Ha ha....jag är ledsen, men tror inte på dig Du har nog många drag av dina föräldrar. Såna ytliga saker som intressen och materiella ting är väl inte säkert de går i arv, men de mer djupgående personlighetsdragen och ens beteendemönster finns nog där. Hur man reagerar/beter sig osv på saker som sker. Sånt biter sig fast som covid-19 i ens undermedvetna tror jag.
Ju äldre man blir, ju mer inser man att man mer och mer börja likna ens förälder, men grattis! om du är undantaget som bekräftar naturlagen
Lite intressant att du drar slutsatser om saker du inte kan ha den blekaste aning om. Kände du mina föräldrar och mina syskon skulle du hålla med mig. Och tro på mig.
Jag kan inte tro på att saker går i arv, blodskam osv. Alla kan ändra sig. Men det kanske är så att vi har olika människosyn, en del tror positivt om andra medan en del tror negativt. Om det är så som du beskriver så kanske vi skulle gå på föräldrarnas betyg för att se om det är ”värt” att satsa på barnen redan innan det är dax för dem att börja i skolan. ”Tyvärr, din pappa klarade inte av att sitta still i skolan länge nog för att få betyg i alla ämnen. Och din mamma skolkade halva högstadiet för att hon inte mådde bra. Sådana saker går i arv så det är ingen idé att vi ens försöker utbilda dig. Du kommer ändå inte klara skolan. För ditt arv säger så.”
Fast nu är vi långt ifrån vad tråden ursprungligen handlade om. Jag tycker att det kan tyda på ett visst mått av eftertanke på att man tillkallar hjälp - innan det blir ett fall för både sjukvård och fjällräddning. Hellre en blöt och kall men räddad fjällvandrare än en som behöver sjukvårdens hjälp för att överleva hypotermi. Det man kanske behöver stöd med är att tänka efter före... T ex att ”våga fråga” som folk gör här på Utsidan. Jag svarar hellre på samma fråga sjutton gånger än att sjukvården ska behöva ta hand om dem...