Dagens aktivitet?
- Trådstartare thomalin
- Start datum
Har haft ett dygn som jag inte önskar min värsta fiende,
det var nära att jag gav upp, men jag höll ut...
Kan inte berätta vad som hände, men det varade ett dygn....
Ibland så går livet åt fel håll, även kärleken....
Fick mig att tänka på allt som är livet värt, passa på o gör det du ska, imorgon kan det va försent !
Det dygnet var jag förmig själv helt o hållet, endast bruset från ventlilationen hördes...
Hermetiskt slutet, visste inte vad klockan var.
Nu går livet vidare, men med en viss sorg, känner inte igen mig längre, blev väldigt tilltryckt av händelsen.
Jag har ingen skuld, men det hjälper inte...
Jag ska komma igen, men det är inte lika roligt längre...
förlåt
det var nära att jag gav upp, men jag höll ut...
Kan inte berätta vad som hände, men det varade ett dygn....
Ibland så går livet åt fel håll, även kärleken....
Fick mig att tänka på allt som är livet värt, passa på o gör det du ska, imorgon kan det va försent !
Det dygnet var jag förmig själv helt o hållet, endast bruset från ventlilationen hördes...
Hermetiskt slutet, visste inte vad klockan var.
Nu går livet vidare, men med en viss sorg, känner inte igen mig längre, blev väldigt tilltryckt av händelsen.
Jag har ingen skuld, men det hjälper inte...
Jag ska komma igen, men det är inte lika roligt längre...
förlåt
Senast ändrad:
Veckan...
... som varit har gått åt till att ta hand om utrustningen från Sarek... mycket fix efter... gå igenom all packning syna, tvätta och rengöra... Annars ganska slappt på sista semesterveckan...
Lugnt löppass med Malin vid Brantbrinks IP i fredags, 6,64km på 45 minuter... mötte på slutet en lös pitbull som lunkade rakt emot oss, ägaren kom ungefär 20 meter bakom med kopplet i handen... medans vi sprang förbi ägaren så fick jag ur mig något i stil med "se till att koppla den där" varpå jag fick svaret " varför då? jag har ju koll på den" .... eh? Svarade lite obetänksamt " För att det är olagligt"... kanske inte det tyngsta argumentet... men... hur skall jag kunna veta att han har koll på sin hund? Vad händer om hunden möter en annan hund som hetsar den? Får han stopp på den då? Ett rådjur?
Det tyngsta argumentet för kopplade hundar i löpspår är enligt min mening respekt för andra människor. Och det visade den här snubben väldigt lite av.
I går mest softande med lunch vid Lida... sen hem och kolla lite Tour de France... lite besviken att Cadel Evans inte lyckades rubba Sastre på tempot.
Idag, Först en härlig lunch vid Sturehofs slott, Marinerad oxfilé med fransk potatissallad... sen en guidad tur i slottet... mycket bra och intressant, rekommenderas.
Mer TdF... skittråkig sista etapp, varvade med lite Fifa 08...
I kväll... först en promenad på 7,17km med lite hus spotting... och sen en avkortat löprunda, för varmt och för otränad... tänkte köra backrundan 2 varv 4x2km... men jag pallade bara ett varv...
4km på tiden 20:33 ger 5:08 tempo, okej med tanke på form och bana... 120m upp/ner.
I morgon är semestern slut...
Thomas
... som varit har gått åt till att ta hand om utrustningen från Sarek... mycket fix efter... gå igenom all packning syna, tvätta och rengöra... Annars ganska slappt på sista semesterveckan...
Lugnt löppass med Malin vid Brantbrinks IP i fredags, 6,64km på 45 minuter... mötte på slutet en lös pitbull som lunkade rakt emot oss, ägaren kom ungefär 20 meter bakom med kopplet i handen... medans vi sprang förbi ägaren så fick jag ur mig något i stil med "se till att koppla den där" varpå jag fick svaret " varför då? jag har ju koll på den" .... eh? Svarade lite obetänksamt " För att det är olagligt"... kanske inte det tyngsta argumentet... men... hur skall jag kunna veta att han har koll på sin hund? Vad händer om hunden möter en annan hund som hetsar den? Får han stopp på den då? Ett rådjur?
Det tyngsta argumentet för kopplade hundar i löpspår är enligt min mening respekt för andra människor. Och det visade den här snubben väldigt lite av.
