Går inte ner i vikt :(

[Crimper]

Genomgången på träningslära är bra.

Det kan absolut finnas faktorer som påverkar relationen mellan hur många kcal vi stoppar i munnen och hur många kcal som eventuellt lagras in som extra fettmassa. Då handlar det dock om fysiologiska defekter som i sin tur påverkar näringsupptag över tarmslemhinnan och transport i blodbanan.

Exempelvis kan en obehandlad diabetes typ-1 leda till viktnedgång trots energiintag över behoven men det beror då på att glukos förloras via njurarna. Inflammatorisk påverkan på tarmen kan också få som resultat att näringsämnen förloras. Etc, etc.

 

[nermander]

Det finns ju några saker är ganska lätta att resonera sig fram till:

För att fett skall kunna lagras så måste det bildas av något. Fett kan inte bildas av luft liksom...

Den energi vi stoppar i oss måste ta vägen nånstans, tittar man på hur metabolismen fungerar så är det väl i princip bara stora mängder fett och protein som kan passera "rakt igenom". Kolhydraterna tas alltid upp (om man nu inte vräker i sig sjuka mängder).

Om den inte lagras och inte förbränns, var tar energin (glukosen) vägen då?

 

[Crimper]

Glukosen landar i lever i form av leverglykogen (150 g ca), i muskel i form av muskelglykogen (300-600 g ca) och i blodet i form av blodsocker. Vissa processer använder gärna glukos som primärt substrat, exempelvis de celler som har med immunsystemet att göra. Många (alla?) organ föredrar glukos som substrat för energi. Vid ett väldigt lågt intag av kolhydrater går det bra att ersätta glukosen med ketoner som acetoacetat och beta-hydroxismörsyra men det är fortfarande energibalansen som avgör om vikten påverkas.

Kroppen har helt enkelt kapacitet för en ganska stor omsättning rent glukos om alla processer räknas in. En överätning är såklart en överätning oavsett om det handlar om protein, fett eller kolhydrat. En rejäl överätning av kolhydrater kommer att ge en större effekt på de novo lipogenes ("fettillverkning") men detta sker inte i någon speciell utsträckning alls vid vanlig kosthållning. Mer effektivt är då att lagra in de redan färdiga fettsyrorna i fettväven.

Energi väljer en av två vägar i kroppen - lagras för senare bruk eller förbränns för produktion av ATP. Den senare med lite olika effektivitet beroende på om det handlar om fett, socker eller protein.

Men hur menar du med "passera rakt igenom"?

 

[nermander]

Det jag menar med passera rakt igenom är alltså komma ut tarmvägen.

Och det är ju precis det du säger som jag menar: Den energi man stoppar i sig tas upp av kroppen och där måste den antingen förbrännas eller lagras.

Äter man med energiunderskott finns det inget kvar att lagra.

Äter man med energiöverskott så måste det lagras.

 

[Crimper]

Ah nu är jag med

 

[Tordnado]

Energi in/ut stämmer men är oviktigt vid viktnedgång!

Energi in/ut stämmer men är oviktigt vid viktnedgång!!! Varför säger jag så kan man ju fråga sig? Alla som vill gå ner i vikt förstår att de måste äta mindre eller röra sig mer eller både och! Varför är är det då så många som blir fetare och fetare när det är så enkelt? Varför klarar man bara detta (normalt) under en kort period sen tar man igen det och lägger på ytterligare övervikt? Är vi dåliga mänisskor utan självdisiplin?

Varför hålla på att räkna kalorier, näringstajma, viktväkta, extravaganza och annat (skit) när det räcker att äta mat som mättar och inte triggar ett överdrivet matsug? Äter man för mkt fett och proteiner vid en måltid är du fortfarande mätt vid nästa måltid och kommer då att äta mindre vid denna. Om du däremot äter för mkt spannmål och socker kommer du snarare vara mer hungrig vid nästa måltid eftersom blodsockerfallet blivit ännu större.

 

[camoscio]

För vandring behöver man inte direkt mer än grundkondition (blir man andfådd när man vandrar är det inte vandring utan löpning.

Även för klättring skulle jag gissa att styrka och mjölksyretålighet är viktigare än "flåset".

Nja, vandring i alpin terräng, med höjdskillnader på kanske 1000 meter dagligen, kräver nog rätt bra kondition om det inte ska ta evigheter. Samtidigt är det säkert en fördel att vara lätt, ty speciellt utför belastas leder och senfästen en hel del.

 

[borano20]

Spammad tråd..

Hej.. Det kanske bara är jag,men frågeställaren ville nog inte ha utläggningar varesej i fysiologi eller patofysiologi. Jag misstänker att det inte är det bästa att börja föreslå miniräknare,tabeller,diagram,scheman,dieter,precisionsvågar,tänk-på-det-å-det-å-det.. Är det inte stor risk att det,liksom,inte blir nått av det?? Särskilt inte i det långa loppet?? Kan vi inte anta att frågeställaren har en osjuklig ämnesomsättning?? Hur svårt är det då att ge lätta,begripbara och förverklingsbara råd??
Missförstå mig inte. Jag tycker själv att inläggen är intressanta. Men i fel tråd. Starta en ny. Skulle tro att frågeställaren har slutat att läsa den här för ganska länge sen.. mvh borano20

 

[camoscio]

Jag var nyligen på en fitnessmässa i Linköping och vem träffar jag på där om inte den kostrådgivare som jag konsulterade för snart två år sen. Jag berättade om vad jag åstadkommit och uttryckte specielt min uppskattning över att hennes råd hela tiden handlade om kvalitet, inte kvantitet, alltså
inte gram och kalorier.

