Nä... vad då?.... Tycker att han gott kan stanna.... blir himla bra "dagens..." inlägg då...
Thomas
Dagens aktivitet?
- Trådstartare thomalin
- Start datum
Nä... vad då?.... Tycker att han gott kan stanna.... blir himla bra "dagens..." inlägg då...
Thomas
Jag vet att det knappt är att räkna som en uteaktivitet, och definitivt inte som friluftsliv att springa i NYC. Säg till om det blir för lite natur och för mycket kultur bara. Annars fortsätter jag med:
Sing Hallelujah!
Efter en hel dags frustration på t-banan (tog mig 1.5 tim till jobbet + promenad samt 60+45 min hem!) och en alldeles för tung pizza så blev det 40 min på löpbandet. ACn var avslagen, så det blev varmt. Stod ut tack vare en bra ljudbok, men det var ändå ett risigt pass. Annars har jag nu utökat min aktionsradie med en 2L Camelback i snajdigt gulsvart. Octane XC heter den...
I rummet bredvid var det kyrkligt möte. Alla var där; ekstatikerna, männen i de för stora (är det möjligt?) kostymerna med för breda glansiga enfärgade slipsar, kvinnorna i prydliga grälla dräkter. Barnen i vitskjorta som är ömsom förväntansfulla, ömsom förskräckta. Oh Lord Jesus! In the name of the Looorrd! Eller för att tala med Janis: Oh Lord, won't you buy me a Mercedes Benz? My friends all drive Porces! Gud i himlen. Kors i taket. Kors i krösamoset. Gudibrallan.
Eller med Morrissey:
"Why did you give me
So much desire?
When there is nowhere I can go
To offload this desire
And why did you give me
So much love
In a loveless world
When there's no one I can turn to
To unlock all this love
And why did you stick me in
Self-deprecating bones and skin
Jesus - do you hate me?"
Morgonen därpå blev det en timmes löpning i rätt hyfsat tempo (160 BPM). Inte så varmt men vackert väder. Tog den "gamla" rundan till Prospect Park igen, men hittade denna gång in i parken (min Brooklynkarta är inte helt detaljerad utan visar kanske 1/5 gator). Blev en angenäm bekantskap, får lägga veckans långpass där till helgen. Massor av joggare förstås, men det får man ta i den här stan. Passerade annars den vanliga uppsättningen squirrels (inkl en som klättrade på baseballbanans trådstängsel; den var söt!) och feta människor. Kontrasterna är så slående: ingen är sådär halvmager som jag, utan antingen har man BMI >35 eller så är man ett muskelberg och går i ärmlös t-shirt. Jag måste f ö lära mig grannskapets sätt att ogenerat klia mig i skrevet på allmän plats, det verkar vara ett framgångsrecept.
Sitter nu och eftersvettas på t-banan, som hittills inte krånglat idag (första gången denna vecka). Klämt i mig två dubbelmackor med jordnötssmör+sylt. För att anta kroppsformen av mina medmänniskor? Nej, men för att de andra två alternativen är Kellogs Frosties och vaniljglaserade doughnuts.
/A.
Kvällens quiz: Vem har lyckats peta ned hårstrån i kannan till min kaffebryggare innan jag själv använt den???
Sing Hallelujah!
Efter en hel dags frustration på t-banan (tog mig 1.5 tim till jobbet + promenad samt 60+45 min hem!) och en alldeles för tung pizza så blev det 40 min på löpbandet. ACn var avslagen, så det blev varmt. Stod ut tack vare en bra ljudbok, men det var ändå ett risigt pass. Annars har jag nu utökat min aktionsradie med en 2L Camelback i snajdigt gulsvart. Octane XC heter den...
I rummet bredvid var det kyrkligt möte. Alla var där; ekstatikerna, männen i de för stora (är det möjligt?) kostymerna med för breda glansiga enfärgade slipsar, kvinnorna i prydliga grälla dräkter. Barnen i vitskjorta som är ömsom förväntansfulla, ömsom förskräckta. Oh Lord Jesus! In the name of the Looorrd! Eller för att tala med Janis: Oh Lord, won't you buy me a Mercedes Benz? My friends all drive Porces! Gud i himlen. Kors i taket. Kors i krösamoset. Gudibrallan.
