Coldsteel

[Nordstjärnan]

Hej!

Tyvärr så har jag ingen hemsida och det beror på att jag inte har någon digital kamera. Jag är på jakt efter en digital kamera,och så fort jag har köpt en så ska jag fotografera mina knivar. Jag ska sedan lägga in bilderna på Photobucket så att alla som är intresserade kan titta på dom. Photobucket är en bra gratis site för alla som vill lägga upp bilder.

Har du besökt http://www.knifeforums.com någon gång? Det är enligt min mening den bästa kniv siten. Där kan man få reda på allt som är värt att veta om knivar.

/David

 

[dePaul]

Hej, jodå, jag har varit medlem på Knife Forums sedan 2000 och likaså på Blade Forums, Spyderco Forums (2 olika) samt Benchmade Forums. Men jag föredrar nog Blade Forums framför Knife Forums. Lite mer att läsa där och fler medlemmar.

Är Photo Bucket gratis?

Hälsningar,
~Paul~

http://www.bladeforums.com/forums/forumdisplay.php?f=715

http://www.knifeforums.com/ubbthreads/postlist.php?Cat=&Board=UBB62

http://66.113.178.251/forums/forumdisplay.php?f=2&page=1&sort=lastpost&order=&pp=25&daysprune=30

http://www.bladeforums.com/forums/forumdisplay.php?s=&daysprune=-1&f=726

 

[dePaul]

Frosts Mora Camping (70-tal)

Hittade en bild på den tidigare omnämnda Moran (Camping). Tyvärr är bilden helt kass och på bladet syns en fläck efter klistermärket som har suttit där

Som sagt, slidan är ganska undermålig. Jag har modifierat den här kniven genom att borra hål för fånglina. Så nu känns den tryggare att hålla med blöta händer.

Men jag tänkte i alla fall att det kunde vara intressant att se den Moran som jag tycker är bäst.

PS Tack för tipset ang PhotoBucket. Det är där den här bilden sitter nu

 

[fafner]

Hmm

Om man ser till Fällknivens bryttester http://www.fallkniven.com/sv-test.htm på VG10 stålet så visar dom siffrorna på bryt punkten av knivarna,dvs hur mycket dom tål tills det att dom går av.

Hade knivarna vid samma tester varit i kolstål tex Cold Steels Carbon V(som är det samma som 52100-det är Camillus som tillverkar Cold Steels Carbon V knivar)så hade knivarna blivit böjda men kanske inte brytits av. Dom hade återgått till att nästan varit raka efteråt. På det viset kan man säga att kolstål är starkare än rostfritt,det håller jag med om.

Nu förstår jag inte... överstiger man sträckgränsen så kommer knivarna att plastiskt deformeras och flexar inte tillbaka. För att få veta detta måste vi få se sträckgränskurvorna för de olika materialen och jämföra dem. På en laminerad F1 så är flexlängden över 80 mm, vilket är ganska brutalt på en så kort kniv.

Har en kniv samma geometrier men olika stål kommer den att böjas lika mycket och få lika hög spänning tills sträckgränsen, och sedan börjar den placticeras. Att det sedan finns ett stort spann mellan sträckgräns och brottgräns gör kniven seg. Är det därimot ett litet spann mellan sträck och brott brukar den kallas spröd.

Nu har ju vissa rostfria stål egenskapen av att sakna en tydlig sträckgräns utan man brukar definera en gräns där tex 2% deformation kvarstår.

Ohärdat stål brukar alltid vara segt och ett härdat men ej anlöpt stål är sprött. Jag härdade en kniv en gång och skulle kolla om härdningen tog genom att böja på den (idiotiskt då E-modulen är i princip oberoende av härdning) då sprack den direkt. Det uppkommer ju alltid mikrosprikor och kan placticering inte uppstå i dem så kommer de att öka och och du får ett sprött brott (utan plastisk deformation).

Med härdningen höjs sträckgräns och brottgräns, oftast sänks förrhållandet mellan brottgräns/sträckgräns, och materialet blir sprödare. E-modiulen kommer därimot att vara i princip konstant.

Vi kan fortsätta diskutera om ni är intresserade men då måste jag börja leta fram gamla dammiga böcker på universitetsbibloteket.