I går mest softande med lunch vid Lida... sen hem och kolla lite Tour de France... lite besviken att Cadel Evans inte lyckades rubba Sastre på tempot.
Idag, Först en härlig lunch vid Sturehofs slott, Marinerad oxfilé med fransk potatissallad... sen en guidad tur i slottet... mycket bra och intressant, rekommenderas.
Mer TdF... skittråkig sista etapp, varvade med lite Fifa 08...
I kväll... först en promenad på 7,17km med lite hus spotting... och sen en avkortat löprunda, för varmt och för otränad... tänkte köra backrundan 2 varv 4x2km... men jag pallade bara ett varv...
4km på tiden 20:33 ger 5:08 tempo, okej med tanke på form och bana... 120m upp/ner.
I morgon är semestern slut...
Thomas
Sprang 8 km igår kväll,lögn påstå att det gick snabbt.
Idag simning.
I Märtiksjön i Kvikkjokksdeltat när vi var på båttur med mor och syster.Superhärligt att hoppa i det badkarsvarma vattnet och simma från båten och sen kravla upp igen när man lessnade.
Hemma simmat min 20min runda i sjön på kvällen,gått runt resten av sjön med gammelhunden och sambo i kvällsolen.
tre hundrundor i Kvikkjokk,en och en vovve.2 fick ingen runda med mej,men väl med syrran.
Och nytt PROJEKT!
En eget litet krypin med allt behövligt där på tomten i Lappviken.Med megahög mysfaktor.
Det går nog alldeles utmärkt.Mätt och kollat.
Vi har massor med planer,närmast bygglovet.
Idag simning.
I Märtiksjön i Kvikkjokksdeltat när vi var på båttur med mor och syster.Superhärligt att hoppa i det badkarsvarma vattnet och simma från båten och sen kravla upp igen när man lessnade.
Hemma simmat min 20min runda i sjön på kvällen,gått runt resten av sjön med gammelhunden och sambo i kvällsolen.
tre hundrundor i Kvikkjokk,en och en vovve.2 fick ingen runda med mej,men väl med syrran.
Och nytt PROJEKT!
En eget litet krypin med allt behövligt där på tomten i Lappviken.Med megahög mysfaktor.
Det går nog alldeles utmärkt.Mätt och kollat.
Vi har massor med planer,närmast bygglovet.
Peter S: Ledsamt, vad som än förstörde ditt dygn så brukar det vara bra att dela med sig. Alla har vi våra irreparabla katastrofer och våra sår, och inte ens vetskapen om att det är ett faktum lindrar någon annans lidande.
Thomas: Hundägare som jag är så håller jag helt med dig: man kan aldrig vara 100% säker på vad jycken gör även om man har aldrig så bra "uppsikt", och det är så j-la onödigt att riskera att hunden springer på andra! Hade själv en dust med nån raggig schäferblandning häromkvällen, där ägaren helt enkelt inte orkade hålla i hunden som långsamt drog ägaren efter sig, mot mig, medan den morrade och visade tänderna. Jag fick primalrädsla, håret reste sig i nacken och jag hukade mig med knutna nävar, innan jag sprang vidare. Helt onödigt!
Britt: Vad underbart roligt! Hade själv långt gångna planer (och via kontakter chans på, för annars går det ju inte!) en liten tomt och ett dito krypin i en del av obygdsfjällen få känner till, men det var i ett tidigare liv. Förhoppningsvis kommer det fler chanser, för det är något av det bästa man kan ha! Grattis!
Igår sprangs ett febrilt backigt pass i Ft Tryon, 1:03 med 163 i snittpuls... Idag kan jag inte bestämma mig om det är dags för sista riktiga långpasset innan BAMM, eller om jag kan unna mig att inte dra ut och plåga mig i regnet och mörkret för en gångs skull (igår var en ganska "blöt" natt, om vi säger så...) Idag är för övrigt en sån där dag:
-Missar en auktion på ebay om en Western Mountaineering-vintersovsäck med 6(!) USD marginal (mitt bud var 500USD, vinnaren bjöd 506...)
-Ingen, INGEN hör av sig på mina mail om bostad, så nu står jag utan tak över huvudet mina sista 2 veckor här
-Åskregn
-Museet som jag sett fram emot i två veckor, har stängt just idag!
