Apropå skoter vid Njupeskär...(finns faktiskt en poäng för oss klättrare med det jag berättar här)
Bildandet av Fulufjällets nationalpark är ett annat exempel där myndigheter och civila intressegrupper hamnade i konflikt. Naturvårdsverket ville införa skoterförbud i hela parken vilket självklart mötte ett massivt motstånd från lokalbefolkningen. De var även oroliga för jakten och fisket. Lösningen blev ett för Sverige unikt koncept där parken delades in i fyra olika zoner.
Zon fyra (med Nupeskär) är den minsta och mest besökta delen av parken dit 99% av besökarna beger sig har väl utbyggd "infrastruktur" som t.o.m handikappanpassning, dock inga skotrar
I zon tre finns de flesta fiskevatten och här tillät man skoterleder. Det är även det område som tidigare var flitigast besökt av lokalbefolkningen.
Zon ett utgör större delen av parken och där råder striktare restriktioner än övriga parken. Här ska man bli förvånad om man möter andra människor vilket även var fallet innan nationalparken bildades, så jag tror inte de lokala såg det som att de "förlorade" det området.
Jag skulle vilja påstå att alla parter har blivit nöjda med reglerna i parken. Detta gäller även klättrarna. Den tillåtna tiden för klättring är 1dec-31mar vilket är den tid då det överhuvudtaget är möjligt att klättra på fallet och lite till. Det ända vi fick kompromissa bort var klättring på klipporna brevid fallet, vilket inte var någon större förlust eftersom det just inte har varit nån aktivitet där förr.
Bildandet av Fulufjällets nationalpark anser jag vara ett praktexempel på hur det borde gå till.
http://www.w.lst.se/upload/5198/fulufjall.pdf
Bildandet av Fulufjällets nationalpark är ett annat exempel där myndigheter och civila intressegrupper hamnade i konflikt. Naturvårdsverket ville införa skoterförbud i hela parken vilket självklart mötte ett massivt motstånd från lokalbefolkningen. De var även oroliga för jakten och fisket. Lösningen blev ett för Sverige unikt koncept där parken delades in i fyra olika zoner.
Zon fyra (med Nupeskär) är den minsta och mest besökta delen av parken dit 99% av besökarna beger sig har väl utbyggd "infrastruktur" som t.o.m handikappanpassning, dock inga skotrar
I zon tre finns de flesta fiskevatten och här tillät man skoterleder. Det är även det område som tidigare var flitigast besökt av lokalbefolkningen.
Zon ett utgör större delen av parken och där råder striktare restriktioner än övriga parken. Här ska man bli förvånad om man möter andra människor vilket även var fallet innan nationalparken bildades, så jag tror inte de lokala såg det som att de "förlorade" det området.
Jag skulle vilja påstå att alla parter har blivit nöjda med reglerna i parken. Detta gäller även klättrarna. Den tillåtna tiden för klättring är 1dec-31mar vilket är den tid då det överhuvudtaget är möjligt att klättra på fallet och lite till. Det ända vi fick kompromissa bort var klättring på klipporna brevid fallet, vilket inte var någon större förlust eftersom det just inte har varit nån aktivitet där förr.
Bildandet av Fulufjällets nationalpark anser jag vara ett praktexempel på hur det borde gå till.
http://www.w.lst.se/upload/5198/fulufjall.pdf