Barnkniv

[mipert]

...De gånger jag sett skärolyckor var det alltid vuxna som försökte göra mer än de förmådde....

Det där gillar jag inte riktigt, jag upplever en nedvärderande ton i det du skriver.

Ungefär som att de som skär sig är lite löjliga och borde gå en kurs i att hantera kniv innan de får ge sig ut i skogen eller tälja pinnar...

Förmodligen tolkar jag det hela fel.

Men själv har jag skurit mig många gånger, både som barn och vuxen.
Värst var det nog i tolvårsåldern...

Att barn med kniv inte skulle skära sig låter lite underligt.

 

[greendanger]

Re: Re: Re: Rejäl parerstång

Jag var som barn med om att en barndomskamrat slant på sin kniv (som sakande parerstång) och skar sig rejält i handen. Det ryser fortfarande i kroppen på mig efter 40 år, varje gång jag ser en sådan kniv.

Så jag begriper än idag inte hur man kan fortsätta att tillverka knivar som dom 3 till väster i denna bild.

En scoutkniv liknade denna med plasthandtag hade jag i många år tills jag som vuxen glömde den någonstans.

Har man möjlighet att välja färg på handtaget så ska man inte välja grön, för det är svårt att hitta kniven om/då man tappar den.

Edit: nu hann Anders Marklund skriva om detta med parerstång medan jag letade efter lämpliga bilder.

Per Brune

Tittar man på Frost och moraknivar så är detta en som jag tycker passar barn bra:

http://www.frosts.se/bilder/hantverk/931/931p.gif

modellen heter 932p kanske lite stort handtag, men när det gäller bladet så är det lämpat. Barn är inte lika starka i händerna så ett långt blad som de tar i med för kung och fosterland gör att kniven lätt slinter iväg, inte heller har detta blad en jätte vass spetssom en vanlig mora. Kniven används vanligen av elektriker och andra yrkesmän.
Finns med 32 och 44 mm blad
http://www.frosts.se/index_2.html

Har du försökt slöjda och snitta med en skalkniv?

Då det inte är någon ålder sagd och att det är första kniven antar jag att det kan vara runt 5-6 årsåldern och då är det inte så mycket finare sniderier det gäller, utan mer vässa pinne för att grilla korv...
Skulle vara kul och veta i vilken ålder barnet var och vad som det var tänkt att snidas, och jo jag använder skalkniv mycket efter som jag ofta har en tillhands då jag håller på med endel kabeldragning i jobbet (IT-tekniker)

 

[Anders M]

Roligt med alla synpunkter. Det var precis detta jag hoppades på när jag startade tråden . Det är alltid trevligt med diskussioner och att få höra andras erfarenheter, eller hur?

Själv har jag norrbottens-/tornedalsbakgrund och tillbringade sommarloven vid Kalixälven och i Luleå skärgård. Av någon anledning var kniven nästan alltid med, oavsett om den behövdes eller inte. Men den behövdes titt som tätt; rensa och fjälla fisk, kapa snören och intrasslade fiskelinor, fixa grillpinnar, eller bara att roa sig med att tälja.

Jag tror att små barn kan hantera kniv - under en vuxens överinseende givetvis. Min son blev andäktig när han fick kniven och det var länge sedan jag såg en så "förståndig" knivanvändare som när han började tälja pinnar. Han blev verkligen stolt. Jättekul att se. Nu är det han som täljer till klykan för att transportera hem abborrarna efter fisketuren. Jag får hjälpa honom på traven givetvis, men han kan tälja rätt bra själv också. Min son är sex år nu, min dotter snart fyra. Jag tycker hon är för liten för kniv just nu. Det där känner man nog på sig. Dessutom är det ingen mening med att barnen får en kniv om de ändå inte uppskattar den.

Jag såg flest knivolyckor när jag och mina kompisar var i tolv- till fjortonårsåldern tror jag. Inga allvarliga olyckor som tur var, utan mindre skärsår som läkte utan hjälp av sjuksystern. Själv skar jag mig med förskärare när jag var i den åldern - men inte så allvarligt som sagt.

Det där med att "om den passar en vuxen så passar den barn" stämmer nog hyfsat bra. Förutom att en stor samehuggare eller en liten leatherman nog passar bättre för vuxna än för barn. Själv blev jag fostrad i andan att en vanlig kniv även passar barn. Är det så? Vad tycker ni om Gustavs åsikter, dvs parerstång, rätt storlek och säker slida? Det verkar som om det är flera som inte håller med Gustav, eller?

 

[nermander]

Jag håller inte med dig och Peter. Jag vill nog hävda att jag var förståndig nog att använda en kniv utan att fara för mig och andra långt innan mina händer var vuxenstora.

Det handlar inte så mycket om förstånd utan om koordination och kontroll över rörelser.


Eller för att förtydliga: Hur mycket du än säger åt ett barn att "tälja från kroppen" så kommer barnet för eller senare att hamna i en situation där det önskade snittet inte GÅR att göra på det sättet. Det är då barnet får ett djupt hack i tummen eller skär av sig fingertoppen.
[Ändrat av nermander 2007-02-12 kl 14:59]

 

[GustavOh]

Tillägg:

Kom just på en viktig sak till:

* Ingen leksak!
En kniv är ett verktyg, ingen leksak. Detta gäller även för barn. Alltså ska inte heller barnknivar vara av leksakskvalitet.