-Inga mail från mina handledare, dvs jag vet inte vad jag kan göra i nästa experiment
-Alla i min nuvarande lägenhet har flyttat, och labbet är tomt. Inga SMS, inga mail, inga meddelanden på utsidan.se, vad ska man ta sig till egentligen!?!?!?
Ni ser, lyxproblemen hopar sig!
/A.
Thomas: Hundägare som jag är så håller jag helt med dig: man kan aldrig vara 100% säker på vad jycken gör även om man har aldrig så bra "uppsikt", och det är så j-la onödigt att riskera att hunden springer på andra! Hade själv en dust med nån raggig schäferblandning häromkvällen, där ägaren helt enkelt inte orkade hålla i hunden som långsamt drog ägaren efter sig, mot mig, medan den morrade och visade tänderna. Jag fick primalrädsla, håret reste sig i nacken och jag hukade mig med knutna nävar, innan jag sprang vidare. Helt onödigt!
Britt: Vad underbart roligt! Hade själv långt gångna planer (och via kontakter chans på, för annars går det ju inte!) en liten tomt och ett dito krypin i en del av obygdsfjällen få känner till, men det var i ett tidigare liv. Förhoppningsvis kommer det fler chanser, för det är något av det bästa man kan ha! Grattis!
Igår sprangs ett febrilt backigt pass i Ft Tryon, 1:03 med 163 i snittpuls... Idag kan jag inte bestämma mig om det är dags för sista riktiga långpasset innan BAMM, eller om jag kan unna mig att inte dra ut och plåga mig i regnet och mörkret för en gångs skull (igår var en ganska "blöt" natt, om vi säger så...) Idag är för övrigt en sån där dag:
-Missar en auktion på ebay om en Western Mountaineering-vintersovsäck med 6(!) USD marginal (mitt bud var 500USD, vinnaren bjöd 506...)
-Ingen, INGEN hör av sig på mina mail om bostad, så nu står jag utan tak över huvudet mina sista 2 veckor här
-Åskregn
-Museet som jag sett fram emot i två veckor, har stängt just idag!
-Inga mail från mina handledare, dvs jag vet inte vad jag kan göra i nästa experiment
-Alla i min nuvarande lägenhet har flyttat, och labbet är tomt. Inga SMS, inga mail, inga meddelanden på utsidan.se, vad ska man ta sig till egentligen!?!?!?
Ni ser, lyxproblemen hopar sig!
/A.
Han gav ett dåligt och ogenomtänkt svar, men det berodde väl på att han antingen inte tänkt i de banorna förut eller på att han inte lyckats dra rätt slutsater.
För det första har han ju inte alls koll, om han ligger 20 meter bakom. Får hunden för sig något så har han ingen chans att hejda det, och jag tror att extremt få hundägare har sån koll på sin hund att de kan vara säkra på att hunden inte sticker iväg ifall något oförutsett händer.
För det andra så är det andra som också vill ha koll på hunden - inte bara ägaren själv. Mötande motionärer vill såklart också veta att hunden är under kontroll, vilket innebär att så kallat "mentalt koppel" är meningslöst. Det är precis som i trafiken - allt handlar om vad andra vet om min körsätt, inte vad jag själv vet om mitt körsätt. Vilka signaler sänder man ut? Sånt är mycket svårt för vissa.
Jag förstår precis hur du kände.
Jag kan dock rapportera från en söndag fylld av hänsynsfulla medtrafikanter och ett antal trevliga hundar.
Vi var på Skara sommarland och ägnade oss åt vattenaktiviteter i en park som tyvärr inte är anpassad till besökarantalet. Orimligt långa kötider framför allt i biljettkassan och till dricksvattnet (som visserligen var gratis, men tar det två minuter att fylla en 1,5 liters PET så är det i princip otillgängligt). Men själva vattenruschkanorna var roliga.
Ahh, nothing cures the bakfylla like a three hour run
Eftersom ovanstående inte är uttalat av Oscar Wilde så lär det väl inte gå till historien som bevingade ord, men de utgör alltjämt en evig sanning!
I siffror: Löptid 3:02, snittpuls 146, vattenåtgång 3.5 L, temp 23 C, beräknad energiåtgång 2670 kcal
I ord: Förra söndagen lovade jag var den sista riktiga långköraren inför BAMM. Så fick jag se på marathon.se att de kör ett sista långpass fyra veckor innan tävlingen. Hmmpf, OK, efter många om och men så. Dagen var ju redan förstörd (inlägget ovan).
