Det dummaste jag gjort

[Duracellkaninen]

Har länge funderat på hur jag skulle bidra

Tack vare Fafner kom jag på något tillräckligt dumt!

Jag var ute och sprang stridshinderbana och tog ut mig redigt rejält. Sedan kom ett repnätshinder på dryga fem meter. Jag var nästan uppe när jag tappade greppet och började falla utåt. Jag insåg att jag skulle kunna få tag på nätet, men jag var så trött att jag tänkte att det är nog mindre plågsamt att falla ner. Alltså lät jag mig falla och skyddade skallen. Träffade marken i litet sned vinkel och hamnade på sidan.

Det blev inga skador trots 4,75 meters fall, tack vare en synnerligen elastiskt bröstkorg. Men det tog ett tag att få andningen att fungera igen. Och ont gjorde det.

 

[baloo]

På tal om dumheter...

Det här måste vara den roligaste diskussion jag träffat på!

Jag tänkte dela med mig av en dumhet som inte direkt talar för att jag kommer att motta nobelpriset nästa år.

Det tilldrog sig för ganska många år sedan och jag hade en regnponcho som av någon konstig anledning var mitt favorit regnplagg.
Som brukligt så behövde kroppen uträtta sina behov. Detta brukar normalt inte vara några större problem men vid den här tidpunkten hade jag en mycket bylsig poncho knycklad över magen vilket innebar att jag inte kunde se vad som tilldrog sig där under.
Eftersom jag lärt mig att alltid kissa i medvind...så gjorde jag det även denna gång varpå resterande delar av mitt regnskydd blåste, som ni förstår "mitt i vägen".
Eftersom jag inte kunde se något på grund av byltet i famnen så fortsatte jag glatt med vad jag påbörjat.

Det hela var lite märkligt tyckte jag för jag kände plötsligt att jag var väldigt blöt om bara den ena foten, men samtidigt så blev jag allt varmare om den, hål i stöveln tänkte jag, ända fram till dess att jag kom på precis vad ni just gissat.

 

[gråsten]

dumheter i det militära

Läste om fallet i Strhinderbanan o kom å tänka på en
festlig episod. Ngn gång under gröntjänsten på Rindö
fick vi order om visitation eller likn. De hade kört med oss under rätt lång tid så vi var helt klart mkt dimmiga.
Hursomhelst, vi hade fått springa och utföra tillsynes meningslösa uppgifter mitt i nätterna så länge att vi inte riktigt tänkte på vad vi pysslade med.

Fram stormar ett befäl och skriker att vi skulle ställa upp i bara oss själva, med betoning "oss själva".

Sagt och gjort, efter viss överläggning kom jag fram till (i egenskap av dagelev) att det bara var ett sätt att tolka det hela och jag styrde upp logimentet för visitation.
Dörren smäller upp med ett brak och in far fänriken, han tvärstannar mitt i språnget och tittar smått chockad omkring sig, sedan vänder han på fläcken med ett ansiktsuttryck som skvallrar om att han snart kommer att explodera i gapskratt. Utan ett ljud försvinner han från rummet och stänger dörren försiktigt bakom sig, klart bragd ur fattningen.

Kvar i logimentet står i stram givakt en halvpluton
spritt språngande nakna beväringar.

Än idag har jag ingen aning om hur jag kunde komma på nånting så j-la dumt; fast det är ju bevis på att man kan ha kul, även på KA1.

 

[Boosse]

Re: Tältbågar...

Jag glömde att packa ner bågarna till kupoltältet när jag lämnade en camping på Paros i Grekland. Att jag glömt dem märkte jag inte förrän jag tagit färjan till en annan ö och stod redo att sätta upp tältet.

Men ibland har man tur! En snäll motorcyklande grek hade tagit rätt på dem och hamnade sedan av nån outgrundlig slump på samma ö och på samma camping. Jag fick tillbaka mina bågar!

/Anders

Ja det var fanimig helt otroligt !
Mvh Bosse

 

[Boosse]

Re: Blasig kajak...

Av dumheter lar man sig massor!

Det jag troligen dragit mest lardom av maste darfor vara en kajakdag for tva ar sedan. I hyrd kajak fran Reidar pa Marstrandskajaker gav jag och en kompis oss ut trots lofte om daligt vader.

- Alla dagar kan inte vara soliga och lite blast kan vi val klara av, ansag vi och guppade raskt ivag.

