Är det inte bara en fråga om marginaler?
Klart man ska vara rädd om hjärncellerna, och med antalet höga toppar som man (hypotetiskt) avverkar utan så ökar risken för diverse skador.
Men innan Reinhold Messner visade att det omöjliga var möjligt så ansågs man vara garanterad skador (eller döden) om man försökte sig på Everest utan syrgas.
Jag kan inte säga hur Messner tog skada eller ej, eller hur andra tagit skada eller ej, men mycket talar för att man med lite tur och skicklighet (jo, det var väl ett understatement...) kan klara de högsta topparna utan syrgas och utan skador.
Dock krävs det en snabb bestigning, och diverse annat som i sin tur ställer extra krav på klättraren, liksom vädret och andra förutsättningar.
MED syrgas så ökar man marginalerna, men i de flesta expeditionsbesrättelser - där man använt syrgas - så framgår ju att marginalerna alltjämt är små, och att risken för att den syrgas man orkar bära ändå tar slut. Och totalt sett så kan du absolut skadas eller förolyckas även med syrgas - jag vågar väl gissa att merparten av de som dött eller skadats på Everest har använt syrgas.
Och då är det ju bara en priorietetsfråga. MÅSTE man klättra Everest MED syrgas för att få den "rätt" riskexponeringen, eller vore det lika rimligt att klättra nånting lägre utan syrgas - om man nu anser att man inte kan göra Everest på ett tillräckligt säkert sätt utan syrgas?
Själv kommer jag aldrig att behöva göra valet - men jag kanske ändå känner att jag skulle prioritera i den ena eller andra ordningen om jag nu vore Himalayaklättrare. Jag har ingen erfarenhet, men jag kan ju fundera över VARFÖR jag skulle ha kunna tänkt mig att alls klättra höga toppar. Och då inser jag ju att det inte är för att nån annan (som ändå inte kan begripa varför, eller nyanserna) ska bli imponerad, eller för att jag på toppen ska hämta cancermedicin och rädda liv. Jag gör det nog för att det är svårt, inte för att det är lätt och säkert - så det är ju kontraproduktivt att förenkla företaget, eller minska riskerna som är specifika just för den här höjden.
Höjden i sig är ju i stort sett bara unik på så sätt att det är tunnare luft, inte för att det är brantare, inte för att det är kallare, inte för att dagsetapperna blir längre. Det som skiljer två berg med olika höjd är alltså syrehalten, och genom att andas medförd syrgas så ändrar jag ju förutsättningarna till de som gäller på ett lägre berg. Lite ologiskt tycker jag helt enkelt.
Fortfarande från mitt fåtöljperspektiv.