Jag vågade mig inte ut på den stora asfaltbanan i Central Park, den är till för riktiga löpare och inte för bakfulla blekfeta svenskar. Tog mig omkring via diverse småstigar och fick på så vis känna något annat än asfalt under fötterna. I början var det ruskigt tungt, och jag kände bara att "ger det sig inte så får jag ge mig".
De första 1:30 sprangs till Slavomir Rawicz "Flykten från Stalins läger". Tidigare under dagen hade jag sett "Papillon" (inspelningen från 70-talet, bara läst boken tidigare, som 14-åring), det börjar gå troll i flykttemat just nu... Efter 1:30 låg jag på löparbanan i Central Park (en fullständigt plan grusstig runt en sjö med magnifik utsikt över delar av Manhattans skyskrapeskogar), och just när Rawicz och de andra rymmarna började sin flykt, drog jag upp tempot till puls 155-160 BPM, och sprang två varv i den farten.
Kultur, mina vänner, det är att med Midtowns skyskrapor i bakgrunden få lyssna till en sann berättelse om hur sju Gulag-fångar flydde sin fångenskap och begav sig över tundran söderut. De förflyttade sig i snitt femtio kilometer om dagen, i skinntofflor och hemsydda kläder, närda av torkat svart bröd! DET är något att tänka på nästa gång man snör på sina Asics med extra pronationsstöd eller klämmer en välbalanserad energigel med koffeintillsats. Hur bleknar inte Fjällräven Classic vid sidan av Gulag?
Söndagsjoggare, eldflugor, kärlekspar, bagladies, och så en tokspringande svensk utan hår. Som det ska vara. Sjukt skönt i a f att känna hur kroppen svarar när man drar på, att syran inte samlar sig och att det inte gör ont någonstans, att det enda som begränsar en är vetskapen att man bör spara krafter; att sinnet kontrollerar kroppen som är ett fyrspann utan skygglappar. Knappade länge in på en man som sprang väldans seriöst, men precis när jag tog rygg vek han av från löpspåret och sänkte farten. Jag väste på svenska "fegis" mellan tänderna, och han vände sig halvt om som om han förstod vad jag sa.
Drog av på tempot efter ungefär en halvtimme, hade inte ätit något sen lunch och var lite osäker på energireserverna efter gårdagens rumlande. S-e-g-t gick det, som alltid när det skymmer och man kommit över 2 timmar. Men å andra sidan: man börjar morsa på löpare man mött tre eller fem gånger, man börjar uppskatta doften av vått gräs och träd, man ser stadens ljus allt klarare ju mörkare himlen blir (- Och vad vet du om solen/förrän nån släckt alla ljusen? för att citera Hellström).
När jag hittade ut ur parken kändes benen riktigt OK igen. Sökte och fann Broadway, och tog sedan den norrut i böljande backar. Rätt mycket folk ute, och när andra CDn av Rawicz berättelse tog slut bytte jag till mina electro-favoriter, och dammade på vad jag orkade. Puls kring 160, mjukt fint steg, energin kom tillbaka, nu jävlar. Sträckte ut nedför, sprang på uppför, helt salig över att kroppen inte var en enda bångstyrig värk efter nästan tre timmar ute. Återigen inte "runner's high", men väl något slags demon, när man möter syran med ett leende djupt inne i själen. Passerade studenterna vi Columbia University, måste sett sanslöst ut när jag kom ångande i den lätta nedförsbacken. Efter ännu en liten knöl kommer en nästan kilometerlång nedförslöpa i alldeles lagom lutning för att sträcka ut, låta benen springa av sig själva. Längst ned blev det stopp mot en korsande bilväg, fel dag att hamna under en SUV. Helt vimmelkantig sprang jag den sista kilometern hem till 168th, och gick de sista kvarteren hem till kackerlackorna. DETTA var det sista långpasset innan BAMM.
Eftersom ovanstående inte är uttalat av Oscar Wilde så lär det väl inte gå till historien som bevingade ord, men de utgör alltjämt en evig sanning!
