Ja fan, det suger i fiske(t)armen just nu. Ska bara få ordning på mitt liv först, som vanligt.
Inledde i söndags marathon.se's "10-dagars träningsläger", ä.k. "Camp Treblinka". Började med ett 28 km-pass med Camelbak i bra tempo (2:18, dvs lite för bra tempo, måste sikta på 5:30-tempo i fortsättningen!) trots att det bara kändes Mord i kroppen ungefär hela jävla vägen. Var helt slut i skallen redan efter ~30min, och sprang osymmetriskt. Sprang ändå på bara tjurskalle resten, men fick pausa för att handla snickers. Vet faktiskt inte vad som gick snett, varken distansen eller tempot var ju nåt unikt denna vår. Var sen helt skakis och konstig hela kvällen.
Grym träningsvärk nästa dag. På morgonen pissade jag förresten nåt som såg ut som det som blir kvar i tekannan när man lämnat 2-3 påsar Earl Grey hängande över natten... Förmiddagspasset fick vänta till kl sex (på kvällen) och då hade jag fortfarande rejält ont. Typiskt sådär ont som man får när man sprungit sig nära väggen, ätit och druckit för lite. Fick ändå upp tempot lite på den milen, gick återigen för fort (4:30-tempo istf 5:00-tempo). Sen kvällspass efter kl 22 i lugnt tempo m Ulrika, skönt att bara komma ut.
Sov sedan dåligt, både beroende på den sena timmen men även på att den vackra, älskvärda, goda, dyrbara, värdefulla, kompetenta och på alla sätt nödvändiga hunden skulle skälla ut ett rå som stod på parkeringen (härute, centrala Frösön) kring tre inatt. Man hade nästan kunnat göra en Runar med en träsko (den sk "44:an"), så fastskälld stod hon. Hunden var mycket nöjd.
Idag upp och så morgonrunda. 53 min löpning med hunden i makligt tempo, uppskattar väl sträckan till runt åtta km, men mtp att jag hade ryggsäck tror jag det var "milekvivalent" för normal löpning. Mycket åt i luften, nån sorts icke-stickmyggor (men inte fjädermyggor, vad jag såg). Duktiga på att fastna i ögonen var de iaf. Nilak fick som hastigast hälsa på en lapphundstik: Lycka!