Nej, det kan jag nog inte. Jag har aldrig riktigt känt behovet av att definiera glädjen med stigcykling i relation till andra aktiviteter.
Det här med vandrare och cyklister...
- Trådstartare GustavOh
- Start datum
Det är skilnad på fort & fort och dessutom skillnad mot fortare. Säg att man vandrar i 5-6km/h och sen kan man "myscykla" på stig i säg 10-15 km/h och då kommer du drygt dubbel så långt på samma tid, troligen utan mer ansträngning. Här tror jag få vandrare reagerar om man vid möte saktar in. Sen finns det de som verkligen flåscyklar i skogen i säg 25-30km/h och här kan jag tänka mig att möte med vandrare kan bli problem då de ganska hastigt får syn på varandra. Jag tycker om att både vandra och cykla på stigar men saktar ner om jag cyklar och möter vandrare.
/Patrik
Jag kan uppskatta den tekniska utmaningen att cykla på en stig och är stigen smal blir fartkänslan stark även vid måttlig hastighet.
/Patrik
Det är lite fascinerande hur tvärsäker någon kan vara angående vad som driver en cyklist. Visst finns det "äventyrscyklister" som drivs av fart och strapatser. Det finns dock troligen fler som cyklar av andra anledningar -- och som inte regelmässigt kommer upp i farter som ger hög risk för kollisioner med eventuella fotgängare.
Det blir lite som att säga att alla fjällvandrare springer Kungsleden med lättpackning, men enda mål att ta sig fram så fort som möjligt.
Ja, eller snarare som at klaga på turskidåkare i fjällen, (för vi vet ju att skidåkare bara är intresserade av att köra full fart i svarta pisten ned till after skin)
Om man bor i en så gles bygd att det hör till undantagen att man ser en levande människa, så blir det naturligtvis inget stort problem. Och vandringsleder sammanblandas nu dessutom med vilken skog som helst, i denna diskussion.
Men problemet kvarstår - det blir för trångt, och vandrare ska kunna känna sig trygga och förlora sig helt i sin upplevelse, när man rör sig i skogen. Inte riskera att bli påkörda av någon som kommer snabbt, eller behöva hoppa åt sidan.
Det måste inte heller vara den absolut vanligaste trafikolyckan som sker, för att det ska vara otrevligt, och hotfullt när det nästan sker.
Men problemet kvarstår - det blir för trångt, och vandrare ska kunna känna sig trygga och förlora sig helt i sin upplevelse, när man rör sig i skogen. Inte riskera att bli påkörda av någon som kommer snabbt, eller behöva hoppa åt sidan.
Det måste inte heller vara den absolut vanligaste trafikolyckan som sker, för att det ska vara otrevligt, och hotfullt när det nästan sker.
Det var en vriden jämförelse. Utförsåkning kan inte jämföras med terräng.
Men - å andra sidan så påminner det om att längdskidåkare inte uppskattar vandrare som trampar sönder spåren. Det är kanske en bättre jämförelse...
Det första jag fick lära mig när jag började med landsvägscykling är att jag som cyklist har INGA rättigheter, utan ENDAST skyldigheter!
Detta är något som extremt många cyklister inte förstår och det ser man i debatten.
Du som cyklist är ansvarig för varje möte som sker!
När jag är ute och cyklar så använder jag mig av 10 sekunders regeln vid möte med
gångtrafikanter när utrymmet är begränsad. T.ex. en smal cykel och gångbana.
Regeln går ut på justera hastigheten så att mötet inte upplevs negativt.
När du som cyklist får ögonkontakt med gångtrafikanten så börjar du räkna till 10.
Om du passerar gångtrafikanten innan du här räknat till 10, då cyklar du för fort.
Om vi återkopplar till MTB så kanske måste regeln justeras upp, men den kan användas där också.
Om du som cyklist väljer stigar eller vägar där många vandrare är ute och vandrar
så att det upp till dig att anpassa dig.
Med 10 sekunders regeln i bakhuvudet blir det väldigt enkelt för dig som cyklar i skogen.
Fler möten kommer att resultera i lägre hastighet vilket betyder att stigen inte är lämplig. Justera!
Kombinerar vi detta med skymd sikt och smala stigar så blir det enklare för dig som cyklist
att bedöma om du bör cykla här med högre hastighet än gånghastighet.
Angående slitage på naturen och stigar så intalar jag mig att 100 cyklister sliter mer
än 100 stycken vandrare. Behöver inte vara sant på alla underlag eller väderlek, men generellt.
Detta i kombination med negativa möten med cyklister så är det inte konstigt att fler och fler
intar en defensiv roll i debatten. Lösningen är att separera vandrarna från cyklisterna eftersom
allt för många inte visar hänsyn.
Att gå till fots in anlagda skidspår är förbjudet i kommunla ordningsstadgan i min kommun och helt uppenbart varför för mig som skidåkare. Men det är långt ifrån självklart för alla, några som jag mött gåendes skidspåret förstod inte alls vad de förstörde med sin promenad men då jag förklarat gick några bredvid och några andra klampade glatt vidare i spåret och tyckte sig ha rätt till det. Här finns också två sorters hundägare, de som håller hunden bredvid skidspåret och de som inte gör det.
/Patrik
Skidåkare räkans som gående i trafikförordningen och således likvärdiga med gående ur väjningspliktsynpunkt, men gående i min kommun får inte gå i anlagda skidspår.
Bestämmelserna om gående gäller även den som
1. åker skidor, rullskidor, skridskor, rullskridskor eller liknande,
2. för, leder, skjuter eller drar sparkstötting, lekfordon eller liknande fordon,
3. leder, skjuter eller drar cykel, moped, motorcykel, barnvagn eller rullstol, eller
4. för ett motordrivet fordon avsett att föras av gående.
/Patrik
12 sidor med i mycket gnäll. Men ingen som gnäller över hyres-elsparkarna som ligger strösslade över de större städerna i hela europa. Där kan vi snacka om hinder i trafiken!!
De brukar stå eller ligga i drivor på trottoarer, gångbanor och cykelbanor.
Ni som bor där det inte finns såna kan ju skratta er lyckliga för att ni bara har cyklister att störa er på.
De brukar stå eller ligga i drivor på trottoarer, gångbanor och cykelbanor.
Ni som bor där det inte finns såna kan ju skratta er lyckliga för att ni bara har cyklister att störa er på.
Nu ligger ju ämnet ändå i kategorin "vandringsleder", så det kanske inte är helt relevant med elsparkcyklar i städer för just den här diskussionen, även om det helt uppenbart är ett problem.
Njutvandringar att längta till
Platåberget Billingens unika natur och fina vandringsleder lockar vandringsentusiaster året om.
Få Utsidans nyhetsbrev
- Redaktionens lästips
- Populära trådar
- Aktuella pristävlingar
- Direkt i din inkorg