Framat kvallen borjade det blasa upp och natten blev allt annat an lugn. Stormen tjot i taltduken och verkade inte vilja ge sig. Vid lunchtid fann vi det for gott att trots hog sjo ga i kajakerna och forsoka paddla tillbaka mot Marstrandson. Nar vinden kom mot oss fran oppet hav gick sjon hogre och hogre. Trots att vi paddlade for fulla muggar drev vi bakat in mot ett par hoga klippor. Snart tappade vi kontakten med varandra och man borjade kanna att det skulle sluta med en runtslagning vilken sekund som helst.

I ett forsok att vanda pa en vagtopp gick det som det gick och jag insag plotsligt hur svart det ar att ta sig in i en kajak nar det verkligen galler...

Efter en halvtimmes drivande gav jag upp och forsokte gora mig beredd pa en lang eftermiddag drivande in mot land. Plotsligt vacks jag av en mistlur och far se en tankbat komma rakt mot mig! (nagonstans har borjar det bli riktigt dumt) Som tur vad blev jag upplockad av en mycket vanlig fotograf i en snabbgaende motorbat som vanligt upplyste mig om att jag knappt varit synlig dar jag guppat omkring mitt i FARLEDEN och att en sa stor bat knappast kunnat vaja undan i tid...

Allt slutade dock lyckligt for bade mig och min van. Den dagen plockades 7 kajakister upp av den frivillga sjoraddningen (upplockad av en snall kille slapp jag i alla fall undan de hard bannor de andra fick) och un ni nagon gang far tillfalle att prata med Herr Reidar sa fraga honom garna om vilken den DUMMASTE incidenten har varit under hans ar som kajakuthyrare

Rapporter talade om vindar i Marstrand pa 17 m/s och 22 i byarna den dagen. Idag har historen dock sakert vaxt till orkanstyrkor

Sensmoral: Idag ar jag inte orolig nar det blaser under paddlingen, sitter man bara torr och stabil kan det ju alltid bli varre brukar jag resonera. Se dar, nog lar man sig av dumheter!

Så skall det låta !
Mvh Bosse

 

[brandmansmicke]

Re: Trädhoppning

På tal om trädhoppning har jag gjort en liknande dumhet. Med ett gäng unga grabbar sprang vi omkring på bergen kring Abiskojaure. Av någon förträngd anledning fick jag ideen att visa "grabbarna" hur man slängde sig i trädtopparna för en trevlig, men relativt lugn luftfärd. Det var bara det att jag lyckades ge mig på en fjällbjörk som inte riktigt kunde klara min tyngd. Lika bra att släppa taget och landa mjukt i buskarna nedan, tänkte jag. Tyvärr fanns det ingen mark under dessa buskar och mina kamrater såg mig försvinna ned genom dessa. Nåja fallet blev inte mer än knappt 4 meter och jag landade på fötterna, lever fortfarande. Som sagt, ung och dum...

/Micke

 

[mekelund]

Bräda i gränsen

Detta hände i Mars för två år sen när jag och en kompis åkte till gränsen för att åka bräda.
Vi klev av tåget i Katterjåkk (eller rättare sagt vi missade att stiga av och fick fixa skjuts från Gränsen) mitt på dan nångång i rykande snöoväder. Fint tänkte vi och ställde in grejorna och knallade iväg och köpte halvdagskort och åkte upp med liften, ingen hade åkt före på ett bra tag så man fick spåra i ett par decimeter snö.
Efter att ha åkt på Katterjåkksidan minskade sikten ännu mer men vi fortsatte att åka eftersom det var så mjukt å fint i backen. Sikten var tillslut så dålig att man inte ens såg mellan pinnarna som markerar pisten. Man hade nästan inga referenser alls så det var himla svårt att veta hur fort man egentligen åkte.
Plötsligt ser jag en pistmarkering komma emot mig med hög fart och jag hinner precis väja undan, fortsätter utanför pisten där brädan dyker ner i snön och jag hjular ner för backen bland stenblocken och klipporna. Färden tar slut när jag sätter ändan i en stenhård snödriva, ja jädrans va jag slog mig! Jag låg kvar ett tag och konstaterade att jag inte hade brutit nånting i allafall. Ren tur att jag inte hamnade i nån sten.
Liften stängde och vi fick åka skoter tillbaks till Katterjåkk.
Efter en vecka blev hela vänster skinka och ben klädsamt blå och gul.
Sensmoral: Åk inte när man inte ser nånting.
/Magnus

 

