Hej! Har tidigare lagt upp färdbeskrivningar efter Sarekvandringar en period. Sen föll det bort efter Juli förra året. Nu tänkte jag försöka komma ikapp då jag gjort 4 vandringar genom Sarek sen dess och försöker mig på en kort sammanfattning. Bifogar karta över rutter. Och lite blandade bilder. I framtiden kanske jag skriver nåt mer ingående då jag vet att flera av rutterna jag gått har väldigt knapphändig info sen tidigare.
Juli 20: Med en kompis vandrade vi från Kvikkjokk till nedan Bårdetjåhkkå. Nästföljande dag gick vi hela ryggnen från Bårdetjåhkkå till Lullihatjåhkkås nordrygg och ner till Luohttolahko där vi tältade. Sen tog vi höga vägen över Njoatsosvagge och till Kvikkjokk. Kanske Sveriges finaste bergstravers! Innehåller en hel del scrambling och några passager med enklare klättring. Spektakulära vyer konstant.
Aug/Sept 20: Började jag och en kompis i Änonjalme och vandrade upp till Ruohtesvarasj där vi tältade. Nästa dag vandrade vi upp på Gasskatjåhkkå och följde ryggen över flera toppar till Skarjatjåhkkå och vandrade ner sydöstryggen. Därefter vandrade vi vidare till Bierikjavrre och tältade. Nästföljande dag vandrade vi upp till Favoritkammens förtopp och därefter ner nordöstryggen och vidare till Bietsavvre. Nästföljande morgon ner till Saltoluokta. En okomplicerad vandring med sjukt spektakulär utsikt konstant.
Juli 21: Jag och en kompis vandrade upp från Suorva och tältade lite efter magnesitbrottet nedan Favoritkammen i Ähpar. Nästa dag gick vi upp nordryggen på Bierikbakte och sydryggen ner och därefter vandrade vi upp på Nilas kam och ner till Basstavagge där vi tog tidig kväll. Nästa dag vandrade vi upp på Soabetjåhkkå i Skårkki och vidare till Miehttse Skoarkki och sen Svirjatjåhkkå och ner sydryggen, varpå vi korsade Alep Basstajiegna och vandrade upp till Vassja 1771 där vi tältade på toppen. Nästa dag gick vi upp Sydryggen och Unna Skoarkki och fortsatte östryggen till nästa topp och därefter vidare till Basstatjåhkkå och ner nordöstryggen och vidare till Rinim för båtskjuts och vidare vandring till Saltoluokta. Även här en riktigt fin tur med spekatakulära vyer. Nordryggen på Bierikbakte var förvånansvärt enkel och innehöll massa scrambling och cirka 60-100m klättring cirka grad 4 som vi simulklättrade. Jag kommer dock aldrig gå där igen tror jag, den var sjukt lös även med sarekmått mätt och jag tror att det kommer att ske olyckor där om den ryggen börjar frekventeras. Uppe i Skårkkimassivet fick vi en dag med vandring och en dag med massa scrambling i vad jag skulle tro är vägar som sällan används. Otroligt fint!
Juli 21: Solovandring från Tarraloupal som jag flugit till, vidare in i Alggavagge där jag tältade. Nästa dag var det regn i dalen och snö på topparna, jag vandrade upp i regn/snömoln på David nygrens 3 toppar och sen ner i Sarvesvagge via Riddajiegna och tältade sedan längre ner i Sarvesvagge. Nästa dag gick jag upp i Gaskasvagge och vidare upp Skajdetjåhkkå nordvästrygg där jag fick några enkla klätterpassager i regn. Gick därefter ner sydöstryggen, men vände åter till toppen vid ett hak. Därefter vandrade jag ner östryggen och tältade i Jiegnavagge. Nästa dag vandrade jag upp Gådogasskatjåhkkå nordrygg och därifrån ryggen vidare till Gådoktjåhkkå, här fick jag en längre enkel klätterpassage i fint väder. Ryggen som helhet var luftig och teknisk. Därefter vandrade jag ner till bron och vidare till Pårekslätten där jag tältade. Och sedan vidare till Kvikkjokk nästa dag.
Sammanfattningsvis kan jag säga att lättviktspackning har gjort susen för min förmåga att få till de rutter jag önskar i Sarek. Rutter där jag inte träffar folk till skillnad från dalvandringarna. Det är en enorm skillnad mot förr då jag bar tung rygga och varje steg kändes som en expedition. Jag vet inte hur en korrekt räknar toppar korrekt, men gissar på att de här 4 vandringarna innehåller 30-40st. Det är fler än jag varit på under ett stort antal turer tidigare år, och då ändå med känslan av att det inte är särskilt svårt att få till eller genomföra. Jag är väldigt intresserad av Sareks alpina terräng och tycker därför det är extra kul att få till de turerna. Sen handlar det såklart inte bara om lättviktspackning utan även andra faktorer.
