Erfarenhet av ensam-vandring?

[easker]

.
Tack för alla svar, ni är ju fantastiska Många bra tips och synpunkter!

Vandrar man ensam i Sarek under högsäsong och går genom de mest besökta dalarna så träffar man på andra människor. I snitt korsade två sällskap min väg per dag.

Haha, isåfall måste jag ha gått riktigt knasiga vägar förra året. Träffade på 1 person i Sarek under 8 dagar i augusti. Men som ni säger så finns det ju säkert mer befolkade delar man kan välja!

 

[tomhylsan]

.
Tack för alla svar, ni är ju fantastiska Många bra tips och synpunkter!



Haha, isåfall måste jag ha gått riktigt knasiga vägar förra året. Träffade på 1 person i Sarek under 8 dagar i augusti. Men som ni säger så finns det ju säkert mer befolkade delar man kan välja!

Färdvägen gick genom Pastavagge och Routesvagge. Jag tror att det är två av de mest besökta dalarna i Sarek.

 

[eyck]

.
Tack för alla svar, ni är ju fantastiska Många bra tips och synpunkter!

Guophervagge är en mkt vacker dal och lite mindre bevandrad än de andra. Planerar lite löst att vandra den i år. Senast jag tog den rutten hade jag solsken 5-6 dagar i rad och mötte två personer mot slutet av vandringen.

Mats

 

[Tobbe C]

Plb

Ser att du redan har blivit rekommenderad PLB men vill ändå instämma i kören. Efter att jag skaffat mig en sådan har jag fått mycket bättre självförtroende att gå där jag egentligen vill gå istället för att gå på led eller längs de folktätare stråken (är nyss hemkommen från senaste ensamturen i Västerbottensfjällen).

I höstas när jag inte hade någon PLB kände jag mig låst längs med Kungsleden som jag egentligen tycker är ganska trist. Jag hade bestämt att jag skulle ta de mer äventyrligare (allt är relativt...) svängarna på hemvägen men p.g.a. väderleken blev det mestadels Kungsleden hem också, lite trist. Hade jag haft den lilla apparaten med så hade jag haft självförtroende att gå orösat direkt. Den må kosta ganska mycket (3000) men om man tänker att det är en extra livförsäkring samt att man får självförtroendet att få ut mer av sin tur så tycker jag att det var en väldigt bra investering. Den är så pass liten och lätt att jag alltid kan ha den i benfickan. (om det nu är ett bra ställe...).

Lämna färdplan och prata med folk längs vägen ska man givetvis göra ändå. Hopppas att du får en fin tur!

 

[kjpil]

Jag har vandrat själv bland annat i sarek några gånger. Brukar inte lämna färdbeskrivning, tycker det är begränsande eftersom en behöver hålla sig till planen om den ska tjäna något syfte och jag brukar ofta byta plan under en vandringstur. En stor del av charmen är ju att spontant kunna gå dit en känner för!

Jag tror inte att det behöver va så stor skillnad på risker om en vandrar själv. Vid smärre skador som ex benbrott bör en kunna transportera sig till hjälp ändå. Och vid allvarligare grejer kanske det inte spelar så stor roll om en har sällskap, exempelvis vid ett svårt vad. Sen känner en sig förståss lite mindre uppe bland bergen om en är själv.

 

[Tobbe C]

Jag har vandrat själv bland annat i sarek några gånger. Brukar inte lämna färdbeskrivning, tycker det är begränsande eftersom en behöver hålla sig till planen om den ska tjäna något syfte och jag brukar ofta byta plan under en vandringstur. En stor del av charmen är ju att spontant kunna gå dit en känner för!

Håller med att en färdplan kan vara begränsande men det gäller att formulera den så att den inte begränsar onödigt mycket. Ett visst hum om var man vill gå, vad man vill se, var och när man ska komma tillbaka samt vilka alternativvägar som kan vara aktuella brukar i.a.f. jag ha och det är detta som jag skriver i min färdbeskrivning.