Jag har aldrig räknat kalorier (på mitt intag).

Nu var mitt huvudärende att få ner mitt övre blodtryck från 140 till en mer normal nivå, men vad jag framförallt vann var viktskontroll. Mest handlade det om socker, t ex att undvika smaksatt yoghurt och sötad müsli. Så ökade jag också dosen av nötter och fröer, färsk frukt och färska grönsaker. Ett tag kändes det som jag kunde äta hur mycket som helst och ändå gå ned i vikt (jag vägde väl då 72 kg, idag ligger jag nedåt 67, vilket varit mitt riktvärde sen 25-årsåldern, jag är 68.); Sanningen är antagligen att jag genom att äta bättre reglerade min aptit. Ett tag åt jag en 100g chokladkaka om dan, nu äter jag betydligt mindre sådant, och plötsligt smakar det mindre -
jag köpte ett tag kanske en varje helg och fick senast knappt ned den (socker ger mig också refluxbesvär, så praktiskt).

Att träna för att gå ned i vikt är vanskligt, kanske bedrägligt, t ex eftersom vissa aktiviteter stregrar aptiten. För min del gäller det cykling, som jag dock knappast ser som träning. Samtidigt är jag medveten om att jag med sänkt aktivitetsnivå i framtiden kommer att få dra ned på maten. Idag styrketränar jag tre dagar i veckan och springer fyra - tre av dessa tillkommer lite enklare styrka (rygg). Mina distans- och intervallpass motsvarar c:a 9-10 km löpning, utom min söndagsrunda, som är bortåt 15. Enligt någon tabell (jo, jag har tittat i en sån) skulle det motsvara drygt 3000 kcal, vilket på ett år motsvarar ganska många kg kroppsfett. Sluta springa skulle förstås innebära en allvarlig förlust av livskvalitet.

Man ska träna för att det är kul, och löpning blir lätt en plåga om man är tung. 67 kg är kanske redan det i överkant eftersom jag har en kronisk hälskada.

 

[nermander]

Varför hålla på att räkna kalorier, näringstajma, viktväkta, extravaganza och annat (skit) när det räcker att äta mat som mättar och inte triggar ett överdrivet matsug? Äter man för mkt fett och proteiner vid en måltid är du fortfarande mätt vid nästa måltid och kommer då att äta mindre vid denna. Om du däremot äter för mkt spannmål och socker kommer du snarare vara mer hungrig vid nästa måltid eftersom blodsockerfallet blivit ännu större.

Det där är argumenten för LCHF och liknande ja, men det stämmer inte på alla.

Många äter inte för att de är hungriga utan av andra anledningar, jag kan t.ex. se på mig själv.

Jag kan äta en rejäl 3-rätters middag (skagentoast, plankstek och chokladfondant) middag, 5 minuter efter sätter jag mig och kollar på TV och kan utan problem dra i mig två påsar chips. Inte för att jag är hungrig utan för att jag måste ha nåt att tugga på (naglarna räcker tyvärr inte hur länge som helst). Det handlar inte om sug efter nåt sött, jag kan lika gärna käka morötter, knäckebröd, finn crisp, riskakor eller nåt. Bara det är nåt att tugga på.

Många äter kanske nåt fikabröd på jobbet till eftermiddagsfikat, inte för att de är hungriga utan för att det är gott och det bjuds på.

Jag äter väldigt sällan för att jag är hungrig.

 

[Tordnado]

Det där är argumenten för LCHF och liknande ja, men det stämmer inte på alla.

Många äter inte för att de är hungriga utan av andra anledningar, jag kan t.ex. se på mig själv.

Jag kan äta en rejäl 3-rätters middag (skagentoast, plankstek och chokladfondant) middag, 5 minuter efter sätter jag mig och kollar på TV och kan utan problem dra i mig två påsar chips. Inte för att jag är hungrig utan för att jag måste ha nåt att tugga på (naglarna räcker tyvärr inte hur länge som helst). Det handlar inte om sug efter nåt sött, jag kan lika gärna käka morötter, knäckebröd, finn crisp, riskakor eller nåt. Bara det är nåt att tugga på.

Många äter kanske nåt fikabröd på jobbet till eftermiddagsfikat, inte för att de är hungriga utan för att det är gott och det bjuds på.

Jag äter väldigt sällan för att jag är hungrig.

Det låter som om du beskriver mig INNAN jag började äta bra mat. Numera infinner sig ett annat lugn och jag jag känner inte behovet av att sitta och tugga på något. Fikabrödet på jobbet lockar inte alls men en liten bit kan slinka ner av sociala skäl. Chipspåsarna lockar inte heller längre men tar jag en skål kan jag vara rätt säker på att det triggar igång sockersuget och hela påsen går ner. Men om jag hade ätit tex fläsksvålar eller ost som jag gillar hade det varit mkt mkt jobbigt att överäta. Hade jag ändå överätit så hade jag varit mätt på morgonen av osten vilket jag inte hade varit av chipsen. Dvs jag hade hoppat över eller ätit mindre frukost utan att kämpa.

Tyvärr triggar även "nyttiga" saker som rågbröd, bulgur och frukt sockersuget.

 

[nermander]

Du läste uppenbarligen inte vad jag skrev.

Det spelar ingen roll för mig om det är chipspåsar eller morötter. Det är alltså inte själva chipspåsarna som suger utan tuggbehovet. Och det försvinner inte oavsett vad jag äter.

Och det handlar inte om att jag är hungrig. Jag är nästan aldrig hungrig. Så om maten skulle göra mig mättare skulle det inte förändra nåt.