Jag förstår tanken med att banta onödig utrustning för att få en trevligare tur. Men i ärlighetens namn, ballar det inte ur lite ibland? När man referar till en bit laminerat papper som "tungt", klipper bort remmar från ryggsäcken, väger utrustningen i detalj för detalj för att ta reda på vart man kan spara in på några gram. Det är i sådana fall inte packningen som är tung, det är du som är klen. Träna ordentlig en månad eller två istället så blir turen betydligt trevligare och de sömnlösa nätterna över hur packningen ska bantas betydligt färre. Måste man väga sina skosnören och byta till en lättare varjant så kanske man helt enkelt bör stanna hemma tills man orkar bära med sig ett par vanliga "tunga" skosnören. Jag är medveten om att det må låta en smula hånfullt, men jag menar inte att göra mig lustig över konceptet som sådant. Jag tycker det är mycket klokt att skala ner utrustning så gott det går. Skulle dock aldrig komma på tanken att väga något. Jag "provgår" några mil med min packning och hitills har jag inte dött av utmattning trots 25-30 kg på ryggen. Jag tror att många skulle må bättre av att inte förhålla sig till det hela så tvångsmässigt helt enkelt. Eller det kanske är det som är sporten? En annan aspekt är hur motbjudande prylfixerat all form av friluftsliv har blivit. Jakt, fiske, vandring osv. Förr handlade det om naturupplevelser och minnen för livet. Nu handlar det snarare om titanklockor och teleskåpvanringsstavar för 3000 kr paret, får jag intrycket av ibland.
Jag hoppas jag inte trampar någon på tårna nu men detta är bara en reflektion från min sida och jag må vara helt ute och cyklar (vilket jag är alldeles för ofta).
För att komma tillbaka helt till ämnet här, naturligtvis finns en och annan prylfixerad lättviktare, precis som det finns prylfixerade inom alla riktningar av friluftslivet och inte bara där för all del.
Kontentan för flerparten av lättviktare gentemot traditonalister är väl ändå viljan att testa nya saker gentemot viljan att göra som man alltid gjort.
Jag anser mig själv som gott över medel avancerad vandrare i fjällen och mycket avancerad skogsvandrare, inte främst på grund av antalet dagar och nätter jag varit ute, men hur jag varit det.
Nyfikenhet är en stark drivkraft för mig och många av mina turer har olika teman av varierande slag, tex matlagning (ja, det går att laga muffins i skogen!), överlevnadshajk, basutrustning för under 100-lappen, tur utan ryggsäck mm. Alla dessa experiment har gett mig färdigheter och kunskap som jag vet att många "på pappret" mer erfarna vandrare inte kan matcha.
Dessa erfarenheter och kunskaper har jag använt för att skaffa mig en bra, lätt, bekväm och ganska billig packning, den passar inte alla och den har krävt mycket experimenterande, men jag är mycket nöjd med att jag vågat tänka nytt och lätt.
Jag behöver inte medhåll, men jag tycker att mitt val är skönt.
JT har överlevt med sin 30kg packning, jag njuter med min 12 kg på en fjällvecka packning.
Lev och låt leva, eller kanske bär och låt bära passar bättre...