Morgonens löppass var inte så illa, 48 min/143 i puls, benen kändes nästan normala nu. Men jag har fortfarande svårt att få upp pulsen riktigt, vilket är irriterande. Hade sovit alldeles för lite, min billiga luftmadrass pajade inatt, och jag var tvungen att stölda ihop ett antal stolsdynor(!) i lägenheten att sova på. Jag är smal, men armbågarna hamnade utanför, mot parketten.
På kvällen hängde värmen kvar som ett täcke över stan. Insåg att den inte skulle svika, och gav mig ut vid niotiden. Körde efter en kvarts inledning ett 28-minuters pass i lång backe, bra tempo uppför och (oftast) hyggligt tempo nedför också. Ingen riktig vila under passet. En massa dricka gick åt, och ändå är jag torr som ett fnöske nu. Doften av träden var aggressivt aromatisk i värmen, det luktar någon konstig krydda i skogarna här. Apropå doft såg jag en skunk, glad att jag inte sprang på den (har hört att stanken knappt går att tvätta bort).
Backpasset gick galant, sprang mest till The Sounds "Living in America". Tänkte inte ens på namnet när jag laddade ned den tidigare idag, listig är man inte alltid. Tuggummirock när den är som bäst, inte som
grabbarna i Starcus som bara lyssnar på Maiden och Sator när de springer. Även ett par låtar av The Corrs fick slinka ned för att spä på metrosexualiteten. Fullmånen hängde klar över Ft Tryon Park inatt.
I sista backen mötte jag två löpare, en med prominenta vader och den andra med en röd tischa. Unga och raska pojkar minsann, men inte raska nog. Vände nere i backen och satte efter dem, sisat rundan, tänkte nujävlar ska ni få se. Den ena sneglade över axeln. Kände ögonen smalna och näsborrarna vidgas (rävar jagar med alla sinnen). Han med vaderna föll tillföga först. Han slet sig uppför backen, kastandes blickar över vänsteraxeln, men sen räckte vaderna ändå inte och han slog av på tempot direkt på krönet, en klassiker. Fyra steg och sen kunde jag nafsat honom i hasorna. Passerade och satte kurs på röda t-shirten. Han ångade på bra men inte bra nog, och jag hade blivit av med syran och lyfte fötterna lite högre, kom ljudlöst med fart och gled förbi. Sen kom en nedförsbacke och jag bara längde stegen. Längst ned i backen ser jag att han inte längre förföljer, går istället. Ahh, vad vore vardagen utan lite tramsig småtävlan?
Nu snusar han dock på soffan brevid mig. 
