Har gjort massa dumt. Varsågod, här är några ...
Det här var minsann en av de mera underhållande diskussionerna, och jag kan utan vidare plocka fram och bidraga med en par egna innanför kategorien "Dumt".
Lumpen, gjorde jag på I5 i Östersund, och vi hadde tränat hela sommaren inför den stora fältjägarmarchen som skulle gå från Ljungdalen till Vålådalen. Under hela sommarträningen använde jag läderkängorna, men tog istället med mig endast cellgummikängorna - som jag aldrig gått en meter i - när det var dags för den stora fjällvandringen.
Det var väldigt, väldigt dumt, vilket mina fötter, fulla av blåsor och skavsår verkligen kunde ha skrivit under på. Men jag genomförde marchen, och fick mitt tygmärke som bevis och minne.
Har läst om någon annan som blandade ihop flaskorna, eftersom det är så dumt att förvara vätskor med samma färg, i samma typ av flaska.
Också jag gjorde den tabben under en 10-dagars tur i Femundsmarka 98. I en genomskinlig halvliters plastflaska hade jag "Arilds Dråper", som var hemkört som jag fått av en norsk arbetskollega speciellt för att jag skulle kunna koncentrera och minimera vikten på packningen under en så pass lång vandring.
En likadan flaska använde jag till dricksvatten - dumt!
En morgon när jag höll på att bryta läger och packa ihop, fick jag behov av att fortast möjligt skölja ur kaffegröten ur sotpannan. Och i stället för att gå till sjön, greppade jag vattenflaskan - trodde jag - och hällde alltihop i kaffepannan, sköljde runt och kastade sölet i buskarna. Hmmm - tänkte jag - fan vad det luktar sprit här ....
Nåväl, jag behöver väl inte säga mer, resten förstår ni.
Femundsmarka 2000, anlände vi till Røa med båten från Synnervika. Jag tog några bilder med kameran och rättade till packningen innan vi la iväg på vandringen upp mot Roasten. Efter 3,5 km tog vi första rast, och jag skulle passa på att ta några bilder igen, med kameran som jag upptäckte att jag glömt nede vid båtbryggan - Dumt!
Så mens kamraten gjorde upp eld, kokade kaffe och vilade, blev min "vila" att springa 7 km fram och tillbaka samma vägen som vi just kommit - bara för att komma tillbaka efter en knapp timma och upptäcka att jag mistat kniven under løpeturen. (Den fannt jag på hemvägen några dagar senare fasthuggen i en fura - Tur, är bra att ha, när inte huvet räcker till).
Därefter gick vi upp till Grislehåen (normalt ca 10-11 km från båten), men på mitt initiativ, gick vi inte den lätta stigen längs stranden vid Roastsjöarna, utan drog avgårde i obanad stiglös terräng 500-1000 meter längre upp - Dumt! speciellt med tanke på att jag efter 6 km med tung packning och 7 km löpning redan började bli ganska mör i mina otränade kontorsben. Efter ytterligare 5-6 km, tungt lastad i tung terräng, var det bara att konstatera, att inledningen på turen, lätt kunde placeras innanför katekorien "Dumt".
Egentligen, skulle man väl nämna allt för många sådana här dumheter, med tanke på sitt eget anseende, men avslutar i alla fall med att påpeka att om du har ett teleskopspö av carbon som är sammanskjutet, men fortfarande med linan genom spöringarna, och lekaren eller kroken fästad i toppringen samt bromsen relativt hårt åtskruvad, så är det inte så väldigt smart att börja med att dra ut toppdelen, och sedan dra ut del efter del, utan att se hur spötoppen böjer sig mer och mer, ... ända tills man skall dra ut sista och grövsta delen, och man blir väckt i sin dumhet av ett distinkt - Pang! - när toppdelen går av - Dumt!
Specielt dumt när man befinner sig mitt ute i vildmarken, där reservdelar är förhållandevis svårt att få tag i.
Nog med dumheter för idag. Tack för ordet.