Jag tror inte att det behöver va så stor skillnad på risker om en vandrar själv. Vid smärre skador som ex benbrott bör en kunna transportera sig till hjälp ändå. Och vid allvarligare grejer kanske det inte spelar så stor roll om en har sällskap, exempelvis vid ett svårt vad. Sen känner en sig förståss lite mindre uppe bland bergen om en är själv.

Nja, där håller jag inte med. Fiskade upp en man med bruten fotled från en isig parkering en gång och han var totalt immobiliserad. Han kunde inte ta sig de tre metrarna till sin bil och än mindre ner från något fjäll. I ett sådant läge har man stor nytta av en kamrat som kan gå och kalla på hjälp (eller en PLB).

 

[eyck]

... att jag alltid kan ha den i benfickan. (om det nu är ett bra ställe...)

Jag tror det är det bästa stället, där har jag min också. Absolut inte i ryggsäcken. Betänk scenariot att man går iväg en bit från lägret för att hämta vatten eller dylikt och har sådan otur att man bryter fotleden mellan två stenblock. Jag tror man överskattar sin förmåga att röra sig med t.ex. ett brutet ben.

Mats

 

[kjpil]

Jag tror det är det bästa stället, där har jag min också. Absolut inte i ryggsäcken. Betänk scenariot att man går iväg en bit från lägret för att hämta vatten eller dylikt och har sådan otur att man bryter fotleden mellan två stenblock. Jag tror man överskattar sin förmåga att röra sig med t.ex. ett brutet ben.

Mats

Det borde bero på hur svårt benbrott en får, och variera mellan personer skulle jag gissa. Jag bröt fotleden när jag var 12, åkte på rumpan ner för slalombacken sen och tog mig runt med stavar som kryckor några dagar innan jag sökte vård. Jag kan inget om ämnet utöver egen erfarenhet, men det borde andra ha mer, generella kunskaper kring?

Bra att ha med sig smärtlindring i fältapoteket om en går själv.

 

[Didgeridoohan]

Har en kollega som gick runt med en bruten fotled i 2 veckor innan han till slut gick till läkaren. Det gjorde ju ont och foten var ganska blå...

Man ska dock inte räkna med att man kan ta sig fram i terrängen med något slags brutet ben.

 

[jooose]

Det viktigaste vid ensamvandring tycker jag är att komma in i ett lugnt tempo. Ibland kan man bli skrämd av ensamheten så att man fastnar i att man måste gå långt. Se till att din ensamvandring inte handlar om att jaga kilometer utan satsa på att njut och slappa istället!

 

[Vonsan]

vandra ensam....

Hej!
Jag provade på att gå med kompis de allra första turerna för snart trettio år sen.
Sen har det blivit regelbundna vandringar ensam de senaste 20-25 åren.
Mestadels efter led och alltid boende i stuga.
Sporadiskt har någon familjemedlem varit med på någon tur.
Vad som är viktigt är ju först och främst att inse att det endast är min egen erfarenhet
jag har att lita till. Man måste ju känna sig trygg med sig själv och de kunskaper man har.
Sen måste man ju kunna njuta av just ensamheten.
Viktigt med att skriva in sig och delvis konversera med dem man möter som några påpekat.
Satelittelefon har jag aldrig använt och endast de senare åren är en mobil med oftast nedpackad.
Ungefärlig färdplan och som också skrivits lämnad till någon man litar på som inte hetsar upp sig i
onödan.
Där möjligheter finns kan/bör man kanske höra av sig hem, det brukar vara väldigt uppskattat.
Var man skall gå och om man skall följa leder eller ej......ja åter det är ditt eget omdöme och dina egna erfarenheter du måste utgå ifrån.
Lycka till, jag hoppas Du kommer att gilla det!
Vonsan.

 

[Ruhl]

Jag anser att jag är mera alert för eventuella faror och uppskattar min egen förmåga mycket bättre då jag vandrar själv. Lyssna, botanisera och filosofera.