Vi roade oss med fyra timmars utevistelse vid Nydalasjön, i rätt vass blåst och drevsnö. Roligt att sitta i sin dunjacka och se skridskoentusiasterna kämpa med den tjuriga vinden. Det fanns flera tekniker: Tjurdra rakt mot vinden, helst med stavar, i 0.3 km/h, lägga sig ned och göra armhävningar för att få upp värmen i bålen, kryssa mot vinden, skrika, gå av isen, mm mm.
Dagens aktivitet bestod mest i att försöka få upp eld. Umeå kommun lägger föredömligt ut ved vid sina eldställen runt Nydalasjön, men precis som jag noterat tidigare så tenderar denna ved att vara relativt färsk när den läggs ut, och efter en surhöst som denna så blir det onödigt mycket sportsmanship att försöka få fyr på fanskapet. Drar mig till minnes en friluftsdag i våras när problemet var exakt detsamma, och jag beklagade mig i denna tråd (den dagen slutade med sursnö, en förfrusen fingertopp och en j-la massa sot).
Idag sursnöade det inte, men blåste desto mer. Jag späntade och späntade och späntade, tände, såg stickan brinna ut utan att elden fick minsta fäste i spånorna, gjorde om samma sak igen, och hämtade sen en del näver och körde på nytt. Samma skit. Stockholmarna runt eldstaden bredvid hade redan en flammande stor brasa, och doften av tändvätska låg tung över nejden. Ett jävla tjoande höll de på med, kulturlösa som de är.
Med ett fång knaster och näver fick vi en värre fart på brasan, men det var ändå justsåpass att det tog eld i den finspäntade veden! Det riktigt fräste av fukt, men med lämpor gick det, och sen satt vi och huttrade i eldskenet, med lapphunden vilt skällande. Slutet gott, allting gott. Ett särskilt tack vill jag rikta till kombinationen b-l-o-s-s-a lättglögg och rom.