Det är lätt rent praktiskt när man lärt sig hur man ska förhålla sig till de andra i gruppen samt lärt sig de kommandon och handsignaler som förekommer.
Om det sen är lätt rent fysiskt att cykla i klunga beror på. Vill man träna på att cykla länge inför tex ett motionslopp, säg Vätternrundans 30 mil, så ger det dålig grenspecifik träning att ligga själv och köra korta hårda pass. Sen är det ju kanske inte bara benen som behöver träning, tror man det har man nog inte riktigt förstått landsvägscykling. Även taktik, placering i gruppen, hur mycket vind man är beredd att ta, spurter mm tränas.
Generellt kan man säga att klungkörning gör att man kan cykla längre och/eller fortare än som ensam individ.
Att ligga och köra tex lagtempo i klunga är allt annat än lätt fysiskt sett. Ligga längst fram och ta all vind i hög hastighet i allt från nån sekund till flera minuter för att sen gå ned till sista plats och försöka återhämta sig tills det är ens tur igen.
Jag har då svårt att ta ut mig lika mycket när jag kör själv
Taktiken kring klungkörning kan jag förstå behöver övas (där vi nog delvis är osense om platsen för detta) men det rent fysika/kroppsliga låter som intervallpass/tempoväxling som man skulle kunna köra själv, om man har pannben/vilja nog att ta ut sig lika mycket ensam som i grupp. Jag kan förstå att man pressar sig extra i grupp - jag upplever samma sak då jag tränar annat - men för egen del så ser jag det som en brist på pannben/vilja som jag önskar jag kunde träna upp.
Men kan man cykla i motvind borde det ju bara vara enklare att cykla i medvind eller i lä (gvet att man behärska klungkörning/ligga på rulle). Så upplever jag med-och motvind under min pendlarcykling.
/Patrik, med för tunnt pannben