Eller med Morrissey:
"Why did you give me
So much desire?
When there is nowhere I can go
To offload this desire
And why did you give me
So much love
In a loveless world
When there's no one I can turn to
To unlock all this love
And why did you stick me in
Self-deprecating bones and skin
Jesus - do you hate me?"
Morgonen därpå blev det en timmes löpning i rätt hyfsat tempo (160 BPM). Inte så varmt men vackert väder. Tog den "gamla" rundan till Prospect Park igen, men hittade denna gång in i parken (min Brooklynkarta är inte helt detaljerad utan visar kanske 1/5 gator). Blev en angenäm bekantskap, får lägga veckans långpass där till helgen. Massor av joggare förstås, men det får man ta i den här stan. Passerade annars den vanliga uppsättningen squirrels (inkl en som klättrade på baseballbanans trådstängsel; den var söt!) och feta människor. Kontrasterna är så slående: ingen är sådär halvmager som jag, utan antingen har man BMI >35 eller så är man ett muskelberg och går i ärmlös t-shirt. Jag måste f ö lära mig grannskapets sätt att ogenerat klia mig i skrevet på allmän plats, det verkar vara ett framgångsrecept.
Sitter nu och eftersvettas på t-banan, som hittills inte krånglat idag (första gången denna vecka). Klämt i mig två dubbelmackor med jordnötssmör+sylt. För att anta kroppsformen av mina medmänniskor? Nej, men för att de andra två alternativen är Kellogs Frosties och vaniljglaserade doughnuts.
/A.
Kvällens quiz: Vem har lyckats peta ned hårstrån i kannan till min kaffebryggare innan jag själv använt den???
Dagens aktiviteter blev med dottern 5 år.
På förmiddagen så tog vi tunnelbanan till Hammarbyhöjden och "besteg" Hammarbybacken.
Där intogs en lättare lunch och vi njöt av utsikten över Stockholm och dess förorter.
Sen gick vi ner och promenerade hem till Bagarmossen (ca 4 km).
På eftermiddagen så vart det lite improviserad fotbollsträning i en timme.
/Ringblom
På förmiddagen så tog vi tunnelbanan till Hammarbyhöjden och "besteg" Hammarbybacken.
Där intogs en lättare lunch och vi njöt av utsikten över Stockholm och dess förorter.
Sen gick vi ner och promenerade hem till Bagarmossen (ca 4 km).
På eftermiddagen så vart det lite improviserad fotbollsträning i en timme.
/Ringblom
Igår åkte jag till Bokedalens naturreservat och gick runt hela området under några timmar för att dels testa min fot och dels testa nya ryggan med packning i. Jag lastade i Nya nordiska floran, en hel del vatten och tält, sovsäck, mat etc så det blev 12 kg till slut. Foten kändes väldigt bra, blev inte ens överdrivet trött i den. Ryggsäcken var också över förväntan!
Jag tänkte tälta en natt där, men jag vet ju redan hur man sover, hittade ingen spännande tältplats och det skulle regna på natten så jag åkte hem på kvällen istället. Uppdraget att testa kropp+utrustning+matlagning fullgjordes iaf.
Tog det lugnt idag för att inte ställa till nåt med foten även om den känns helfräsch.
Jag tänkte tälta en natt där, men jag vet ju redan hur man sover, hittade ingen spännande tältplats och det skulle regna på natten så jag åkte hem på kvällen istället. Uppdraget att testa kropp+utrustning+matlagning fullgjordes iaf.
Tog det lugnt idag för att inte ställa till nåt med foten även om den känns helfräsch.
Dagens långpass...
Idag hittade jag in i Prospect Park på rätt ställe och drog en långtur. Fastnade på Skype innan och kom därför först iväg sedan solen börjat steka. Misstag nummer två var att jag inte tog med något salt att äta. Steksol + saltbrist är en ekvation vi alla vet svaret på utan att behöva utnyttja någon av våra resterande Livlinor...
