bara att knalla rakt upp från Unna Räita-stugan? Har en fundering på om det är görbart att (med full packning) knalla längs norra kanten på Unna Reaiddávággi, förbi sjön 1344 och ner igen innan vattendraget (eller åt andra hållet), vad tror du?

 

[LRC]

Vad heter terrängformationen längst bort i bild?

 

[Swift]

Lite osäker på vad du menar. Men det kanske är en riehppi någonstans? I så fall får vi börja leta..........

 

[LRC]

Lite osäker på vad du menar. Men det kanske är en riehppi någonstans? I så fall får vi börja leta..........

Så långt allt väl...

 

[arniklasses]

Tjusga bilder, Nuukeer, i synnerhet den sista! Innebär det några svårigheter att ta sig upp på denna platå eller är det bara att knalla rakt upp från Unna Räita-stugan? Har en fundering på om det är görbart att (med full packning) knalla längs norra kanten på Unna Reaiddávággi, förbi sjön 1344 och ner igen innan vattendraget (eller åt andra hållet), vad tror du?

Jag tackar!

Det var ungefär detta som jag gjorde i somras. Jag gick upp från Unna Räita-stugan och gick längs hela kammen. Med sjöns läge nära kanten skulle man kunna benämna kammen som Sveriges egna Besseggen. Om man går precis på kanten så är det bar klippa att gå på vilket är skönt. (Om det inte är blött.) Kammen lutar ganska brant mot norr och det är storblockigt, så det kan vara lite omständigt att ta sig framåt om man inte kan eller vågar gå längs kammens egg. Utsikten mot Unna Reaiddávággi är som bäst ungefär mitt på delen mellan högsta toppen och sadeln vid sjön. (Det lär nog vara finast vid soluppgång, då det är då som bergen kommer att vara optimalt belysta. Jag planerar att göra denna vandring en gång till då dessa förhållanden uppkommer.)
Bakom toppen 1526 finns det ett lämpligt snöfält för nedstigning, som dock hade ett brantare parti med skare innan ett stenfält, vilket gjorde att jag bröt av en av mina vandrarstavar där när jag bromsade.
Jag gick därefter ungefär rakt mot toppen 1566, där utsikten ner mot Visttasvággi är fin (här hittade jag dock inte något fint stup som jag gjorde på Bálggástakčorru, men jag skulle också vilja gå upp hit igen och titta lite mer noggrant). Jag gick sedan längs hela den norra kammen på Reaiddáčohkka och upp på topplatån. Här bör man dock notera - vilket Grundsten också gör i sin beskrivning - att förtoppens kam kan upplevas något luftig. Grundsten skriver ju till och med "lätt klättring" - vilket jag tycker är en överdrift - men man vill ju inte halka till här. Därefter är det en bekväm vandring upp på topplatån.
Min plan var att denna dag även ta mig upp på toppen 1825, men jag blev lite trött samtidigt som jag var osäker på hur luftigt det skulle vara. Utsikten ner mot den lilla glaciären är dock suverän.

Om man tagit sig upp på toppen 1526 ser det inte ut att vara några större problem att ta sig ned i dalen igen. Att gå precis vid vattendraget är dock inte att rekommendera - då det är som en ravin, och sedan ett vattenfall längre ned.

Att ta sig upp på topplatån direkt från Reaiddávággi innebär inga problem förutom att sluttningen är lite brant ungefär halvvägs upp. Här är det som att varje sten man kliver på glider ner en bit, vilket gör vandringen mer ansträngande. Dessa förhållanden uppkommer då man bestiger andra toppar, exempelvis Guobirčohkka (1914 m.ö.h.) som är ännu värre - snudd på så brant som en fjällsida kan vara utan att alla lösa stenar glider ner till botten och klippan som resultat blir helt bar.

Får ursäkta för antalet bilder, men denna dag var nog höjdpunkten på min senaste vandring med avseende på vyer och väder.

 

[Swift]

Det finns ju rätt många riehppi längs fjällkedjan..........men om vi går systematiskt tillväga och börjar norrifrån så inleder jag med en gissning på Vádveriehppi.