Efter att ha vandrat 18 mil av nordkalottleden med ca 27 kg på ryggen så förstår jag helt plötsligt UL-hysterin på ett annat sätt. Pressade mig alldeles för hårt med på tok för långa dagsetapper, vilket i sin tur resulterade i en smärtsam knäskada. Blev tvungen att avbryta min vandring pga. smärtan. Nu har jag beställt en 60l ryggsäck som väger 1,5 kg istället för de 4 kg som min norröna recon pack väger. Att den dessutom bara kostade 495 kr är ju inte fel heller. Nu kan jag packa tält, sovsäck och liggunderlag och ligga på samma vikt som min gamla monsterryggsäck var när den var tom. Att packa lätt är det enda rätta, sedan väljer man ju själv hur hysteriskt och maniskt det behöver bli. Tar av mig hatten för UL-folket.
Ändå envisas du med att använda ordet "hysteri". Det handlar naturligtvis i själva verket om metodiskt och lugnt tänkande. Vad behövs, egentligen, kan en detalj fylla flera funktioner, etc.?
Det blev ganska lite vandrat i somras. I Frankrike i slutet av juni var det för mycket snö. Norge i juli blev ungefär som planerat, 10 dagar. I Schweiz i augusti hade jag hoppats på två veckor, det blev en, bl a beroende på min lite väl impulsiva läggning; turen var dessutom inte sådär vansinnigt väl genomtänkt - jag börjar få slut på idéer. Men nästa sommar fyller jag 70; det vill jag fira med ett par rejäla turer och jag vet ungefär vilka misstag jag ska undvika. Det ska bli fler än årets futtiga 20 vandringsdagar (förra sommaren blev det 32, 2010 blev det 43).
På Norgeturen packade jag, med mat för 10 dagar, 15 kg plus något hekto.
Rätt lagom på tåg när man bara har en riktigt fungerande arm.
Det blev en rätt väl avvägd packning för denna typ av terräng. Jag var inställd på att nån enstaka gång ta nåt litet mål på en stuga, men inte proviantera.
Efter turen låg jag en natt på Finsehytta så jag fick lite mat över. Jag hade mitt tunga Aktotält, bl a därför att jag
räknade med läger på rätt hög höjd ett par dagar utanför lederna. Med mitt Laser Competition hade packningen vägt
knappt 14,5 kg.
Till Schweiz följde jag mitt vanliga recept, mat för en vecka, gas för två, kartor för tre. Det blev ungefär samma vikt,
men nu handlar det om betydligt tuffare terräng. Speciellt var det ett pass, Furcletta, 2700 möh, som var mycket krävande, med blockterräng på bägge sidor, och så brant på ostsidan att jag fick använda händerna.
Den totala stigningen var c:a 1500 meter, vilket naturligtvis inte existerar på en fjällvandring. (det högsta jag gått i Norge är 1800 möh).
Då blir det lätt snedbelastning. Jag har tämligen god kondition, bukstyrka och benstyrka, för en 69-åring,
men jag är inget muskelberg och vill inte vara, eftersom jag springer mycket. Jag väger mellan 66 och 67 kg.
Jag har märkt att alpvandring sliter mer på kroppen idag än, för, säg, 20 år sen. Jag har en del problem med ischias på vänster sida
och en överansträngning i gluteus medius, som gjorde sig påminda. Branta stigar utför, med mycket grus och småsten frestar också hårt på diverse leder (trots idogt arbetande stavar).
Även nu hade jag Akto-tältet, eftersom jag tror det är varmare; sista natten regnade det 12 timmar i sträck och det låg is på tältet på morgonen; jag var väl 100 meter under snöfallsgränsen.
Så inför nästa säsong funderar jag på att lätta på packningen. Jag brukar ha mat för 7 dagar och lite reserv, som i vikt motsvarar en åttonde dag. Det får bli en portion mindre. Jag tänker byta Aktot mot Lasern - totalt handlar det om en vinst på 1,4 kg och jag försäkrar att det skulle märkas. Jag vet ju hur packningen brukar kännas efter två dagar.
För att veta vad Lasern klarar i kallare väder får jag väl lägga in några dagar lågland i april eller maj eller kanske nu i höst.