Sjukt seg i benen först, vet ärligt talat inte varför. Trodde jag skulle tvingas vända; om man ändå inte kan hålla något tempo och benen bara är en enda plåga så kan man lika gott komma tillbaka en annan gång. Men efter ett halvt varv runt sjön i parken lossnade det, troligen mycket eftersom där fanns andra löpare. Tydligen är det så att vissa veckodagar springer man med- eller motsols runt sjön för att det inte ska bli trafikstockning... vad sägs om den "uteaktiviteten"?
Det var åtminstone en makalös upplevelse. Hur mycket folk som helst och väldigt många av dem motionärer. Alla i sitt tempo, och verkligen inte bara de unga och vackra som jag först misstänkte. En massa cyklister dessutom; ett för mig nytt inslag var de som cyklade i kippa för att dölja skalpen för Vårherre; inte visste jag att cykelhjälm inte räcker till, och jag fattar inte hur den öht sitter kvar på skallen (epoxy?)
De första ca 40 minuterna klarade jag på Strindbergs Röda Rummet som ljudbok. Därefter fick spelaren nåt krupp och jag fick stå över fortsättningen. Det är ju en helt briljant bok; har lyssnat den en gång tidigare men den tål att itereras. Så jag övergick till electrosamlingen som jag dragit över på spelaren i all hast.
Den helt klockrena låten "& Down" får inleda, har ni inte hört den så varsågoda:
http://www.youtube.com/watch?v=sr_eBQzezcQ
Sen rullade det på. Uffie med "Pop the Glock" är en annan favorit, så jag får väl citera texten som förra veckan:
"Pop the glock
The glock you pop
If you out of line
It’s your bang pop" (x flera...)
Tänkvärt, isn't it?
I alla fall. Jag hade häng på en riktig maratonlöpare som skakat mig av sig under Strindberg. Med electro kunde jag ta rygg på honom och i en sekunds övermod slet jag mig förbi för att ge honom lite drag också. I fan att han gjorde. Istället sackar han bak, lägger sig på rulle och kommer sen plötsligt tassande i en uppförsbacke fem kilometer senare. Sen drog han. Lurkare där, men en bra löpare. Fattar inte hur de klarar sig utan vätska, mina två liter gick åt som smör i solen, eller ja, som vatten + apelsinjuice i solen. Jag försökte skylla på ryggsäcken, på värmen eller bara på att han säkert inte skulle springa i två timmar, men det är bara att inse att han var en mycket vassare löpare. Såg en sån till kille, som mer såg ut som nåt slags mångkampare eftersom han inte bara var skinn och ben. Han hade ett vackert terrängsteg och drog på bra, även om jag kom ikapp varje gång han måste stanna och tanka sig vid vattenfontänerna (ssk om det var kö, då hade man ju en chans...)
Varv efter varv i parken. Man står ut genom att det finns så många människor att titta på, och så musiken. Skulle ha velat ha en snabb-enkät om vad folk rullade i sina iPods.
För mitt vidkommande blev det Kent. Vän av ordning frågar sig förstås vad en vuxen människa gör med Kent i öronen och löparskor på fötterna, men jag får väl erkänna att så är det. Du och jag Döden är ju en jävla bra skiva after all. Introt till "400 slag" kan ju få vem som helst att höja löptempot:
http://www.youtube.com/watch?v=86nmJVhKGb8 (ursäkta den patetiska manga-bilden)
Där flöt varven ihop. Löpare kom och gick, benen började bli plågsamma, pulsen var generellt för hög. Salt hade inte skadat, men det är så svårt att gå in och beställa en saltad cola, tack (vilket får mig att tänka på "Berts Cola au lait" i klassiska "Hatten är din").