Hilsen fra Norge,
Anders.
Det här var minsann en av de mera underhållande diskussionerna, och jag kan utan vidare plocka fram och bidraga med en par egna innanför kategorien "Dumt".
Lumpen, gjorde jag på I5 i Östersund, och vi hadde tränat hela sommaren inför den stora fältjägarmarchen som skulle gå från Ljungdalen till Vålådalen. Under hela sommarträningen använde jag läderkängorna, men tog istället med mig endast cellgummikängorna - som jag aldrig gått en meter i - när det var dags för den stora fjällvandringen.
Det var väldigt, väldigt dumt, vilket mina fötter, fulla av blåsor och skavsår verkligen kunde ha skrivit under på. Men jag genomförde marchen, och fick mitt tygmärke som bevis och minne.
Har läst om någon annan som blandade ihop flaskorna, eftersom det är så dumt att förvara vätskor med samma färg, i samma typ av flaska.
Också jag gjorde den tabben under en 10-dagars tur i Femundsmarka 98. I en genomskinlig halvliters plastflaska hade jag "Arilds Dråper", som var hemkört som jag fått av en norsk arbetskollega speciellt för att jag skulle kunna koncentrera och minimera vikten på packningen under en så pass lång vandring.
En likadan flaska använde jag till dricksvatten - dumt!
En morgon när jag höll på att bryta läger och packa ihop, fick jag behov av att fortast möjligt skölja ur kaffegröten ur sotpannan. Och i stället för att gå till sjön, greppade jag vattenflaskan - trodde jag - och hällde alltihop i kaffepannan, sköljde runt och kastade sölet i buskarna. Hmmm - tänkte jag - fan vad det luktar sprit här ....
Nåväl, jag behöver väl inte säga mer, resten förstår ni.
Femundsmarka 2000, anlände vi till Røa med båten från Synnervika. Jag tog några bilder med kameran och rättade till packningen innan vi la iväg på vandringen upp mot Roasten. Efter 3,5 km tog vi första rast, och jag skulle passa på att ta några bilder igen, med kameran som jag upptäckte att jag glömt nede vid båtbryggan - Dumt!
Så mens kamraten gjorde upp eld, kokade kaffe och vilade, blev min "vila" att springa 7 km fram och tillbaka samma vägen som vi just kommit - bara för att komma tillbaka efter en knapp timma och upptäcka att jag mistat kniven under løpeturen. (Den fannt jag på hemvägen några dagar senare fasthuggen i en fura - Tur, är bra att ha, när inte huvet räcker till).
Därefter gick vi upp till Grislehåen (normalt ca 10-11 km från båten), men på mitt initiativ, gick vi inte den lätta stigen längs stranden vid Roastsjöarna, utan drog avgårde i obanad stiglös terräng 500-1000 meter längre upp - Dumt! speciellt med tanke på att jag efter 6 km med tung packning och 7 km löpning redan började bli ganska mör i mina otränade kontorsben. Efter ytterligare 5-6 km, tungt lastad i tung terräng, var det bara att konstatera, att inledningen på turen, lätt kunde placeras innanför katekorien "Dumt".
Egentligen, skulle man väl nämna allt för många sådana här dumheter, med tanke på sitt eget anseende, men avslutar i alla fall med att påpeka att om du har ett teleskopspö av carbon som är sammanskjutet, men fortfarande med linan genom spöringarna, och lekaren eller kroken fästad i toppringen samt bromsen relativt hårt åtskruvad, så är det inte så väldigt smart att börja med att dra ut toppdelen, och sedan dra ut del efter del, utan att se hur spötoppen böjer sig mer och mer, ... ända tills man skall dra ut sista och grövsta delen, och man blir väckt i sin dumhet av ett distinkt - Pang! - när toppdelen går av - Dumt!
Specielt dumt när man befinner sig mitt ute i vildmarken, där reservdelar är förhållandevis svårt att få tag i.
Nog med dumheter för idag. Tack för ordet.
Hilsen fra Norge,
Anders.