Björnexemplet:
Under 1900-talets första hälft och tidigare fanns det stora samhälleliga krafter som ville desimera stora rovdjur exempelvis björn. På 1970-talet så fanns det livskraftiga spillror av björnstammen kvar i huvudsakligen våra fjälltrakter. Sonfjället i Hede kan ges som riksbekant exempel. Staten tog så ställning till att bevara björnen. Detta har medfört en stor ökning av björnar där de geografiskt åtskilda spillrorna av reproduktionsområden växt ihop till ett enhetligt utbredningsområde i norrlands inland. Där är björnen inte längre ett utrotningshotat djur utan en högst påtaglig del av faunan. Bitvis är det nog till och med för tätt på björn för att älgstam och ortsbefolkning skall fara riktigt väl. Min tanke är att dessa björnar både tål jakt och avlivande av problembjörnar kring byar och tätorter. Med rätt förvaltning kommer kanske björnens antal att kunna fördubblas i Sverige om spridningsområdet uppgår till hela landet. Läget för björnen nu är att tätheten i utbredningsområdet är hög, men att utbredningsområdet kan öka och därför tillåta fler björnar nationellt.
Forskning borde kunna ge mer än en fingervisning om hur många björnar och vargar i blandad population som bytesdjuren kan bära och sedan väga in jakten där och slutligen agera efter det.
Resultatet kanske skulle bli en desimering av björntätheten i Strömsund och härjedalen men en etablerin/ökning i småland och östergötland.
Eller kanske man skall hålla nere på björn i folktäta områden då de ju faktiskt troligen är vårt enda rovdjur som är farligt för människor och i stället satsa mer på varg i de områdena.
Bosse
Under 1900-talets första hälft och tidigare fanns det stora samhälleliga krafter som ville desimera stora rovdjur exempelvis björn. På 1970-talet så fanns det livskraftiga spillror av björnstammen kvar i huvudsakligen våra fjälltrakter. Sonfjället i Hede kan ges som riksbekant exempel. Staten tog så ställning till att bevara björnen. Detta har medfört en stor ökning av björnar där de geografiskt åtskilda spillrorna av reproduktionsområden växt ihop till ett enhetligt utbredningsområde i norrlands inland. Där är björnen inte längre ett utrotningshotat djur utan en högst påtaglig del av faunan. Bitvis är det nog till och med för tätt på björn för att älgstam och ortsbefolkning skall fara riktigt väl. Min tanke är att dessa björnar både tål jakt och avlivande av problembjörnar kring byar och tätorter. Med rätt förvaltning kommer kanske björnens antal att kunna fördubblas i Sverige om spridningsområdet uppgår till hela landet. Läget för björnen nu är att tätheten i utbredningsområdet är hög, men att utbredningsområdet kan öka och därför tillåta fler björnar nationellt.
Forskning borde kunna ge mer än en fingervisning om hur många björnar och vargar i blandad population som bytesdjuren kan bära och sedan väga in jakten där och slutligen agera efter det.
Resultatet kanske skulle bli en desimering av björntätheten i Strömsund och härjedalen men en etablerin/ökning i småland och östergötland.
Eller kanske man skall hålla nere på björn i folktäta områden då de ju faktiskt troligen är vårt enda rovdjur som är farligt för människor och i stället satsa mer på varg i de områdena.
Bosse
min förra tråd spårade ju ur rätt rejält så kanske man kunde stöka till det lite här också? Eller nej, jag har faktiskt en seriös fråga och det här är kanske rätt ställe för den, finns det något rovdjur i sverige som tar vildsvin? dom är väl flockdjur och ganska så agressiva? har svårt att tänka mig att Lo eller Järv skulle våga sig på ett vildsvin men hur är det med Björn och Varg? någon som vet?
