Jag hatar att låta som en gammal tjurig gubbe, men...
Vi som svarar har ofta lång erfarenhet. Vi vet att det finns godbitar i ensamvandringar. Men vi tänker kanske inte på att det tog ett tag skaffa sig den erfarenhet vi har. Och vi vill helst inte tala för mycket om de större risker det faktiskt är - vilka iofs går att hantera lättare om man är erfaren.
Ärligt talat, om vi läser vad Emma skrev "Är ingen van vandrare men vill verkligen ut!!", är det verkligen lämpligt att rekommendera ensamturer att starta med? Har hon hunnit skaffa den erfarenhet vi litar till för att hantera det som dyker upp?
Visst sjutton skall hon kunna ge sig ut ensam, men då bör det vara just vad skribenten ovan skriver - "en anspråkslös tur" nära till hjälp. Vi skriver gärna om turplanering, men vi kanske borde skriva mer om vikten av att träna i förväg på att slå upp tältet när det regnar, blåser och är mörkt? Vi kanske borde tipsa om att en syntetsäck värmer även om den är blöt (om hon inte får upp tältet), men sådana kunskaper kanske vi erfarna ser som självklarheter?
Instämmer också i högsta grad med skribenten ovan om att marginal behövs. Däremot har jag en annan åsikt om vilka områden det behövs. Fysiskt har man ofta en ganska god uppfattning om var man står - psykiskt är betydligt svårare att veta. Psykiskt är också det som avgör om du klarar en svår situation - för då stoppar du innan fysiken tar slut. Erfarenhetsmarginal tycker jag också är mycket viktigt - är du själv har du ingen som kan visa. Därför är det viktigt att skaffa erfarenhet innan man ger sig ut på ensamvandringar.
Risken finns att vi inte talar om för författaren att det även finns en baksida med ensamturer - framsidan anar hon ju tydligen redan. Risken finns ju att hon får en skräckupplevelse om hon hamnar i en situation hon inte är redo att hantera.
marmotta; sa:Vi börjar komma långt från ursprungsfrågan om nybörjarens förberedelser för solovandring.
Risken är att vi i onödan skrämmer författaren
från en fin upplevelse. Och när fjällvärlden är
är ny för en behöver det ju inte vara så märkvärdigt,
högt eller långt för att bli fint. En lyckad anspråkslös tur ger mersmak, det är ngt man vill utveckla. Sen.
Nu tycker jag ju inte nybörjaren ska
ge sig ut på äventyr där en sjutimmarsetapp
plötsligt blir nio av sagda skäl (vilket inte
får inträffa nästa dag igen); men marginal behöver
man, i förhållande till sin anspråk. I första hand fysiskt - man ska rimligen ha god kondition. Det
psykiska kommer med erfarenheten och det är ju också då
som anspråken stegras.
Vi som svarar har ofta lång erfarenhet. Vi vet att det finns godbitar i ensamvandringar. Men vi tänker kanske inte på att det tog ett tag skaffa sig den erfarenhet vi har. Och vi vill helst inte tala för mycket om de större risker det faktiskt är - vilka iofs går att hantera lättare om man är erfaren.
Ärligt talat, om vi läser vad Emma skrev "Är ingen van vandrare men vill verkligen ut!!", är det verkligen lämpligt att rekommendera ensamturer att starta med? Har hon hunnit skaffa den erfarenhet vi litar till för att hantera det som dyker upp?
Visst sjutton skall hon kunna ge sig ut ensam, men då bör det vara just vad skribenten ovan skriver - "en anspråkslös tur" nära till hjälp. Vi skriver gärna om turplanering, men vi kanske borde skriva mer om vikten av att träna i förväg på att slå upp tältet när det regnar, blåser och är mörkt? Vi kanske borde tipsa om att en syntetsäck värmer även om den är blöt (om hon inte får upp tältet), men sådana kunskaper kanske vi erfarna ser som självklarheter?
Instämmer också i högsta grad med skribenten ovan om att marginal behövs. Däremot har jag en annan åsikt om vilka områden det behövs. Fysiskt har man ofta en ganska god uppfattning om var man står - psykiskt är betydligt svårare att veta. Psykiskt är också det som avgör om du klarar en svår situation - för då stoppar du innan fysiken tar slut. Erfarenhetsmarginal tycker jag också är mycket viktigt - är du själv har du ingen som kan visa. Därför är det viktigt att skaffa erfarenhet innan man ger sig ut på ensamvandringar.
Risken finns att vi inte talar om för författaren att det även finns en baksida med ensamturer - framsidan anar hon ju tydligen redan. Risken finns ju att hon får en skräckupplevelse om hon hamnar i en situation hon inte är redo att hantera.