Efter knappt två timmar avvek jag från parken och styrde hemåt, ganska yr. Passerade ett center som skyltade med "Internal Medicine, Cardiology, Gastro-enterology". Just då kunde jag ha behövt alla tre. Definitionsmässigt led jag av hypoton dehydrering. Anyhow. Passerade det sjukt fula gamla armoryt som numer funkar som härbärge, vilket iofs är bra. I det här landet ska man inte räkna med att smita över mot rött, om man inte vill sluta som kylarprydnad på nån 1,5-tons SUV. Så löpningen blev lite synkoperad på slutet. Passade på att ta lite bilder. Kent spelar skivans bästa låt, från vilken jag citerar följande:
"Än fanns det tusentals tårar kvar, Och de var dina att ge vem som helst
Äntligen, De är de dyrbaraste smycken du har
Så be aldrig om ursäkt igen"
...
"Den där pojken jag aldrig kände
Som gick på gator jag aldrig såg
Och tänkte tankar jag aldrig tänkte
Under ett tunt och flygigt hår
Och alla känslor slog och sprängde
Hela vardagen full med hål
I en tid då inget hände
I en stad som alltid sov
Men älskling, vi var alla en gång små
Ja, vi var alla en gång små"
Ganska exakt där började jag se hotellet, och hade jag haft mitt tunna flygiga hår kvar så hade jag strukit det ur pannan. Nu dags för salt och lunch och sen mer salt och sen kanske en tur till Brooklynmuseet. 130 min med 152 BPM snittpuls. 2L vätska och ändå rejäl deficit efteråt. Nya Camelbak:en fungerade bra. Lägger upp nån bild senare ikväll.
/A.
Idag hittade jag in i Prospect Park på rätt ställe och drog en långtur. Fastnade på Skype innan och kom därför först iväg sedan solen börjat steka. Misstag nummer två var att jag inte tog med något salt att äta. Steksol + saltbrist är en ekvation vi alla vet svaret på utan att behöva utnyttja någon av våra resterande Livlinor...
Sjukt seg i benen först, vet ärligt talat inte varför. Trodde jag skulle tvingas vända; om man ändå inte kan hålla något tempo och benen bara är en enda plåga så kan man lika gott komma tillbaka en annan gång. Men efter ett halvt varv runt sjön i parken lossnade det, troligen mycket eftersom där fanns andra löpare. Tydligen är det så att vissa veckodagar springer man med- eller motsols runt sjön för att det inte ska bli trafikstockning... vad sägs om den "uteaktiviteten"?
Det var åtminstone en makalös upplevelse. Hur mycket folk som helst och väldigt många av dem motionärer. Alla i sitt tempo, och verkligen inte bara de unga och vackra som jag först misstänkte. En massa cyklister dessutom; ett för mig nytt inslag var de som cyklade i kippa för att dölja skalpen för Vårherre; inte visste jag att cykelhjälm inte räcker till, och jag fattar inte hur den öht sitter kvar på skallen (epoxy?)
De första ca 40 minuterna klarade jag på Strindbergs Röda Rummet som ljudbok. Därefter fick spelaren nåt krupp och jag fick stå över fortsättningen. Det är ju en helt briljant bok; har lyssnat den en gång tidigare men den tål att itereras. Så jag övergick till electrosamlingen som jag dragit över på spelaren i all hast.
Den helt klockrena låten "& Down" får inleda, har ni inte hört den så varsågoda:
http://www.youtube.com/watch?v=sr_eBQzezcQ
Sen rullade det på. Uffie med "Pop the Glock" är en annan favorit, så jag får väl citera texten som förra veckan:
"Pop the glock
The glock you pop
If you out of line
It’s your bang pop" (x flera...)
Tänkvärt, isn't it?
I alla fall. Jag hade häng på en riktig maratonlöpare som skakat mig av sig under Strindberg. Med electro kunde jag ta rygg på honom och i en sekunds övermod slet jag mig förbi för att ge honom lite drag också. I fan att han gjorde. Istället sackar han bak, lägger sig på rulle och kommer sen plötsligt tassande i en uppförsbacke fem kilometer senare. Sen drog han. Lurkare där, men en bra löpare. Fattar inte hur de klarar sig utan vätska, mina två liter gick åt som smör i solen, eller ja, som vatten + apelsinjuice i solen. Jag försökte skylla på ryggsäcken, på värmen eller bara på att han säkert inte skulle springa i två timmar, men det är bara att inse att han var en mycket vassare löpare. Såg en sån till kille, som mer såg ut som nåt slags mångkampare eftersom han inte bara var skinn och ben. Han hade ett vackert terrängsteg och drog på bra, även om jag kom ikapp varje gång han måste stanna och tanka sig vid vattenfontänerna (ssk om det var kö, då hade man ju en chans...)