[plast]

fler korkade saker

Detta här tilldrog sig på Svalbard för ca 2½ år sedan. Tre grabbar skall klättra upp på ett platåfjäll som är ca 500 meter högt. Den normala vägen är då att från strandkanten gå en 45 min in i dalen för att där hitta en liten ravin som leder upp på fjället. Men efter att ha gått 10 min såg vi en raskägla på som vi då tyckte verkade helt okej att klättra upp i, visst såg det lite brant ut, men inte så farligt. När vi till slut efter tre timmar lyckades häva oss upp över krönet så hade vi sett döden i vitögat lite för många gånger. Att stå och tänka att "Om den där stenen som jag står på som ser ganska dålig ut går sönder så ramlar jag ner och slår ihjäl mig" är inte så kul. Dessvärre så borde man ju lära sig av sina misstag, men ack nej, för knappt ett år sedan gjorde jag exakt samma grej, men nu på vintern och på ett annat fjäll, fast nu "såg det inte lika brant ut som den gången för 1½ år sedan" som jag sa när jag intalade mig själv. Den här klätterturen innehåll kanande i snöfält där det blev stopp på det hela ca 3 m innan avgrunden och krypande på en kam där kammen bestod av fastfrusna stenar i varierande storlek ca ½ meter bred och stup ca 100 m på bägge sidor. Men som tur var så överlevde jag det också, och efter den turen så kommer jag aldrig underskatta höjd och lutning på ett fjäll! *peppar peppar*

 

[ala]

isfiske...

Får väl bidraga med en liten missberäkning jag med...

Inte så farligt men väl så puckat var det när jag och min kompis skulle isfiska första vintern vi var i Umeå.
Vi hade ingen isborr men tog med en yxa att hugga upp hål med. Problemet vara bara att isen var lite tjockare än vi tänkt oss. När vi tagit oss ner på ett djup på en bra bit över en halvmeter såg vi fortfarande ingen tillstymmelse till vatten men hade ett präktigt stort hål format som en upp och nervänd pyramid som vi försökte hugga längst ner i.
Vi kämpade tappert vidare menb kom aldrig ner till vattnet...

Det blev inget fiskat den dagen. Det hör väl till att den här typen av historier växer med tiden ;-) så innan vi var klara var nog hålet närmare en meter än en halvmeter...i ärlighetens namn...

Så kan det gå med en 08 och en Västeråsare i Norrland!

/Andreas

 

[muppielupp]

dumt

En gång på en vinterfjälltur åt vi linsgröt. Det skulle vara milt och fint mot magen sades det. Ganska duktigt laxerande visade det sig oxå...
Sen har jag en kompis som la snorren på ett elstängsel när han skulle pissa i mörkret

 

[SirLance]

Våris

En solig varm härlig vårdag på långfärdsskridskor på Roxen började närma sig sitt slut när vi såg Bergs slussar några kilometer bort. Enda problemet var att mellan där vi var och Berg flyter Motala Ström ut i sjön, så det var ett rejält stort öppet område, men det var ju inte så farligt så vi åkte utåt längs kanten på behörigt avstånd. Någonstans mitt ute på sjön med ca 3 km till land åt alla håll slår jag ett rutinslag med piken som bara försvinner. Självklart tvärnitar man, vänder tillbaka därifrån man kom och börjar slå för att se hur långt bakåt det är tunnt. 300 meter senare inser jag att det är tunnt överallt. Våris mjuknar snabbt i solen, vilket jag lärde mig den dagen.

Som tur var höll vi oss på ovansidan av isen hela vägen in till Berg, men hade vi gått igenom hade det varit i stort sett omöjligt att ta sig upp. Numera har jag respekt för vårisar...

 

[Svartkjelen]

Re: Strålande diskussion

Ett annat norskt uttryck som kan vara användbart är:
"Det er ikke noe som er så gærnt, at det ikke er godt for noe".

Tack för att ni delar med er, det är såna här saker som gör att man känner sig lite mindre ensam när man har gjort nåt riktigt j-la dumt ute i naturen.

Det ger också erfarenheter som gör att man kan undvika liknande situationer själv, det är förvånansvärt hur snabbt en till synes "inte så bra" situation kan förvandlas till en "livsfarlig".

Innan jag kommer med mina egna fullständigt vansinniga erfarenheter vill jag gärna lyfta fram ett norskt uttryck som jag brukar ha för att "försvara" mig:

"Det var icke bra, men det gick bra"

/Niklas