Bulta upp Omöjliga väggen!

Jag kan hålla med dig om att bultarna på Omöjliga väggen antagligen var mycket bättre när de ursprungligen slogs i. Dock är det inte så att de bultar som sitter där nu är de ursprungliga. De har blivit bytta åtskilliga gånger genom åren, oftast av SKK:s bultkommitté.
Jag kan dock delvis hålla med dig om att ledens karaktär inte skulle förändras av att de ständigt rostande bultarna skulle bytas ut mot rostfria borrbultar (givet att de placeras ganska nära de ursprungliga bultplaceringarna). Däremot skulle inte det innebära att leden skulla bli mer som den ursprungligen var. När jag gjorde leden första gången 1983 hade den fler fasta bultar än den har idag, åtminstone 2-3 stycken fler. Men vartefter det kommit fler nya kil- och kamsäkringstyper har man väl bedömt att dessa bultar inte längre behövts.
Så det är inte helt självklart hur många borrbultar som skulle sättas om man gjorde så nu. Ska det vara som leden är nu eller som den ursprungligen var.

Jag kan förstå att det känns surt att ha blåst on sight:en genom att toppa leden först. Har själv gjort likadant på både Änglamark och Hets, liksom på Fångarnas kör i Bispberg, toppat dem och känt att jag hade överkapacitet och lika gärna kunde ha gjort dem on sight om jag bara vågat tro på mig själv.
Vissa leder som har en "skräck-aura" kan man dock spara på tills man har överkapacitet och vet att man kan gör dem. Samma år som jag toppade nämnda leder gjorde jag Vinleden on sight. Hade sparat på den för att jag ville ha god marginal då de berättelser jag hört fick mig att förstå att den inte var direkt välsäkrad. Tillfredsställelsen efteråt kändes som att den var värd att vänta på, även om jag nog rent tekniskt hade kunna klättra den 6-7 år tidigare. Tror inte jag hade varit lika nöjd med den on sight:en om leden hade varit välbultad med rostfritt, då hade en on sight liksom inte betytt något.
 
Nytt värde i rubriken

Hej!

Det tycks mig som om Robins ursprungliga rubrik "Bulta upp Omöjliga väggen" har fått en ny vidare och djupare innebörd. Inte numera så att väggen är omöjlig att klättra men snarare omöjlig att bulta om.

Om Tomas Carlström (FF) vore död skulle han förmodligen vända sig i sin grav av all debatt kringen leden. Kanske någon med bra kontakter kan fråga hur han ställer sig till sin led idag.

/Örjan :-D

PS
En kompis till med tog ett rejält fall i den andra pitongen en sommarkväll 2002. Precis när han skall klippa den tredje pitongen kroknar han och faller. Det är det längsta fall jag någonsin har hejdat och kompisens färd nedåt slutar med fötterna cirka 2,5 meter över marken. Han klonkade i sin knän när repet sträcktes upp och vi gick ned till vattnet för att kyla av dem.

Jag blev mycket rädd när jag förstod att han skulle falla. Jag hade själv redpointat leden någon månad tidigare och hade lovat mig själv att aldrig mer leda den upp igen pga de undermåliga säkringarna.

Nåja, jag fick ta och leda upp en sista gång för att på så sätt snabbt få ned vår utrustning eftersom det började bli mörkt. Vet inte hur jag tänkte när jag nådde ankaret (vi hade ett topprep ovanför Häxrisset) men jag fortsatte uppåt. Hittade inte mycket till säkringar och blev därför mycket glad då jag till slut kom upp.
DS
 
Fram till hösten 2001 var det hårdaste jag klättrat på topprep en 7-. Jag hade onsightat två eller tre sexor på kil, har jag för mig, och en 6+ på bb, Brown sugar (den står så i gamla sthlmsföraren, tyckte den var hård).

Hösten 2001 skadade jag mina långfingrar, vilket innebar att jag inte klättrade ordentligt förrän sommaren 2002. En kort period, sedan skadad igen. Fram till våren 2004 hade jag väldigt många, långa uppehåll (längst 8 mån). Först i april kom jag igång och kunde klättra, ca 1-2 ggr per vecka.

Lång inledning, men nu till Omöjliga väggen. Med denna bakgrund kan man säga att min on-sight nivå inte låg mer än runt sv 6. Jag provade ändå att gå på on-sight på Omöjliga väggen i slutet av juni, fast jag backade pga att det var blött. Efter att ha klättrat den på topprep så gjorde jag den på led.