Varv efter varv i parken. Man står ut genom att det finns så många människor att titta på, och så musiken. Skulle ha velat ha en snabb-enkät om vad folk rullade i sina iPods.
För mitt vidkommande blev det Kent. Vän av ordning frågar sig förstås vad en vuxen människa gör med Kent i öronen och löparskor på fötterna, men jag får väl erkänna att så är det. Du och jag Döden är ju en jävla bra skiva after all. Introt till "400 slag" kan ju få vem som helst att höja löptempot:
http://www.youtube.com/watch?v=86nmJVhKGb8 (ursäkta den patetiska manga-bilden)
Där flöt varven ihop. Löpare kom och gick, benen började bli plågsamma, pulsen var generellt för hög. Salt hade inte skadat, men det är så svårt att gå in och beställa en saltad cola, tack (vilket får mig att tänka på "Berts Cola au lait" i klassiska "Hatten är din").
Efter knappt två timmar avvek jag från parken och styrde hemåt, ganska yr. Passerade ett center som skyltade med "Internal Medicine, Cardiology, Gastro-enterology". Just då kunde jag ha behövt alla tre. Definitionsmässigt led jag av hypoton dehydrering. Anyhow. Passerade det sjukt fula gamla armoryt som numer funkar som härbärge, vilket iofs är bra. I det här landet ska man inte räkna med att smita över mot rött, om man inte vill sluta som kylarprydnad på nån 1,5-tons SUV. Så löpningen blev lite synkoperad på slutet. Passade på att ta lite bilder. Kent spelar skivans bästa låt, från vilken jag citerar följande:
"Än fanns det tusentals tårar kvar, Och de var dina att ge vem som helst
Äntligen, De är de dyrbaraste smycken du har
Så be aldrig om ursäkt igen"
...
"Den där pojken jag aldrig kände
Som gick på gator jag aldrig såg
Och tänkte tankar jag aldrig tänkte
Under ett tunt och flygigt hår
Och alla känslor slog och sprängde
Hela vardagen full med hål
I en tid då inget hände
I en stad som alltid sov
Men älskling, vi var alla en gång små
Ja, vi var alla en gång små"
Ganska exakt där började jag se hotellet, och hade jag haft mitt tunna flygiga hår kvar så hade jag strukit det ur pannan. Nu dags för salt och lunch och sen mer salt och sen kanske en tur till Brooklynmuseet. 130 min med 152 BPM snittpuls. 2L vätska och ändå rejäl deficit efteråt. Nya Camelbak:en fungerade bra. Lägger upp nån bild senare ikväll.
/A.
Inte mycket idag, men ändå så mycket
Idag har det bara blivit en promenad från Stockholm C till Skeppsholmen och sedan åter.
Det har varit min första dag på kajakbyggarkursen på Skeppsholmens folkhögskola. En verkligt bra dag, relingen med däcksbalkar nästan klar å jag hågar mig till imorron.
Nu ska jag sova så att jag är pigg för en ny byggdag.
Idag har det bara blivit en promenad från Stockholm C till Skeppsholmen och sedan åter.
Det har varit min första dag på kajakbyggarkursen på Skeppsholmens folkhögskola. En verkligt bra dag, relingen med däcksbalkar nästan klar å jag hågar mig till imorron.
Nu ska jag sova så att jag är pigg för en ny byggdag.
Midsommar och träning
Midsommarhelgen avlöpte som planerat, dock med mindre regn än befarat ... Sill och nubbe, jansons, prinskorv och ägghalvor... allt det där var som det skulle.
