Ja fyfan... Idag skulle tiodagarslgret (ja ja, avbrutet av en regnig helg i tält javisst) storstilat ha avslutats med ett långpass med fartökning. Men det bidde inget sånt, pga bristande motivation, värkande lår, hiphop och bequerel. Nä men seriöst, regnet hänger i luften och motivationen draggar bottnen av en dyig skogstjärn nära dig. Tog ut en vilodag idag, och förklarar samtidigt lägret avslutat, aningen tidigt som sist.
Så vad har jag lärt mig? Jo:
1. Det är tungt att köra hårt i tio dagar. Kanske så hårt att det inte passar mig. Med ett vanligt 8-17-jobb kanske det kan genomföras (vakna-springa-frukost-jobba-springa-sittatystochintepratamedsinpartner-sova), men fan inte med ett någorlunda fritt flumjobb som det jag har. Självdisciplin.nu alltså.
2. Tio dagar kanske är i längsta laget. Måhända är sju hårda dagar bättre än tio halvhårda dagar, eftersom varje dag utöver en vanlig vecka (man börjar hårdköra på en helg och sen kör man hela arbetsveckan) blir svår att få in i "livspusslet" (OCH: då är jag varken småbarnsmamma, karriärstok, civilekonom, festprisse eller ens särskilt kul att umgås med).
3. Jag kör för hårt. Bevisligen är mina pass redan rätt tunga. Kanske ska jag satsa på få och tunga pass snarare än en massa halvmesyrpass, sk "lätt distans". Min snittpuls ligger över rek. på nästan samtliga pass.
Så, det är bara att bryta ihop och komma igen, sparka huvudet i väggen liksom. Nån som vet var man kan köpa gel:s i bulkpack?
Imorgon väntar nåt slags terränglöpning med Ulrika och Ulrikas nya Icebugs. Kanske på Andersön. Jag längtar redan till hösten då jag genom mer allmän träning ska bli nåt mer än bara ett par jättelår med bulimisk hunger.