En liten kniv-och-barn-anekdot då.
Jag minns inte hur gammal jag var, men det var nån sommar då min lite äldre kusin fick ha kniv men inte jag. Snäll som han var täljde han en träkniv till mig och berättade att det var en speciell "lövkniv" Den fungerade ju till att kvista av löv från grenar...

 

[Avslutatmedlemskapx]

Nej jag avsåg inte att nedvärdera någon. De knivolycksskärningar jag sett faller inom samma kategori som förmågan att gå ner för flygplanstrappor och tugga tuggummi, samtidigt. Kvinnor har den oftast och många män saknar den....

Angående ålder när barn kan hantera kniv under uppsyn respektive inte är väl i högsta grad individuellt, själv tror jag att beror på både barn och instruktör/förälder.

Om barn vill snida, möster och gubbar/djur då är onekligen en parerstång i vägen.

Hur vilda barnen blir i "vildåldern" beror väl åter mycket på barnet och föräldrar/vårdnadshavare.

Jag känner till grannbarn som blev av med verktygen de lekte för ystert med. Andra barn begrep att kniven var ett redskap att handhas med respekt.
Uppenbart är att barnaåldern vara olika länge....

go tur

 

[GustavOh]

Eller för att förtydliga: Hur mycket du än säger åt ett barn att "tälja från kroppen" så kommer barnet för eller senare att hamna i en situation där det önskade snittet inte GÅR att göra på det sättet. Det är då barnet får ett djupt hack i tummen eller skär av sig fingertoppen.

Jo iofs har du rätt. Bevisen syns fortfarande här och var på min vänsterhand ;-)

 

[apoe]

Min första kniv

Min första kniv var en "scoutkniv", en sånhär:

Jag fick den av morfar, jag kan inte ha varit mer än fyra eller fem år. Den har jag aldrig skurit mig på, däremot på en del andra knivar... Jag har den kortare varianten, med kolstålblad och en gammal scout på fodralet.

 

[nermander]

Om barn vill snida, möster och gubbar/djur då är onekligen en parerstång i vägen.

Men hur många barn klarar sånt? Ok om man har nån blivande döderhultare, men de flesta barn klarar inte ens att tälja en grillpinne (den blir kortare och kortare ju mer de försöker med att få spetsen som de vill).

 

[flindra]

Åldern

Det har varit väldigt lite tal om ålder i den här tråden,
det enda jag sett nämnas är fem år. Naturligtvis är det
individuellt när det passar att börja, men jag tycker att
tio år låter som en bra ålder att börja med egen kniv...
Barn har inte så bra koordination och olyckan kan lätt
vara framme. Jag skulle nog hellre se till att ha en bra
vuxenkniv som barnet kan få låna. På så vis slipper man
risken att barnet använder sin egen kniv när man inte ser
och då skadar sig.

Jag menar alltså att risken att det ska hända något är
större om barnet går runt med en egen kniv och gör något
"jag ska bara" medans man inte ser. Detta beror förstås
på hur barnet är. Vissa barn är ju försiktigare än andra.

Men tio år känns som en lämplig ålder för att börja handha
egna vassa verktyg.

 

[GustavOh]

Re: Åldern

Det har varit väldigt lite tal om ålder i den här tråden,
det enda jag sett nämnas är fem år. Naturligtvis är det
individuellt när det passar att börja, men jag tycker att
tio år låter som en bra ålder att börja med egen kniv...
Barn har inte så bra koordination och olyckan kan lätt
vara framme. Jag skulle nog hellre se till att ha en bra
vuxenkniv som barnet kan få låna. På så vis slipper man
risken att barnet använder sin egen kniv när man inte ser
och då skadar sig.

Jag menar alltså att risken att det ska hända något är
större om barnet går runt med en egen kniv och gör något
"jag ska bara" medans man inte ser. Detta beror förstås
på hur barnet är. Vissa barn är ju försiktigare än andra.

Men tio år känns som en lämplig ålder för att börja handha
egna vassa verktyg.

Håller med i allt, utom nödvändigtvis det där med att låna "vuxenkniv".
Bättre då med en som passar små händer. Att dom kanske inte ska få gå runt själva med den är en annan sak.

 

[Avslutatmedlemskapx]

Jag tror oxså på utlånging under uppsikt och instruktion.
Men att inte ta tillvara barns inneboende kreativitet för att den åldern skall uppnås, parerstång känns bäst för mig etc leder ju till tänket att barn skall ha lövknivar i trä... och nu blir verktyg i allmänhet och knivar i synnerhet förbjudna och extra lockande.....
Vet barnet vad kniven är och hur man skall göra med den och ser att täljandet och snittandet fungerar, då växer barn med uppgiften, men givetvis måste man som vuxen läsa signalerna och att instruera någon med ett såpass effektivt redskap som en kniv kräver 100% även av instruktören. Börja med grillpinne och sälgpipa, en liten snidarhandbok från något antikvariat och en egen vandringsstav är väl använd möda, vem vet kanske ditt barn vill utvecklas till en snidare...och då krävs en kniv utan parerstång...

go tur