Vad göra?
De flesta här på forumet har skräckhistorier att berätta om vandrare vi stött på. Innan vi börjar tävla om att överträffa varandra så........
Alla dessa utan kartor, kompass, dåliga skor osv är potentiella rubriker om nödställda i fjällen.
Det intressanta är snarare vad göra för att undvika att räddningstjänst tycker ut "för människor med skavsår". Den gången man ligger där med hjärnskakning och brutet ben kan ju pengarna tagit slut för räddningstjänsten (ok, resonemang draget in absurdum).
Skall man kräva grundkurs i fjällvett av människor? Tullstationer för att kolla att erforderlig utrustning är medtagen? Fjällsäkerhetsrådet (är det väl) brukar köra små snuttar på TVs anslagtavla på vinterhalvåret om att vädret snabbt kan slå om, kanske det borde göras på sommarhalvåret också? Kan STF göra ännu mer? Vad skall man säga om äventyrs- och hela friluftsindustrin som gladeligen förklarar att med ett HB-tält, 3000-kronors kängor och ett gore-tex ställ är det bara att ge sig ut och leka zeb macahan? Sitter barn/ungdomar för mycket med PS2 och är för lite ute i skogen?
Här någonstans borde diskussionen börja tycker jag. Jag uppskattar ordvitsen i att brista i omdumme, med det krävs ju kunskap för att kunna göra en omdömmesfull bedömning. Att tala om för människor att de är dumma i huvudet när de inte har med sig en karta lär dessvärre inte få de att ta med sig kartan nästa gång. De med mera vana har ett ansvar att försöka lära ut till andra tycker jag (vilket sker föredömligt här på utsidan med massor av svar från erfarna till de med mindre vana). Allt för att ännu fler skall kunna dela den lycka vi känner i att vistas i bland annat fjällvärlden på ett säkert sätt.
Ha dé
Peter
(som sticker upp om 1 vecka för att dra Kebne runt)