I siffror: Löptid 3:02, snittpuls 146, vattenåtgång 3.5 L, temp 23 C, beräknad energiåtgång 2670 kcal
I ord: Förra söndagen lovade jag var den sista riktiga långköraren inför BAMM. Så fick jag se på marathon.se att de kör ett sista långpass fyra veckor innan tävlingen. Hmmpf, OK, efter många om och men så. Dagen var ju redan förstörd (inlägget ovan).
Jag vågade mig inte ut på den stora asfaltbanan i Central Park, den är till för riktiga löpare och inte för bakfulla blekfeta svenskar. Tog mig omkring via diverse småstigar och fick på så vis känna något annat än asfalt under fötterna. I början var det ruskigt tungt, och jag kände bara att "ger det sig inte så får jag ge mig".
De första 1:30 sprangs till Slavomir Rawicz "Flykten från Stalins läger". Tidigare under dagen hade jag sett "Papillon" (inspelningen från 70-talet, bara läst boken tidigare, som 14-åring), det börjar gå troll i flykttemat just nu... Efter 1:30 låg jag på löparbanan i Central Park (en fullständigt plan grusstig runt en sjö med magnifik utsikt över delar av Manhattans skyskrapeskogar), och just när Rawicz och de andra rymmarna började sin flykt, drog jag upp tempot till puls 155-160 BPM, och sprang två varv i den farten.
Kultur, mina vänner, det är att med Midtowns skyskrapor i bakgrunden få lyssna till en sann berättelse om hur sju Gulag-fångar flydde sin fångenskap och begav sig över tundran söderut. De förflyttade sig i snitt femtio kilometer om dagen, i skinntofflor och hemsydda kläder, närda av torkat svart bröd! DET är något att tänka på nästa gång man snör på sina Asics med extra pronationsstöd eller klämmer en välbalanserad energigel med koffeintillsats. Hur bleknar inte Fjällräven Classic vid sidan av Gulag?
Söndagsjoggare, eldflugor, kärlekspar, bagladies, och så en tokspringande svensk utan hår. Som det ska vara. Sjukt skönt i a f att känna hur kroppen svarar när man drar på, att syran inte samlar sig och att det inte gör ont någonstans, att det enda som begränsar en är vetskapen att man bör spara krafter; att sinnet kontrollerar kroppen som är ett fyrspann utan skygglappar. Knappade länge in på en man som sprang väldans seriöst, men precis när jag tog rygg vek han av från löpspåret och sänkte farten. Jag väste på svenska "fegis" mellan tänderna, och han vände sig halvt om som om han förstod vad jag sa.
Drog av på tempot efter ungefär en halvtimme, hade inte ätit något sen lunch och var lite osäker på energireserverna efter gårdagens rumlande. S-e-g-t gick det, som alltid när det skymmer och man kommit över 2 timmar. Men å andra sidan: man börjar morsa på löpare man mött tre eller fem gånger, man börjar uppskatta doften av vått gräs och träd, man ser stadens ljus allt klarare ju mörkare himlen blir (- Och vad vet du om solen/förrän nån släckt alla ljusen? för att citera Hellström).
När jag hittade ut ur parken kändes benen riktigt OK igen. Sökte och fann Broadway, och tog sedan den norrut i böljande backar. Rätt mycket folk ute, och när andra CDn av Rawicz berättelse tog slut bytte jag till mina electro-favoriter, och dammade på vad jag orkade. Puls kring 160, mjukt fint steg, energin kom tillbaka, nu jävlar. Sträckte ut nedför, sprang på uppför, helt salig över att kroppen inte var en enda bångstyrig värk efter nästan tre timmar ute. Återigen inte "runner's high", men väl något slags demon, när man möter syran med ett leende djupt inne i själen. Passerade studenterna vi Columbia University, måste sett sanslöst ut när jag kom ångande i den lätta nedförsbacken. Efter ännu en liten knöl kommer en nästan kilometerlång nedförslöpa i alldeles lagom lutning för att sträcka ut, låta benen springa av sig själva. Längst ned blev det stopp mot en korsande bilväg, fel dag att hamna under en SUV. Helt vimmelkantig sprang jag den sista kilometern hem till 168th, och gick de sista kvarteren hem till kackerlackorna. DETTA var det sista långpasset innan BAMM.
Rävens NY-berättelser, den infernaliska hettan här i Göteborg (delvis pga att ugnen går för torkning av lövbiff inför fjällturen), och blåljusbilarnas vars sirener sveper genom kvarteret titt som tätt, förflyttar mig till en klyschig film om gangsters och någon svettig lägenhet i USA. Är det såhär att vara med i 21 jump street?
Tänkte springa 5 km i Skatås ikväll, men det blir nog imorgon istället. Men en inställd löptur är också en löptur!
Tänkte springa 5 km i Skatås ikväll, men det blir nog imorgon istället. Men en inställd löptur är också en löptur!
Haha, sant, även inställda turer räknas. Bättre lyss till den sträng som brast, eller hur? Det är tanken som räknas (eller tanksen, beroende på om vi talar krig eller kärlek).
Som kommentar till det första du skrev, vill jag återge en händelse från inatt (helt utan överdrifter, snarare håller jag igen för att inte skriva onödigt många upprepningar):
Jag vaknar omkring fyra av att båda öronpropparna har ramlat ut. Med den ständiga (flyg)traifken och alla sirener (bor granne med två olika sjukhus) så är öronpropparna ett måste. Det är sjöblött av svett (jag sover just nu på golvet sedan min andra luftmadrass pajat, jag har snott lite bubbelplast från labbet som tillsammans med gamla plastkassar och min Golite Jam2 utgör "madrass" och täcks av liket av min luftmadrass) trots att jag bara sover i ett sidenlakan.
Nedanför fönstret, på den övergivna idrottsplanen hörs en arg mansröst: -What the fuck? 'the fuck? 'the fuck man? -'the fuck you doin' man? 'the fuck you doin nigga? That's my stuff! Fuck off, that's my stuff. Man, that's my fuckin stuff. 'the fuck you takin' my stuff man?
[ljudet av steg, och ett skarpt, nästan krasande ljud]
-Man, fuck...
-'the fuck you puttin it there? 'the fuck you throwin it away? what the fuck? You put my stuff in that trash-can? 'the fuck did you put my stuff in the trash-can, nigga?
Ja, ni fattar. Det roliga var egentligen monotonin, att man kan säga samma sak inte bara en eller fem utan minst tjugo gånger på raken. Antagligen är det så att vara knarkare, men jag har lagt märke till att de ofta gör så här: när det blir uppgörelse mellan tatuerade-grabbarna med hårnät nere på gatan, så kan de säga 'the fuck you want, bitch? 'the fuck you want? i rad tio gånger, utan svar. Eller bara "You wanna piece of me? You wanna fuckin piece of me?" massor, massor massor med gånger. Snacka om språkutarmning. Eller social misär.
Kämparglöden är tillbaks
Efter en dags städande hemma i lägenheten tog jag med sambon på en löptur (hon på cykel), tanken var en timmes lugnt tempo. Efter 30 minuter kändes allt på topp och jag funderade skarpt på att utöka turen något. Vid timmesstrecket var jag fast besluten att bättra på mitt personbästa. Med härlig stöttning ifrån sambon kunde jag med gott samvete lägga av efter 1h 30 min, då hade jag löpt en kilometer längre än jag någonsin gjort tidigare i mitt liv. Nu efter mat och dusch känns kroppen mörbultad men sinnet är på topp, kommer sova riktigt gott inatt.
Efter en dags städande hemma i lägenheten tog jag med sambon på en löptur (hon på cykel), tanken var en timmes lugnt tempo. Efter 30 minuter kändes allt på topp och jag funderade skarpt på att utöka turen något. Vid timmesstrecket var jag fast besluten att bättra på mitt personbästa. Med härlig stöttning ifrån sambon kunde jag med gott samvete lägga av efter 1h 30 min, då hade jag löpt en kilometer längre än jag någonsin gjort tidigare i mitt liv. Nu efter mat och dusch känns kroppen mörbultad men sinnet är på topp, kommer sova riktigt gott inatt.
Dagens
Till havetpromenad, 5,7 km och en cykeltur 15 km ut, hett och hem igen...med lite mera glass.
//J
Till havetpromenad, 5,7 km och en cykeltur 15 km ut, hett och hem igen...med lite mera glass.
//J
Liknande trådar
Liknande trådar
Njutvandringar att längta till
Platåberget Billingens unika natur och fina vandringsleder lockar vandringsentusiaster året om.
Få Utsidans nyhetsbrev
- Redaktionens lästips
- Populära trådar
- Aktuella pristävlingar
- Direkt i din inkorg