Det var dumt gjort! - minst sagt

[grodanbolle]

När jag var i Israel och i ett reservat i närheten av döda havet sp var stigarna smått livsfarliga.

Jag valde en relativt säker rutt och gick upp på en stor platå som korsades vilket tog kanske en timma. På kartan fanns det en stig som gick ned från platån och ned i en dal. Kom fram till stigen som gick ned för en brant kanske en 300 meter. Branten såg ganska farligt ut men jag tänkte, vafan, inte orkar jag gå tillbaka samma väg och stigen är ju ändå utmärkt på den officiella reservatkartan så jag började ta mig ned.

Efter ett tag började komma stora meterhöga trappstegsavsatser. Plötsligt stod jag på en avsats som kanske var en meter bred och sparkade till några småstenar som rullade ned bakom mig ned för en dropoff på 200 m mot en säker död. Jag började fundera på om det verkligen var meningen att man skulle ta sig ned där då det involverade typ lättare klättring i sandsten.

Jag vände om om väldigt lättat kom jag upp till platån och gick tillbaka samma väg som jag kom.

Någon som varit där? Ein Gedi. Funderar än idag på hur de tänkte när de markerade den stigen på kartan.
[Ändrat av Snubben 2007-05-06 kl 16:09]

 

[lleberg]

Häftig historia, kan ju vara skönt att undvika nått liknande..

Så jag börjar tro på att ta med sig typ 10 meter rep/band kan vara en bra liten försäkring.. inte för att fira sig själv, snarare att fira packning.. och allt vad det nu kan vara..

 

[Avslutat medlemskap]

2004:

http://www.huthyfs.com/copain.html

Felet var vägvalet. Jag rutschade därför att snön var mjuk. Jag stannade av samma skäl.


2000:

http://www.huthyfs.com/vad.html

 

[Schneeberger]

Nedstigning i Kärkeveagge

Jag och en studiekamrat gick 1999 Abisko - Kårsavagge - Kärkevagge - Låktatjåkka - Kåppastjåkka - Noulja - Abisko. Det var en fin tur, rekomenderas om man vil starta och sluta i Abisko.

Nedstigningen i Kärkevagge var som tidigare beskrivits rätt brant och med flera små "stup".
Jag upplevde dock nedstigningen som lättare än vad jag förväntat mig trots en stor packning, till saken hör att vi hade perfekta förhållanden med sol och torr klippa/mossa. En regning dag blir det självklart en annan femma.

Uffe

 

[joru]

Vad

Vandrade en gång i Sylarnaområdet i början av juli. Det låg fortfarande nästan sammanhängande snötäcke över 900 meter och jokkarna brusade av vatten och is.

Jag kom till en liten jokk på västsidan av sylsjön där man normalt kan vada över utan problem. Det såg lugnt ut nu också och de första 30 meterna gick utan problem.

Den sista metern steg jag plötsligt nästan 40 cm ner och stod nu till låret i vatten som strömmade så hårt att jag inte kunde lyfta benet utan att tappa balansen.

Jag svajade till men slappnade av och stod absolut still tills jag hade återfått balanden. Sedan flyttade jag min vandringsstav och hoppades att jag inte skulle tappa balansen och dras med.

När jag tog det sista steget mot land var strömmen så hård att vattnet nästan ryckte av mig kängan. Kastade mig på kanten och kom upp med bultande hjärta.

Senare på kvällen tältade jag nedanför en gammal renvaktarstuga när åskan rullade ner från fjället och blixtarna började dansa i närheten. Dessa kvällsåskväder fortsatte i flera dagar och åtföljdes av dimma som kom ner från snöfälten.

Upplevelsen vid vadet gjorde dock att jag inte brydde mig särskilt...den kvällen .

Så efter detta förstår jag vad en djup strömfåra är för något och att sådana strömfåror går på utsidan av en meander eller sväng. De kan vara lömska på så sätt att ett vad kan verka enkelt ända till sista metern.

//J

 

[wima]

Innan vi gick de sista hundra metratna till en topp la vi ifrån oss packningen. Väl uppe kom jag på att kameran låg i ryggsäcken.

Jag SPRANG tillbaka för att hämta den. Ok det var torrt, det var en ganska platt topp men vid sidorna tämligen brant och högt. Min kompis sa inget men jag antar att han tänkte.

Ett särledes olämpligt ställe att springa på för att tjäna fem minuter.

 

[kunghenrik]

coolt gjort!

 

[juripari]

monty p

JA-JA själv cyklade jag in i ett 16 våningshus med min 3 hjuling på min 40 års dag Men tiden läker ju som bekant alla sår.Det som inte dödar det härdar,som ni vet.mvh stödhjulet.

 

[majjen]

Är ni riktigt kloka???

När jag startade den här tråden hade jag trott/hoppats att många skulle bidra med många lustiga och/eller dramatiska missbedömningar. Så värst många har det inte blivit. Jag har själv gjort fler misstag eller missbedömningar än de som finns samlade i denna tråd. För att locka fler att yppa sina tabbar inbjuder jag till läsning av min blogg här på Utsidan. Om ni klickar på etiketten "Misstag" - http://www.utsidan.se/blogs/majjens/index.htm?tag=26 - så finns där ett ganska stort antal rejäla misstag och missbedömningar. Och fler blir det!

Denna tråd borde kunna bli en såväl intressant och lärorik som rolig läsning.

Kom igen! Erkänn nu!

HåkanF

 

[Emmma]

dumheter

Jag tog en onödigt brant (inte lika brant som kärkevaggevägen dock?) väg för två år sedan. Jag gick från Hukejaure till Tjäktja på "baksidan" av massivet väster om kungsleden. På kartan ser man ju att lämpligaste färdvägen är att runda Mouratistjåkka och komma fram till Tjäktjastugan från norr. Men jag visste att det fanns en stig rätt upp på Mouratistjåkka från stugan, så den tänkte jag ta. Jag gick alltså upp på detta berg och borde följt det till dess norra spets för att hitta stigen. Men väl uppe och med stugan i sikte nere i dalen så slog den kvinnliga fåfängan/äventyrslustan/latheten till, och jag började gena, snedda ner rakt mot stugan.
Det var brant.
Det var blött.
Det gick ju inte att hasa sig ner utan att ryggsäcken puffade ut mig från bergväggen, istället måste jag försiktigt vända mig om och försöka klättra baklänges. Vandringsstaven fick jag kasta ner framför mig.
Det var svettigt.
Det var pirrigt.
Ner kom jag till sist, med både mig och packning hel. Men det var dumt gjort.

 

[plast]

Det här ämnet har varit uppe tidigare, spana in http://www.utsidan.se/forum/showthread.php?t=9970 om ni vill vältra i fler underbara misstag, fall av övermod eller ren dumhet

 

[justsafe]

Klar man gjort snedsteg!

Några år sedan var vi i Hemmavan och vandrade upp på sytertoppen dryga 1700 meter. Upp tog vi ju den rösade leden men ner, ja med tron att vi var 20 år (utrustningen var ju mest m/90) så tog vi ju så att säga raka spåret ner. Det var ganska brant och mycket lösa stenskivor som gled en hit och en dit.

Ja ja man lär så länge man lever. Det var mitt senaste misstag, säkert inte det sista.