[Ändrat av fafner 2005-04-25 kl 09:09]

 

[dePaul]

Några kommentarer till Peters inlägg. Jag undrar hur kärnan i F1:an ser ut efter ett sådant stuntnummer (böja det 80 mm). De mjuka sidorna stillåter visserligen mycket mer böjning är vad som annars hade varit möjligt (som Anders skrev) men men. Som sagt, det har med tjockleken på kärnan (VG-10) att göra. Tyvärr har jag inte haft lust att dissekera en Fällkniven så jag har ingen aning .

Ju tjockare kärna, desto mindre plasticering (eller flex som jag kallar det eftersom det är ett ord som även lekmän förstår) klarar stålet och desto lättare bildas det mikroskopiska sprickor, som du nämner Peter.

De här sprickorna är självfallet inte bra för kniven. De kan ge upphov till ett flertal oönskade resultat: Rost, chipping i samband med arbeten i hårda material och risk för separation.

Ett sätt är förstås att göra kärnan ganska tunn och därmed skjuta fram gränsen för sprickbildning. Men återigen, det här tycker jag är ett dåligt val eftersom man i så fall får fram ett stål som inte spricker lika lätt men som i stället har lättare att rulla över (beroende på att den primära eggvinkeln är någorlunda vanlig 30-40 grader sammanlagt).

Något som vi inte har nämnt är det faktum att det mjuka höljet i Fällknivens modeller resulterar i ett repigt blad ganska omgående. Ok, man får repor på hårdare stål också, men de blir av självklara orsaker djupare i ett mjukare stål som 420J2. Med andra ord, samlar man på knivar så skall man helst inte ens röra den här sortens knivar, utan lägga dem direkt i vitrinskåpet

Avslutningsvis. Du nämner dammiga böcker. Det kanske finns en hel del info på nätet? Jag vet att jag sett en del sådana sidor. Tyvärr har jag inte lagt in dem bland favoriterna

~Paul~

 

[Mezzner]

För de samband med E-modul osv som nu redovisats behövs nog inga fler dammiga böcker, jag verifierar Fafners inlägg, och tar det som en rätt klar verifikation på mitt eget .

Det enda som kanske kan komplettera bilden är väl möjligen att det finns en del material som dessutom är deformationshårdnande. Vid plasticering så ökar alltså sträckgränsen. I praktiken har detta nästan ingen betydelse för knivar.

Nåt som kanske är värt att förtydliga är möjligen att man kan ha ett material som är betydligt hårdare och sprödare i centrum utan att detta kommer att spricka före resten. I neutrallagret blir nämligen spänningen så mycket lägre.

Dock misstänker jag att man kan göra tvärtom också; ett "starkt stål på sidorna, och ett mer lågvärdigt i kärnan eftersom dessa ofta är lättare att slipa till "rakbladsegg". Många legerade stål tappar små bitar av eggen när denna slipas till en viss tjocklek (snarare tunnhet...). Rostfria slakteriknivar filar man ju snarare och där accepterar man ju glatt att eggen inte är som ett rakblad; den lite råa eggen sågar så mycket bättre i kött. Dock krävs frekventa omskräpningar för att behålla den råa eggen.

 

[dePaul]

För de samband med E-modul osv som nu redovisats behövs nog inga fler dammiga böcker, jag verifierar Fafners inlägg, och tar det som en rätt klar verifikation på mitt eget .

Jag har inte ifrågasatt detta. Tvärtom så går dessa tankar i linje med mina egna. Kanske med ett litet undantag.

Trots att stressen på kärnan blir avsevärt mindre i ett laminat så tvivlar jag ändå på att kärnan inte tar skada om du böjer bladet 8 cm med tanke på att det är VG-10 vi pratar om och bladet är endast 97 mm långt.

VG-10 är ett jämförelsevis ganska skört stål trots att Fällkniven inte härdar det till mer än HRC 59, vilket kan anses vara den lägre optimala gränsen (59-61 brukar spannet vara) för det här stålet. Det finns kanske någon som kan beräkna vinkeln på det böjda bladet. Mina mattekuskaper behöver fräschas upp .

På tal om de dammiga böckerna. Vad jag menade var bara att det skulle kunna vara kul att fördjupa sig ännu mer i ämnet inte för att bevisa mina teorier utan för att jag antar att ingen är hundraprocentigt fullärd i det här ämnet?

~Paul~

 

[Mezzner]

Ingen fara, det finns alltid mer att lära, och det sämsta som finns är när man anser motsatsen.

