Funderingarna börjar komma igång på allvar först i februari. Framtiden påverkas av dels de försämrade nattågsförbindelserna med kontinenten, dels (möjligen) av tilltagande ålder (jag fyller 72 i augusti).
2015 blev det en tur i franska Sydalperna (18 dagar) och en i Österrike/Schweiz (2+7 dagar). Nu är ju Österrike det största alplandet, t o m större än Italien (med dubbelt så mycket berg som Schweiz!) så det är fånigt att jag varit där så lite. Men tältmöjligheterna verkar sämre än i Schweiz och Frankrike (Schweiz har t ex inga federala lagar mot fri bivack): Vorarlberg (som är litet) har gått bra, i Tirol är det totalförbud, osv. Av Österrike känner jag egentligen bara gränstrakterna i Osttirol (Virgental, Defereggental, Karnischer Hauptkamm) och Vorarlberg.
Mina egentligen enda invändningar mot Schweiz är att jag varit där många gånger och att valutan har blivit dyr; sist for jag dit därför att jag hade tillräckligt med Franken över från tidigare. När det gäller Frankrike vill jag inte resa via Paris, speciellt inte nu när det inte går några nattåg dit. Så senast for jag via Basel och Genève. Det gör det svårt att resa till Västpyreneerna; till Östpyreneerna kan jag ta mig via Basel och Perpignan.
Allt detta gör det intressant att pröva lite nordiska vandringar. Förra året blev det ingen i Norge - snöläget var raka motsatsen till Sydalperna; dessutom drabbades jag av ryggbesvär några veckor före den tänkta avfärden. Jag har också knappt något kvar i Sydnorge. I Sverige har jag ju bara varit i Arjeplogsfjällen och Jämtland så där finns ju mer att utforska. I februari, som sagt, tar jag ned kartorna från vinden och börjar grubbla. I maj börjar jag få klarhet om snöläget på olika håll.
2015 blev det en tur i franska Sydalperna (18 dagar) och en i Österrike/Schweiz (2+7 dagar). Nu är ju Österrike det största alplandet, t o m större än Italien (med dubbelt så mycket berg som Schweiz!) så det är fånigt att jag varit där så lite. Men tältmöjligheterna verkar sämre än i Schweiz och Frankrike (Schweiz har t ex inga federala lagar mot fri bivack): Vorarlberg (som är litet) har gått bra, i Tirol är det totalförbud, osv. Av Österrike känner jag egentligen bara gränstrakterna i Osttirol (Virgental, Defereggental, Karnischer Hauptkamm) och Vorarlberg.
Mina egentligen enda invändningar mot Schweiz är att jag varit där många gånger och att valutan har blivit dyr; sist for jag dit därför att jag hade tillräckligt med Franken över från tidigare. När det gäller Frankrike vill jag inte resa via Paris, speciellt inte nu när det inte går några nattåg dit. Så senast for jag via Basel och Genève. Det gör det svårt att resa till Västpyreneerna; till Östpyreneerna kan jag ta mig via Basel och Perpignan.
Allt detta gör det intressant att pröva lite nordiska vandringar. Förra året blev det ingen i Norge - snöläget var raka motsatsen till Sydalperna; dessutom drabbades jag av ryggbesvär några veckor före den tänkta avfärden. Jag har också knappt något kvar i Sydnorge. I Sverige har jag ju bara varit i Arjeplogsfjällen och Jämtland så där finns ju mer att utforska. I februari, som sagt, tar jag ned kartorna från vinden och börjar grubbla. I maj börjar jag få klarhet om snöläget på olika håll.