risigt läge
Det dummaste jag gjort, eller åtminstone ett av det dummaste, var när jag var och fiskade för två somrar sedan. Jag skulle vandra till Girisån i Vilhelminafjällen och hade planerat att vara borta två-tre dygn. Som vanligt när jag ska någonstans hade jag med mig X-antal grejer för mycket så jag var tvungen att spänna fast några grejor utanpå ryggsäcken, men det fugerade bara bra då min säck har många band och spännanordningar. En av sakerna som jag hade fastspänd vid sidan var spötuben med flugspöet och rullen.
När jag efter ett antal timmar närmade mig ån återstod bara den värsta delen av vägen nämligen ett väldigt område med bara ris. Sådant där tjockt nästan ogenomträngligt 1,5 meter högt ris som finns efter många vattendrag i norr (kommer inte på vad det kallas). Väl inne i ”smeten” blev det ett irrande av värsta sort för att hitta bra vadarställen över de otaliga bäckar som rinner där. När jag efter vad som känts som en evighet kommit igenom riset och fram till min tältplats gör jag den fasansfulla upptäckten att spötuben är borta. När jag tittade ut över ”rishavet” och insåg att min svarta tub fanns någonstans där inne kändes det inte alls roligt. Tyvärr var det inte mycket annat att göra än att ge sig in i riset igen och försöka hitta samma väg tillbaka. Jag vet faktiskt inte hur länge jag letade men jag hittade tuben tillslut så det gick ju bra i.a.f. Kan ju säga att jag alltid trippelkollar allt på säcken sedan dess.
Kan ju tillägga att jag hann fiska i ca fyra- fem timmar innan det började regna och det bara vräkte ner i 14 timmar i följd. Detta resulterade i att ån höjdes en halvmeter och såg ut som en lervälling. Det återstod alltså bara att packa ihop ett genomsurt tält och en massa blöta kläder och gå hem.
Det dummaste jag gjort, eller åtminstone ett av det dummaste, var när jag var och fiskade för två somrar sedan. Jag skulle vandra till Girisån i Vilhelminafjällen och hade planerat att vara borta två-tre dygn. Som vanligt när jag ska någonstans hade jag med mig X-antal grejer för mycket så jag var tvungen att spänna fast några grejor utanpå ryggsäcken, men det fugerade bara bra då min säck har många band och spännanordningar. En av sakerna som jag hade fastspänd vid sidan var spötuben med flugspöet och rullen.
När jag efter ett antal timmar närmade mig ån återstod bara den värsta delen av vägen nämligen ett väldigt område med bara ris. Sådant där tjockt nästan ogenomträngligt 1,5 meter högt ris som finns efter många vattendrag i norr (kommer inte på vad det kallas). Väl inne i ”smeten” blev det ett irrande av värsta sort för att hitta bra vadarställen över de otaliga bäckar som rinner där. När jag efter vad som känts som en evighet kommit igenom riset och fram till min tältplats gör jag den fasansfulla upptäckten att spötuben är borta. När jag tittade ut över ”rishavet” och insåg att min svarta tub fanns någonstans där inne kändes det inte alls roligt. Tyvärr var det inte mycket annat att göra än att ge sig in i riset igen och försöka hitta samma väg tillbaka. Jag vet faktiskt inte hur länge jag letade men jag hittade tuben tillslut så det gick ju bra i.a.f. Kan ju säga att jag alltid trippelkollar allt på säcken sedan dess.
Kan ju tillägga att jag hann fiska i ca fyra- fem timmar innan det började regna och det bara vräkte ner i 14 timmar i följd. Detta resulterade i att ån höjdes en halvmeter och såg ut som en lervälling. Det återstod alltså bara att packa ihop ett genomsurt tält och en massa blöta kläder och gå hem.