Poängen var snarare att de samband som räknats upp är så allmängiltiga att de täcker alla principiella resonemang som jag kan förutse.

Kvantitativt däremot är det en annan sak att säga var gränsen går för brott, kvarstående deformation etc.

Och när det gäller kärnan, vid den 8 cm utböjning du nämner, kan jag inte säga om den håller med mindre än att man räknar på det specifika materialet och de mått bladet har. Jag kan dock direkt säga att det är relativt svår att räkna på en sån här sak, just p g a att det är mer än ett material inblandat (om det ena plasticerar vill säga).


Men jag kan ändå alltså säga att om bladet fjädrar tillbaka utan att ha blivit krokigt, så har inte yttermaterialet plasticerat, och då har heller inte kärnan tagit skada. Det är faktiskt så, behövs inge matematik i det fallet.

Om bladet är lite krokigt däremot är chansen rätt stor att kärnan klarat sig, men det är faktiskt riktig jobbigt att säga säkert...

 

[dePaul]

Det jag inte får ihop är det här: Den yttre "kappan" på F1:an är 420J2 härdat till HRC 50. Med andra ord ett väldigt mjukt stål. Mjukt, slagtåligt men inte särskilt flexibelt

Den inre kärnan däremot är gjord av VG-10 härdat till HRC 59. Ett stål med precis motsatta egenskaper. Hårt och flexibelt (till en viss gräns förståss).

Rimligtvis så borde resultatet av en böjning på 8 cm resultera i att det mjuka yttre höljet inte orkar flexa tillbaka bladet till sin ursprungliga form. Något som man med all säkerhet hade upptäckt vid en mätning. Om nu det här resonemanget är riktigt så måste även den hårda VG-10 kärnan ha tagit stryk? Synd att man inte har kollat i mikroskop efter sprickbildningar.

Lite svårt att förklara vad jag menar men jag kan göra en liknelse. Det är ungefär som att laminera en bakelitskiva mellan två stycken mjukplastskivor, formade på samma sätt som kniven i fråga. Sedan kan man försöka böja den här sandwichen hela 8 cm. Jag vet att det här är en dålig liknelse men den åskådliggör lite vad jag är ute efter.

Om man läser Fällknivens egen förklaring till dessa tester så låter de såhär:

"När det gäller knivar för överlevnadsbruk är en av de viktigaste egenskaperna att kniven är stark. Ovanstående siffror och kurvor visar hur starka just dessa fyra knivar är. Det som "berättar mest" om knivens styrka är vilket vrid- eller böjmoment kniven tål innan den går av".

Fällkniven nämner alltså inte om man har undersökt knivarna angående skador. Det enda de nämner är hur mycket kraft som behövs för att bryta av bladet.

~Paul~

 

[Mezzner]

Det kanske låter som en paradox; men en skillnad gentemot din jämförelse är att det två stålmaterialen har samma E-modul!

Sen är det ju också så att det är skillnad om du laminerar materialen så att de sitter ihop. Om de inte gör det, utan kan glida i förhållande till varandra, så får man en mjukare totalstruktur, och de yttre materialen utsätts inte för högre spänningar än det inre (om varje tjocklek är lika).

 

[dePaul]

Ja, tanken var att fogen skulle vara solid.

Ok, låt se. Ett genomsnittligt rostfritt ståls E-modul ligger väl någonstans runt 200GPa? Menar du att alla stålsorter ligger på 200 och därmed är 420J2 och VG10 exakt lika och således beter sig lika då det gäller elasticitet och plasticitet?

Eftersom 420J2 är så pass mycket mjukare så borde de restspänningar som finns i bladets yttre skilja sig från den inre kärnan?

Med andra ord när man gör ett så pass brutalt böjprov som Fällkniven tydligen gör så belastas stålets ytterfibrer mest och en kombination av restspänningar (och det faktum att dislokationsrörelser sker lättare på ytan) resulterar i att man överskrider sträckgränsen för det mjuka 420-stålet med resultat att man får en kvarvarande plastisk deformation samtidigt som den hårdare kärnan borde uppvisa sprickor (eller i bästa fall klara sig, och fjädra tillbaka, vilket jag tycker låter otroligt)?

Om jag förstått det rätt så är motståndet hos plastisk deformation i stål riktningsberoende, det vill säga att när stålet är som mest böjt så är atomriktingen olika i den konkava delen jämfört med den konvexa.

När man således har uppnått gränsen för den elastiska töjningen i 420J och därmed laminatet (vilket 8 cm borde uppfylla) så har man också passerat materialets sträckgräns och den plastiska deformationen tar vid med atomglidning på både inre och yttre laminatet som resultat, eller har jag fel?

Återigen, jag kan inte förstå att det här inte skulle påverka bladet i sin helhet eftersom de båda stålsorterna är så olika.

Men du får förklara eftersom det är du som är ingenjören och jag är bara knivsamlaren

 

[Mezzner]

Ja, tanken var att fogen skulle vara solid.

Ok, låt se. Ett genomsnittligt rostfritt ståls E-modul ligger väl någonstans runt 200GPa? Menar du att alla stålsorter ligger på 200 och därmed är 420J2 och VG10 exakt lika och således beter sig lika då det gäller elasticitet och plasticitet?

210 MPa är det väl, och det är så lika så att man får blanda in lite gjutjärn och annat för att hitta järnlegeringar som skiljer sig 5% från varann. (Jag är i och för sig ute på lite svag is med siffrorna eftersom jag inte har nån "dammig" formelsamling e.d.)
Detta betyder att den elastiska styvheten är lika för material med lika E-modul, dvs i stort sett järnlegeringar. Jag vågar inte säga vad de olika rostfria stålen hamnar (troligen väl inom 5%); möjligen är de relativt höglegerade och dessutom kan jag bara SS-beteckningar, och du blandar rätt friskt mellan normerna tror jag. Plasticeringsnivån (sträckgränsen) dvs när materialet inte fjädrar tillbaka längre, varierar dock kraftigt mellan stål med olika sammansättning och värmebehandling. (Hmhm... du driver väl inte med mig nu?)

Eftersom 420J2 är så pass mycket mjukare så borde de restspänningar som finns i bladets yttre skilja sig från den inre kärnan?

Ser inget samband där, men kanske missförstår.

Med andra ord när man gör ett så pass brutalt böjprov som Fällkniven tydligen gör så belastas stålets ytterfibrer mest och en kombination av restspänningar (och det faktum att dislokationsrörelser sker lättare på ytan)

Gör de? I huvudsak för att spänningarna vid just böjning blir störst där kanske?

resulterar i att man överskrider sträckgränsen för det mjuka 420-stålet med resultat att man får en kvarvarande plastisk deformation samtidigt som den hårdare kärnan borde uppvisa sprickor (eller i bästa fall klara sig, och fjädra tillbaka, vilket jag tycker låter otroligt)?

Bladet blir i alla fall krokigt efter en sån behandling (vid plasticering i delar av materialet, homogent eller ej).

Om jag förstått det rätt så är motståndet hos plastisk deformation i stål riktningsberoende, det vill säga att när stålet är som mest böjt så är atomriktingen olika i den konkava delen jämfört med den konvexa.

Nu är du nog inne på Fasta tillståndets fysik, och den har varje ingenjör rätt att glömma efter examen. Jag ställer mig likgiltig till påståendet och oavsett riktigheten har det nog ingen betydele.

När man således har uppnått gränsen för den elastiska töjningen i 420J och därmed laminatet (vilket 8 cm borde uppfylla) så har man också passerat materialets sträckgräns och den plastiska deformationen tar vid med atomglidning på både inre och yttre laminatet som resultat, eller har jag fel?

Atomglidning är nog att göra sig märkvärdig, det glider på kristallin nivå i första hand (dislokationerna!). Om det sker vid 8 cm utböjning vet jag inte, jag vet ju inte hur långt bladet är ens (Jag är ingenjören, du knivfetischisten!). Men 8 cm låter ju vådligt.

Återigen, jag kan inte förstå att det här inte skulle påverka bladet i sin helhet eftersom de båda stålsorterna är så olika.

Så länge plasticering inte sker händer inget, och det yttre stålet kommer garanterat att plasticera först, och innan brott sker på det inre, ifall det yttre stålet är mjukare, dvs har lägre sträckgräns.
Tvärsäkert!

Men det finns ett intervall då det yttre stålet plasticerar och det andra bara böjer sig elastiskt utan kvarstående skador som deformation eller sprickor (=brott!)

Men du får förklara eftersom det är du som är ingenjören och jag är bara knivsamlaren