Ensamvandring och säkerheten.

[cnygardh]

Näring i en nödsituation

Något man kan tänka på vid planeringen av en ensamvandring är också NÄR man går. Skulle man bli utan mat, genom t.ex. att förlora säcken vid ett vad, så finns det gott om "kolhydrater" att plocka direkt från marken, om man vandrar i slutet av augusti/ början av september. Då kan man nästan räkna med att det finns gott om blåbär, hjortron, svamp mm. Senaste vandringen jag gjorde träffade jag ett gäng Tjecker som drygade ut sin mat med massor av blåbär och svamp.

MVH ///Claes

Nygårdhs irrfärder i Fjällen

 

[Avslutat medlemskap]

Ja, jag går ju ALLTID ensam, eftersom jag inte
har något val. Antingen ensam, eller inte alls, eftersom
jag inte känner ngn med mitt intresse, eller, värre,
mina morgonvanor.

I somras kom en fransman att gå samma väg som jag
på en etapp i les Ecrins,
och han föreslog att vi skulle går ett riktigt snöigt och brant pass tillsammans. Det var den gången jag rutschade
75 höjdmeter, lyckligtvis i mjuk och blöt snö, ty annars
hade det blivit längre och farligare.

Och jag gjorde väl minst ett fel, t ex att inte gå i stigning HELA vägen. Hade jag gjort det ensam?
Tvivlar.

När folk frågar om det inte är
farligt eller hemskt att gå ensam - och det gör de ALLTID
- svarar jag att den som går ensam nog alltid är försiktigare. Jag är t ex påtagligt långsam i utförslut. Jag är EXTREMT försiktig i blockterräng.

Nå, ensamheten leder till beslut. Jag har en gång
blivit tagen av en älv, och drar mig
därför för nästan vilka
vad som helst. Kanske därför som jag bara vandrat
en gång norr om polcirkeln. Jag kommer troligen
aldrig att gå i Sarek eller Börgefjell. Söderut
hittar jag nästan alltid ensamma varianter -
utom på Korsika !!-
men troligen
dyker det upp en herde eller förirrad vandrare
efter någon dag om jag skulle bryta foten.

Går jag utanför lederna (som i Dovre och Reinheimen
i somras) så är jag aldrig mer än en dagsetapp
från civilisation; sen finns fiskare och jägare som har
hytter. Tänker jag. Helst tänker jag inte alls,
förstås. Inför två dar i Reimheimen ringde jag
min bror och talade om i vilket område jag skulle
gå, det var väl tre etapper till hytte med telefon,
och vilka (i Bjorli) som visste var jag var.
Mer kan man inte göra. Vandring är maximerat liv,
och värt riskerna. Vid 60 är livet inte evigt längre,
som det var när jag var 25.

 

[Jörgen Fjaderlatt.se]

Bra formulering

Vandring är maximerat liv,

Jag bugar mig inför denna formulering och sparar den nära hjärtat.
Jörgen

 

[migael]

Jag kan inte släppa det här med satellittelefonen som det tipsas om i början av tråden:
http://www.cordland.se/satellittelefon.htm

Det verkar nästan för bra för att vara sant. Av denna anledning måste jag räta ut några frågeteckan:

- På hemsidan påstås det (inte helt klart dock) att man ska kunna använda sitt vanliga GSM-abonnemang. Stämmer detta, eller måste man lösa ett särskilt satellitabonnemang. I sådana fall, vad är kostnaden för detta?

- Är den verkligen inte större än en vanlig hajfenstelefon? Av bilden och proportionerna verkar det så?

Som jag tolkar det så kan man använda sitt vanliga abbonemang fast då använder man sig av GSM-nätet.
För att använda satellitnätet lär det krävas ett speciellt abbonemang för det.

 

[avslutad210712]

Ja, jag går ju ALLTID ensam, eftersom jag inte
har något val. Antingen ensam, eller inte alls, eftersom jag inte känner ngn med mitt intresse, eller, värre, mina morgonvanor.

Gissar att du menar att du är morgonpigg. Själv är jag garanterat morgontidigast av alla i min närhet så du kunde gå med mig någon gång *L*. Och är inte jag nog morgonpigg kan du gå med min kusin. När jag vaknade vid sommarens vandring och tyckte att jag var tidig så hade han redan ätit en omgång gröt. Vi sov i olika tält så jag märkte aldrig när han klev upp.

Mer kan man inte göra. Vandring är maximerat liv,
och värt riskerna. Vid 60 är livet inte evigt längre,
som det var när jag var 25.

Jag börjar redan vid 47 års ålder oroa mig för att inte hinna med allt jag vill göra innan jag slutar orka. Vid 40 års ålder hade inte ens tanken slagit mig att livet kanske!!!! tar slut en dag.

 

[nermander]

Re: Näring i en nödsituation

så finns det gott om "kolhydrater" att plocka direkt från marken, om man vandrar i slutet av augusti/ början av september. Då kan man nästan räkna med att det finns gott om blåbär, hjortron, svamp mm.

Bär och svamp innehåller nästan inga kolhydrater alls (därför lägger inte överlevnadslitteraturen så stor vikt vid dem, mer än att man just påpekar att de innehåller mest vatten). Blåbär innehåller t.ex. bara 9% kolhydrater, 46 kcal/100g, svamp innehåller ännu mindre (31 kcal/100g).

 

[grodanbolle]

Jag börjar redan vid 47 års ålder oroa mig för att inte hinna med allt jag vill göra innan jag slutar orka. Vid 40 års ålder hade inte ens tanken slagit mig att livet kanske!!!! tar slut en dag.

Jag började vid 25 så du skall skatta dig lycklig.

 

[grodanbolle]

Re: Näring i en nödsituation

Något man kan tänka på vid planeringen av en ensamvandring är också NÄR man går. Skulle man bli utan mat, genom t.ex. att förlora säcken vid ett vad, så finns det gott om "kolhydrater" att plocka direkt från marken, om man vandrar i slutet av augusti/ början av september. Då kan man nästan räkna med att det finns gott om blåbär, hjortron, svamp mm. Senaste vandringen jag gjorde träffade jag ett gäng Tjecker som drygade ut sin mat med massor av blåbär och svamp.

Det där låter inte som något tungt vägande för min del. Jag bedömmer det som mycket sannolikare att man skadar sig än förlorar ryggan. Ta i trä.