Jag tror (var absolut inte säker) att de aliens jag backade upp första bulten med skulle räddat mig fr markfall. Det som fick mig att vända var risken för att slå mig. För dessa aliens satt väldigt långt ner. Det jag annars litade på var rostiga pitonger. Ingen bra kombination. Allt behöver inte on-sightas, men jag är ledsen för att inte kunnat sätta leden pga bristande säkerhet. I just fallet Omöjliga väggen tror jag faktiskt att om (de egna) säkringarna håller, går det att klara sig från markfall, utan bultarna. Detsamma gäller Masters Edge, vad jag förstått. Därmed inte sagt att man inte ska bulta Omöjliga väggen. Men jag är mot att slå i och ur pitonger som det gjorts, för det förstör verkligen den ursprungliga karaktären. Ska någon fast säkring i, sätt den för tillfället bästa - dvs borrbult! Leden och förutsättningarna för klättring är ändå inte desamma nu som för förstebestigaren!!

Att behöva topprepa leder för att veta om man kan klara dem (och därmed inte riskera att slå ihjäl sig) är för mig fel argument för att bevara "förstebestigarens etik". Jag har inte provat vinleden, för jag har hört om dess säkerhetspotential i början och inte heller ansett mig klättermässigt kompetent. Risk för markfall fr 10 m är inte acceptabelt när man är på gränsen. Att då rekommendera att man ska bli bättre klättrare är också fel argument. Osäkrat är osäkrat. Alla gör misstag, och om du vill få en bra tillfredställelse utöver klättringen rekommenderar jag mer soloklättring. Där gör du oftast bara ett stort misstag. Annars kanske borrbultning är ett logiskt alternativ till osäker klättring?
 
fling; sa:
Att behöva topprepa leder för att veta om man kan klara dem (och därmed inte riskera att slå ihjäl sig) är för mig fel argument för att bevara "förstebestigarens etik". Jag har inte provat vinleden, för jag har hört om dess säkerhetspotential i början och inte heller ansett mig klättermässigt kompetent. Risk för markfall fr 10 m är inte acceptabelt när man är på gränsen. Att då rekommendera att man ska bli bättre klättrare är också fel argument. Osäkrat är osäkrat. Alla gör misstag, och om du vill få en bra tillfredställelse utöver klättringen rekommenderar jag mer soloklättring. Där gör du oftast bara ett stort misstag. Annars kanske borrbultning är ett logiskt alternativ till osäker klättring?


Jag kan se ett annat alternativ, klattra en annan led!

Ditt argument skulle kunna anvandas nar det galler chipping oxå, bara for att jag inte kan så ar det fel på leden, fixa....

Bara for att du inte vill/kan leda en led betyder inte att andra inte kan/vill, i befintligt skick.... (Ursakta bristen på prickar, sitter på kastrup på vag till franken Jura for en veckas klattring, bultat)
 
Per Calleberg

Lyssna och lär av denna aktiva ikon av klättring i Sverige, få erfarna har som han delgivit sina erfarenheter....må de vara i text eller bild eller vid brasan efter långa klätterdagar.
Bosse.....
 
Re: Per Calleberg

Per Calleberg skrev:
När jag gjorde leden första gången 1983 hade den fler fasta bultar än den har idag, åtminstone 2-3 stycken fler. Men vartefter det kommit fler nya kil- och kamsäkringstyper har man väl bedömt att dessa bultar inte längre behövts.
Så det är inte helt självklart hur många borrbultar som skulle sättas om man gjorde så nu. Ska det vara som leden är nu eller som den ursprungligen var.

Jag tycker inte det behövs fler bultar än i dag, inte kände jag heller något behov av att klämma i något eget, det skulle i så fall varit för att backa upp de dåliga bultarna, (men nu var jag ju för kort för att nå att göra det i alla fall). Och jag är ingen sån som drar iväg utan att säkra, utan gillar att ha "bultkänning" (eller kilkänning). Trots det upplevde jag det inte som läskigt långt mellan på Omöjliga väggen. Faller man vid tredje och hamnar 2,5 meter ovan marken, som man visst gör enligt ovan, så har man ju 2,5 meter tillgodo. Det är långt från risk för markfall, så bultarna sitter knappast fel ur denna synvinkel.

Sen tycker jag en viktig fråga i debatten är varför man klättrar. En del tycker att det är kul att se döden i vitögat, medan andra tycker om att njuta av moven på en skön led även på topprep. Och så finns allt däremellan. De båda ytterligheterna kommer förmodligen aldrig att mötas.

Men när det gäller leder, som Omöjliga väggen, som har bult från början, varför då inte slå i borrbult åt dem som vill klättra skönt men tryggt, och låt de mer dödsföraktande klämma i kilar och ignorera bultarna? Man vet ju själv bäst sen på vilket sätt man klättrat leden och för man loggbok/scorecard kan man ju ange om det var trad eller bult dessutom.

Jag vill poängtera att jag _inte_ tycker att man ska bulta upp de leder som är ren trad i dag, t.ex. Grönbrinksberget, på såna leder får man lära sig lägga kil, men är det bultar/pitonger från början är det bara dumt att invagga den som inte känner till problemet i en falsk säkerhet som kan resultera i katastrof. Lägger man liv och hälsa i en skål och etik i en annan så är det väl självklart, eller?
 
mydeza; sa:
Ditt argument skulle kunna anvandas nar det galler chipping oxå, bara for att jag inte kan så ar det fel på leden, fixa....