Juli 20: Med en kompis vandrade vi från Kvikkjokk till nedan Bårdetjåhkkå. Nästföljande dag gick vi hela ryggnen från Bårdetjåhkkå till Lullihatjåhkkås nordrygg och ner till Luohttolahko där vi tältade. Sen tog vi höga vägen över Njoatsosvagge och till Kvikkjokk. Kanske Sveriges finaste bergstravers! Innehåller en hel del scrambling och några passager med enklare klättring. Spektakulära vyer konstant.
Aug/Sept 20: Började jag och en kompis i Änonjalme och vandrade upp till Ruohtesvarasj där vi tältade. Nästa dag vandrade vi upp på Gasskatjåhkkå och följde ryggen över flera toppar till Skarjatjåhkkå och vandrade ner sydöstryggen. Därefter vandrade vi vidare till Bierikjavrre och tältade. Nästföljande dag vandrade vi upp till Favoritkammens förtopp och därefter ner nordöstryggen och vidare till Bietsavvre. Nästföljande morgon ner till Saltoluokta. En okomplicerad vandring med sjukt spektakulär utsikt konstant.
Juli 21: Jag och en kompis vandrade upp från Suorva och tältade lite efter magnesitbrottet nedan Favoritkammen i Ähpar. Nästa dag gick vi upp nordryggen på Bierikbakte och sydryggen ner och därefter vandrade vi upp på Nilas kam och ner till Basstavagge där vi tog tidig kväll. Nästa dag vandrade vi upp på Soabetjåhkkå i Skårkki och vidare till Miehttse Skoarkki och sen Svirjatjåhkkå och ner sydryggen, varpå vi korsade Alep Basstajiegna och vandrade upp till Vassja 1771 där vi tältade på toppen. Nästa dag gick vi upp Sydryggen och Unna Skoarkki och fortsatte östryggen till nästa topp och därefter vidare till Basstatjåhkkå och ner nordöstryggen och vidare till Rinim för båtskjuts och vidare vandring till Saltoluokta. Även här en riktigt fin tur med spekatakulära vyer. Nordryggen på Bierikbakte var förvånansvärt enkel och innehöll massa scrambling och cirka 60-100m klättring cirka grad 4 som vi simulklättrade. Jag kommer dock aldrig gå där igen tror jag, den var sjukt lös även med sarekmått mätt och jag tror att det kommer att ske olyckor där om den ryggen börjar frekventeras. Uppe i Skårkkimassivet fick vi en dag med vandring och en dag med massa scrambling i vad jag skulle tro är vägar som sällan används. Otroligt fint!
Juli 21: Solovandring från Tarraloupal som jag flugit till, vidare in i Alggavagge där jag tältade. Nästa dag var det regn i dalen och snö på topparna, jag vandrade upp i regn/snömoln på David nygrens 3 toppar och sen ner i Sarvesvagge via Riddajiegna och tältade sedan längre ner i Sarvesvagge. Nästa dag gick jag upp i Gaskasvagge och vidare upp Skajdetjåhkkå nordvästrygg där jag fick några enkla klätterpassager i regn. Gick därefter ner sydöstryggen, men vände åter till toppen vid ett hak. Därefter vandrade jag ner östryggen och tältade i Jiegnavagge. Nästa dag vandrade jag upp Gådogasskatjåhkkå nordrygg och därifrån ryggen vidare till Gådoktjåhkkå, här fick jag en längre enkel klätterpassage i fint väder. Ryggen som helhet var luftig och teknisk. Därefter vandrade jag ner till bron och vidare till Pårekslätten där jag tältade. Och sedan vidare till Kvikkjokk nästa dag.
Sammanfattningsvis kan jag säga att lättviktspackning har gjort susen för min förmåga att få till de rutter jag önskar i Sarek. Rutter där jag inte träffar folk till skillnad från dalvandringarna. Det är en enorm skillnad mot förr då jag bar tung rygga och varje steg kändes som en expedition. Jag vet inte hur en korrekt räknar toppar korrekt, men gissar på att de här 4 vandringarna innehåller 30-40st. Det är fler än jag varit på under ett stort antal turer tidigare år, och då ändå med känslan av att det inte är särskilt svårt att få till eller genomföra. Jag är väldigt intresserad av Sareks alpina terräng och tycker därför det är extra kul att få till de turerna. Sen handlar det såklart inte bara om lättviktspackning utan även andra faktorer.
)
