Lustig inställning! Om alla som visste svaret på en bildgåta här överlät till andra (som följaktligen inte vet svaret) så skulle det inte bli mycket av denna tråden. Nej.. kan du svaret så finns det väl ingen anledning att inte svara!!! så var är det Hans?
Eller var det bara en luring för att framstå som en som vet, så länge du inte svarar så vet vi ju inte om du kan svaret, och när någon annan svarat rätt kan ju vem som hels säga: just det det var det jag visste... eller hur?
///Claes
Du svarade visst medan jag satt och författade, bra Hans! Men jag förstår ändå inte logiken i att vänta om man tror sig veta svaret.
///Claes
Komplicerad frågeställning.
Ett bra svar och påpekande, faktiskt som drar fram mycket i ljuset om vad tråden handlar om.
Vi ser ju saker och ting här i efterskott, avbildade och fotograferade. Vi ställer egentligen inte samma fråga till oss själva när vi är ute och vandrar, utan då går vi bara. Landskapet flödar då utan gränser och ramar. Alltså de ramar fotografiet begränsar oss att se hemma i efterskott.
Fjällfotografiet, ger oss hemma en möjlighet att inte minst för oss själva erkänna och bekräfta, att vi stått på platsen och sett det vi när vi följer blicken med kartan, sett och vandrat igenom.
På nått vis verkar vi nu här förskjuta fjällvandringens idé och känsla till att just bara uppleva det genom ett fotografi i efterskott. I och med att bilden idag kan konsumeras och gestaltas på ett oräkneligt antal sätt, vet man ju inte var man egentligen befinner sig. Alla miljöer blir storartade i sig: ‘bara kameran är med’ och förevigar platsen.
Upprepade gånger har min egen kamera havererat under vandringar. Batteriet tagit stryk och fukt eller svett som krypit innanför lins och i kamerahus.
Vad minns jag då av en sådan vandring.? Tyvärr inget! Jag har då inte ‘femhundra bilder ‘att falla tillbaka på och haka upp min vandring på längre.
Vad jag menar är. Ingen har en hjärna så konstruerad att den kan minnas i detalj och skilja ut dessa olika fjälldalar ifrån varandra.
Det är ju här just fotografin kommer in. Men fotografiet är ju statiskt och vår känsla dynamiskt. Det ena ger det andra.
Ibland när jag kollar igenom folks hemsidor här ser jag hur otroligt noggranna de flesta är att ambitiöst namnge sina platser ifrån olika vandringar med olika data, olika vyer och olika fjäll. Men resultatet för en oinvigd som aldrig gått i fjällen ger ju ändå att allt liknar detsamma! En slags gröt av fjäll bara.
När jag själv gav mig in i den här tråden tyckte jag att den var oerhört nördig och trångsynt. Men nu tycker jag att det inte finns något bättre.
Min åsikt är som jag tidigare påpekat att vi alla här är med och påverkar den, och det är helt otroligt ‘hur & med vad’ vi gör det.
Thomas tyckte att tråden inte får bli för elitistisk. Jag tycker snarare tvärtom jag. Jag menar att precis som Filip att jag ändå trots flera decenniers klampande i fjälldalar att inget kan bli för svårt att gissa på här. Jag tycker det är otroligt intresseväckande att se vad folk väljer att lägga in och varför. Det är så kul och visuellt stimulerande dessutom. Alla har ju sin egen stil och sina egna stuk på gåtorna!
Vad skulle tråden vara utan, Kalle, Pär och alla de andra.
Ja visst: Jurunvagge. Men jag menar ändå... Jag tror inte Hans undanhållit nått väsentligt eller fegat ur i fråga om någon taktik. Det är han nog för erfaren för.
Jag tror att han menat att flera helt enkelt skulle kunna få gissa och ges möjlighet till det.
Det är ju otroligt kul att grilla folk här!
Skulle vi bara lägga upp bilder på Kebnekaise, hur kul skulle det bli i längden? Svaren skulle säkert komma rätt snart och till vilken nytta, och tråden skulle då dö.
Vi kan alla fjällen på vårt eget vis.