Fika och sen 6 kamp med grannstugan... Golf(!), Boule/kubb (egen combo) och tipspromenad... sen var det skumpa på klipporna nere vid Yngern. Vidare mot varpakastning, pilkastning och till sist lite baklänges stövelkastning.
Det gick väl sådär tyckte jag... men jag och min tävlingspartner slutade ändå som "first losers". Prisutdelning med ett rejält tilltaget prisbord som man fick välja från i den ordning man placerat sig... perfekt! en liten datamus, en kortlek och en digital suduko blev det.
Annars så har det varit lugnt på träningsfronten, långpromenad på två timmar vid Leksätter och sen en kvällspromenad i söndags kväll, mötte återigen grävlingar, denna gång två på en gång, de var lite nyfikna och stack inte, som dom brukar, så fort dom upptäckte oss... dom är fina. Typiskt så hade jag inte kameran med mig!
I går kväll var det dags att återuppta träningen igen... Åkte till Brantbrink... startade i backiga elljusspåret och fortsatte ut i slingsystemet, gjorde en egen variant som mätte 5,35km lagom lugnt tempo med Malin, 6,25 min/km. Stack sen en extra vända på 3,67km i ett lite högre 4,34 tempo... Totalt blev det 9,02km på tiden 51:05.
Det kändes när jag tog i uppför backarna... insida vänster lår stramade lite så jag sänkte farten lite på slutet... vill inte ta några risker inför Sarekturen om några veckor...
Lite stum i benen idag...
Thomas
Midsommarhelgen avlöpte som planerat, dock med mindre regn än befarat
... Sill och nubbe, jansons, prinskorv och ägghalvor... allt det där var som det skulle.Fika och sen 6 kamp med grannstugan... Golf(!), Boule/kubb (egen combo) och tipspromenad... sen var det skumpa på klipporna nere vid Yngern. Vidare mot varpakastning, pilkastning och till sist lite baklänges stövelkastning.
Det gick väl sådär tyckte jag... men jag och min tävlingspartner slutade ändå som "first losers". Prisutdelning med ett rejält tilltaget prisbord som man fick välja från i den ordning man placerat sig... perfekt! en liten datamus, en kortlek och en digital suduko blev det.
Annars så har det varit lugnt på träningsfronten, långpromenad på två timmar vid Leksätter och sen en kvällspromenad i söndags kväll, mötte återigen grävlingar, denna gång två på en gång, de var lite nyfikna och stack inte, som dom brukar, så fort dom upptäckte oss... dom är fina. Typiskt så hade jag inte kameran med mig!
I går kväll var det dags att återuppta träningen igen... Åkte till Brantbrink... startade i backiga elljusspåret och fortsatte ut i slingsystemet, gjorde en egen variant som mätte 5,35km lagom lugnt tempo med Malin, 6,25 min/km. Stack sen en extra vända på 3,67km i ett lite högre 4,34 tempo... Totalt blev det 9,02km på tiden 51:05.
Det kändes när jag tog i uppför backarna... insida vänster lår stramade lite så jag sänkte farten lite på slutet... vill inte ta några risker inför Sarekturen om några veckor...
Lite stum i benen idag...
Thomas
Senast ändrad:
Precis, *all* träning under sommaren handlar om att minimera riskerna för fjälturen
Vårsäsongen med korpfotbollen brukar vara jobbig pga skaderisken, men i år missade jag allt pga stressfrakturen.Jag var ute en sväng med 10 kg i ryggan och gick i backe igår, för att känna på foten och träna benen lite. Foten känns hur bra som helst.
I helgen hoppas jag kunna cykla långt (tre, kanske fyra mil - långt för mig!) på lördag för att på söndag ta en ny tur med ryggan. Behöver känna hur det går att vandra dagen efter en hård aktivitet, som det ju blir i fjällen.
Liknande trådar
Liknande trådar
Njutvandringar att längta till
Platåberget Billingens unika natur och fina vandringsleder lockar vandringsentusiaster året om.
Få Utsidans nyhetsbrev
- Redaktionens lästips
- Populära trådar
- Aktuella pristävlingar
- Direkt i din inkorg