Bara for att du inte vill/kan leda en led betyder inte att andra inte kan/vill, i befintligt skick.... (Ursakta bristen på prickar, sitter på kastrup på vag till franken Jura for en veckas klattring, bultat)

Jo, absolut, argumentet går att använda jämt om man fixar något med en led. Varför rensa, det går att klättra ändå... Jag klättrade flera igenväxta leder i förra veckan. Ska det vara så också, att om förstabestigaren klättrar orensat, får ingen annan rensa?

Chipping skiljer sig radikalt från borrbultning i mina ögon. Fast därom tvistar de lärda. Ha det bra i Frankenjura!
 
En hyfsat objektiv syn på det hela är ju faktiskt att oavsett klätterkapacitet kan man trilla (ett grepp kan lossna, stenslag osv). I det läget är det bra med mellansäkringar eller bultar. Att en populär led endast erbjuder säkringsmöjligheter i pitonger som de flesta ändå verkar vara överens om som tveksamma, är ju då ett problem.

SKF-försäkringen är ju inte så specifik att den anger vilka krav det är på säkringarna, men det anges ju ändå tydligt att den inte gäller vid klättring över 6 m och utan rep.

OM nu pitongerna inte håller (och vi är hyfsat överens om den saken) så gäller alltså frågan om man ska sola leder som Omöjliga väggen eller ej, eller?
 
Nej!!!

Jag har funderat endel själv på att just byta ut bulten på denna led men aldrig tänkt på slitaget det skulle medföra.
Men borrbultar tycker jag absolut inte att man ska placera på denna klassiska led.
Och när den ju går att säkra naturligt så tycker jag att den bär klättras så.
Skulle det vara så att man känner sig osäker så fram med topprepet.
 


Jag tänkte jag skulle väcka lite liv i den här gamla tråden genom att meddela att Omöjliga väggen nu har letts enbart på egna säkringar (det har f ö skett tidigare, antagligen flera gånger). Fem av bladbultarna har plockats bort, de tre kvarvarande sitter svåråtkomligt, men de kommer antagligen att plockas bort de med så småningom. Den som tidigare var andra bulten behövde bara en knackning åt vardera håll med en karbin innan den kunde lyftas ut för hand... Bulten efter nischen verkar ha tagit ett eller flera fall och den var halvt vikt över kanten som den sitter i.
De egna säkringarna är bra, men det går inte att lägga dem var som helst på turen. Flera av säkringarna går dock att lägga alldeles intill – och i något fall precis i – de gamla bultplaceringarna. Små och mellanstora kilar, några kammar (typ gul Alien) kommer väl till pass. Jag vill hävda att turen är minst lika säker som den var tidigare.
Vill tillägga att "tilltaget" har fått ok från Sthlms klätterklubbs bultkommitté.

Själva kärnfrågan om gamla bladbultar ska bytas mot nya eller mot borrbultar har jag inte lyckats ta ställning till än, men argumentet att man bör sätta den säkring som för tillfället är den bästa låter rimligt och är antagligen en ståndpunkt som Omöjliga väggens förstabestigare skulle skriva under på.
Däremot är det väl en allemansrättslig (och i det specifika fallet Omöjliga väggen även en känslomässig) fråga också. Jag gissar, men vet inte säkert, att bladbultar, som ju utnyttjar bergets egna svagheter, är tillåtna enligt allemansrätten. Borrbultar är det inte.
 
För att bara "svara" på den lilla frågan om allemansrätten, så är det nog ungefär så att borrbultar är otillåtna och pitonger OK.

Riktigt varför kanske är lite luddigt, men man får ju helt enkelt inte göra nån egentlig åverkan på annat än döda, lösa pinnar på marken, samt plocka diverse blommor, bär och svamp.

Att slå i en pitong kan ju kanske sägas att man kan göra närmast spårlöst (om den avlägsnas), även om det blir lite ärr. Dessa ärr kan då jämföras med de spår som faktiskt blir när man går, cyklar eller rider i skogen.
De syns, de kan bli kvar länge eller för alltid, men de hotar egentligen inte markägarens intressen (i första hand skogsbruksvärdet).

Det har kanske gjorts tolkningar av detta i rimligt modern tid, som kan vara prejudicerande, men jag är inte så säker på det, och om så inte är fallet så är nog en mer exakt tolkning ganska oviss tills den gjorts i nån rättslig instans.

-:-

Det låter onekligen som att man ska ha ganska god marginal för att onsighta O V, med tanke på att placeringarna inte är så uppenbara eller många(?).
 
Bra, eller åtminstone bättre.

Iom att det (enligt utsago) går att tradda leden utan bladbultar, så är det väl helt klart en bättre situation att de befintliga bultarna plockats bort än att de sitter kvar med tveksam kvalitet.

Låter som en utmärkt ursäkt att börja köpa på sig småkammar alltså ;-)
 

Liknande trådar


Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg